Bakom kulisserna 2013: forskare och fotograf

Det finns många olika yrkeskategorier på Nationalmuseum. Här berättar forskaren Anna Bortolozzi och fotografen Sofia Karin Persson om sin vardag.

Anna Bortolozzi är forskare vid Nationalmuseum där hon i ett projekt undersöker 180 italienska arkitekturritningar utförda i Rom under 1500- och 1600-talen. Teckningarna ingår i en samling som kallas Cronstedtsamlingen efter den svenske arkitekten Carl Johan Cronstedt, som förvärvade dem på 1700-talet.

Cronstedtsamlingen är med sina totalt 6 300 blad den näst största samlingen av äldre arkitekturritningar i Sverige. Den största och mer kända Tessin-Hårlemansamlingen finns också på Nationalmuseum.

Just nu tittar Anna särskilt på de vattenmärken som hon hittat på 150 av ritningarna. Vattenmärken kan ibland vara ett sätt att datera en teckning. Andra sätt att datera är genom att studera motivet, tekniken och stilen på teckningen. Även själva materialet avslöjar dateringen, till exempel vilket papper man använt, dess tjocklek, färg och dimensioner. Monteringen av ritningen är också en viktig ledtråd. Arkitekterna monterade ofta originalritningen på ett annat papper för att kunna förvara den bättre.

Anna Bortolozzi framför ritningar som ingår i forskningsprojektet om italienska arkitekturritningar i Cronstedtsamlingen.

”Vad ritningen föreställer är ofta viktigare än vem tecknaren är. Ibland kan det vara så att arkitekten har gjort en skiss och sedan låtit en assistent göra själva ritningen. Det kan också vara så att arkitekten gjort en ritning åt en beställare och låtit assistenten göra en kopia som arkitekten själv kunde behålla. I slutet av 1500-talet förekom ofta samarbetsprojekt med flera arkitekter inblandade”, berättar Anna Bortolozzi.

Arkitekten signerade vanligtvis inte ritningarna. Bland de 180 ritningar som Anna undersöker finns bara en enda med signatur. Anledningen till att just den ritningen signerades är för att den var en del av ett kontrakt.

De flesta arkitekturritningar i Nationalmuseum har inte förvärvats av konstsamlare utan av arkitekter som själva finns representerade i Nationalmuseums samlingar. Arkitekter har alltså samlat på andra arkitekters ritningar och använt dem som referensmaterial och modeller för det egna arbetet i ateljén.

Bild: Vattenmärke på en arktitekturritning

Vad är ett vattenmärke? Vattenmärke, eller vattenstämpel, är bokstäver, linjer eller figurer som i genomlysning eller mot svart bakgrund framträder på vissa papper, t.ex. bättre skrivpapper och värdepapper. Vattenmärken förekommer såväl på handgjort som maskintillverkat papper. Vattenmärkning var i äldre tid en tillverkar- och kvalitetsmärkning. Vattenmärkning har använts sedan slutet av 1200-talet. Utformningen av vattenmärkena har varierat i stil och form, och de är därför viktiga när man t.ex. skall fastställa ålder eller äkthet på gamla papper, sedlar och dokument.

(från Nationalencyklopedin, 2013-04-11)

Sofia Karin Persson fotograferar vattenmärkena genom att placera teckningen på ett ljusbord. När alla vattenmärken är fotograferade kan man närmare studera och jämföra motiv och dimensioner.  Sofia berättar:

”Utmaningen ligger i att få fram detaljerna, tydliggöra motivet och få vattenmärkena att synas bra på bilderna. Det är väldigt roligt att som fotograf bli involverad i ett projekt som detta, i vanliga fall fotograferar vi oftast enskilda föremål”.

Sofia Karin Persson fotograferar ritningar på ljusbord.

Projektet finansieras av Ragnar Söderbergs stiftelser.

Läs mer om forskningsprojektet


BESÖKSADRESS:

Konstbiblioteket och arkiven 
Holmamiralens väg 2,
Skeppsholmen, Stockholm 

Se övriga adresser här

Följ oss:

Facebooks logotyp  Twitters logotyp  You Tubes logotyp

Instagrams logotyp   Flickr logotyp