Bakom kulisserna: föremålskonservator

Vad gör en konservator? Nationalmusei Vänner har intervjuat föremålskonservatorn Maria Franzon om hennes och kollegornas arbete på museet.

För att verksamheten på ett stort museum som Nationalmuseum ska fungera behövs många olika yrkesgruppers kunskaper och insatser. När du besöker museet möter du några av dem som arbetar där, men de flesta yrkesgrupper ser du aldrig. Till den sistnämnda kategorin hör konservatorerna som vårdar och bevarar museets över 600 000 föremål. Maria Franzon, som är föremålskonservator, berättar mer om vad hon och hennes kollegor gör.

Maria, det är nog många som inte omedelbart förstår vad avdelningen bevarande och foto som du arbetar på är för något. Det blir säkert tydligare om du berättar vilka yrkesgrupper som finns hos er.

– Mina kollegor och jag är specialiserade inom måleri, ramar, konst på papper, fotografi, skulptur, eller konsthantverk och design. Till avdelningen hör också museets fotografer och de som arbetar med konsthantering d.v.s. museitekniker, packmästare och magasinsförvaltare.

Du själv är föremålskonservator, vad gör en sådan?

– Jag arbetar i första hand med Nationalmuseums samling av konsthantverk och design. Det betyder att jag tar hand föremål från så skilda tider som 1500-talet och fram till nutid. Som föremålskonservator för en sådan omfattande samling behöver jag kunna vårda och ge råd om förvaring och presentation av många olika material. I samlingarna ingår t.ex. keramik, glas, metall, textil, trä, ben, horn och moderna plastmaterial. Men ofta är föremålen sammansatta av flera olika material och man kan behöva ta del av kollegornas olika specialistkompetenser.

Vad är det mest udda material du stött på?

– Det är nog de gallstenar som sitter på en brosch av den norske smyckedesignern Sigurd Bronger.

Oj, hur tar man hand om dem?

 Gallstenar får väl räknas som ett slags organiskt kompositmaterial och behöver ha ett stabilt klimat och exponeras för så lite ljus som möjligt. När broschen visades i vårens utställning i Nationalmuseum Design på Kulturhuset placerades den i liten specialmonter där vi både kunde styra klimat och ljus, mäta ljus (lux), temperatur och luftfuktighet med hjälp av en datalogger.

Vi använder ofta klimatiserade montrar för att kunna ställa ut föremål i lokaler som i likhet med Nationalmuseum Design inte har tillräcklig klimatstyrning.

De moderna plastmaterial som ingår i designsamlingen är i princip de känsligaste vi har när det gäller bevarandeaspekter. Våra vardagsföremål är skörare än vi tror och moderna material är mycket svåra att bevara och konservera. Inför en kommande utställning har jag t.ex. varit tvungen att finna en metod för att fästa ner det uppspruckna gummihöljet på en datorsladd från 1980-talet.

Många är nyfikna på vad som kommer att visas i den nyrenoverade museibyggnaden. Hur går det med arbetet inför återöppnandet? Vilken är konservatorernas roll i det?

– Vi bistår intendenterna med information om vilka förberedelser och åtgärder som behövs för att konstverken ska kunna ställas ut. Arbetet pågår för fullt och urvalet av föremål till samlingspresentation ska i stort vara färdigt till årsskiftet.

Därefter börjar arbetet med de konserveringsåtgärder som behövs. Vissa skulpturer är så stora att de måste lyftas in med kran. Ett arbete som kräver oerhört noggranna förberedelser innan det kan genomföras.

Jag planerar själv att under hösten börja arbeta med en av Nationalmuseums paradsängar. För att kunna visa ett så känsligt föremål på ett långsiktigt hållbart sätt, behöver vi, utöver omfattande konserveringsåtgärder, även hitta en bra metod att kontinuerligt dokumentera och följa upp eventuella nedbrytningsprocesser, så som t.ex. blekning av färgerna.

Bland de mer spektakulära äldre föremålen, som just paradsängarna, finns flera gåvor från Nationalmusei Vänner. Men du arbetar säkert en hel del med det samtida konsthantverk som köps in med bidrag från Bengt Julins fond, som ingår i Nationalmusei Vänner.

Brosch av Sigurd Bronger f. 1957; datorsladd före respektive efter konservering. Foro: Nationalmuseum

Brosch av Sigurd Bronger f. 1957; datorsladd före respektive efter konservering. Foro: Nationalmuseum

– Ja, jag ska om ett par veckor (hösten 2015, reds. anmärkning) åka ned till Ystad och ta ner utställningen Slow Art som helt består av gåvor från just Bengt Julins fond.

Den har innan sommarens utställning på Ystad Konstmuseum visats på sex platser bl.a. Svenska institutet i Paris. Jag tycker att det är väldigt roligt att en utställning med ett 20-tal föremål enbart ur museets samlingar har gjort sådan succé runt om i landet. Det har också varit spännande att se hur en utställning förändras utifrån de olika utställningslokalernas karaktär.

Hur går det till att göra en vandringsutställning med så sköra föremål som en del av dem som ingår i Slow Art?

– Ja en del är väldigt sköra och några har tyvärr fått tas ut ur utställningen under resans gång. En av konservatorns viktigaste arbetsuppgifter är att dokumentera föremålens tillstånd inför, under och efter en utställning. Utifrån denna noggranna övervakning har vi tillsammans med ansvarig intendent kunnat bedöma vilka föremål som klarar ytterligare en utställning och vilka som inte kan vandra vidare nästa plats. I de flesta fall har det gått bra, men man ska inte glömma bort att sådana här typer av vandringsutställningar sliter mycket på föremålen. Nu efter sex Slow Art-utställningar är det verkligen dags för lite välförtjänt vila i magasinen för föremålen.

Den här typen av konsthantverk med mycket sköra ytor och strukturer kräver också en noggrann packning för att kunna säkerställa hantering och transport. Eftersom det gällde en längre vandringsutställning behövde packningen dessutom vara enkel och smidig, samt gå lätt att återanvända. Museets packmästare och konservatorer lade därför ner extra mycket tid på att inför det första utställningstillfället inreda individuellt anpassade askar och packlådor för föremålen. Ett arbete som sedan sparat många timmars möda vid de följande uställningsplatserna.

Att vara föremålskonservator är uppenbarligen ett intressant och omväxlande arbete. Tack Maria Franzon för att du tog dig tid till det här samtalet. 

//Nationalmusei Vänner

Tack! 

Tack till Nationalmusei Vänner för att vi fick möjlighet att publicera den här intervjun. Läs mer om vänföreningen på www.nationalmuseivanner.se


BESÖKSADRESS:

Konstbiblioteket och arkiven 
Holmamiralens väg 2,
Skeppsholmen, Stockholm 

Se övriga adresser här

Följ oss:

Facebooks logotyp  Twitters logotyp  You Tubes logotyp

Instagrams logotyp   Flickr logotyp