Ett gigantiskt skulpturpussel

Vad gör egentligen en konservator? En stor del av jobbet består i att vårda föremål och se till att de bibehålls i oförändrat skick för kommande generationer. Ibland är det mer dramatiskt. Som när Elisabet Tebelius Muren lade pussel av en 220 kg skulptur!

Det var en gång...

...en avslutningsfest, där en skulptur vältes från sin sockel. Den föreställde en man i lite övernaturlig storlek, var utförd i gips och hette Apoxyomenos – Skraparen. Han ingick i en avgjutningssamling med antika skulpturer, som inköptes i mitten på 1800-talet för pedagogiskt ändamål. Nu återstod bara skärvor och pulver.

Obotliga skador

Vid första anblicken kunde möjligheten att återställa skulpturen tyckas helt hopplös. Delar av figuren saknades dessutom, ansiktet och en hand var borta. Tagna som troféer kanske?

- Köp en ny skulptur, sa förvaltaren. Men det fanns inte någon i hela Europa. Ingen tillverkade längre Skraparen. Det stora gjuteriet i Berlin hade den inte i sin formsamling. Återstod att laga den.

På Nationalmuseum utför vi externa konserveringsuppdrag för andra museer och offentliga institutioner. Därför fick vi en förfrågan om det var möjligt att återställa skulpturen. Då nästan alla delar fanns bevarade, om än med krossår, gjorde vi bedömningen att det borde finnas en chans att återställa skulpturen.

Utsiktslöst?

Skulpturen vägde ca 220 kg och frågan var om de kraftiga armeringarna hade förändrat sin form i fallet mot stengolvet.

Som nämnts så saknades alltså ansiktet. Hur ersätter man ett ansikte? Lämnar man ett hål? Bygger man ett sannolikt?

Vid efterforskningar visade det sig finnas ytterligare en Apoxyomenos i Nationalmuseums avgjutningssamling. Vi fick tillstånd att ta en form på den kompletta figuren för att med en nygjutning ge den sönderslagna tillbaka hans identitet.

När det blev känt att skulpturen skulle lagas återlämnades också handen... Det avgjorde beslutet att starta ett 116-timmars pussel!

Detektivarbete

Delar utan patinerad yta sorterades bort. Med ledning av färgsättningen och formen på de resterande skärvorna kunde dessa lokaliseras till olika delar av skulpturen. Huvudet – utan ansikte – utgjordes av ca 35 något större skärvor, resten gick inte att räkna.

Delarna till benen var tvungna att limmas innan sockeln fogades ihop, eftersom armeringarna i benen gick igenom sockeln och var fastgjutna på undersidan. Stubben på sockeln hade vridits sned och måste tvingas tillbaka i sitt ursprungliga läge med kraftiga armeringar.

Estetisk kirurgi

Under hela arbetet måste följande etapp prövas, så att nästa skärva kunde fogas in. Efterhand som skulpturen limmades och isolerades armerades insidan med kraftiga armeringsjärn. Figuren skulle kunna hanteras, transporteras och lyftas tillbaka på sin ursprungliga plats, utan risk att falla isär. Krossåret i axeln, där inga skärvor fanns bevarade, var det sista hålet att nå in i skulpturen för de slutliga förstärkningarna. Huvudet, som limmats ihop, fick det nygjutna ansiktet inpassat och förstärktes med gipslindor på insidan, innan de sista bitarna av frisyren limmades på plats.

Nu var nästan alla delar placerade och hoplimmade. Några få skärvor, som inte kunde lokaliseras, blev kvar och de helt krossade partierna måste byggas upp till form och färg intill originalet. De retuscherade ytorna patinerades så nära originalfärgen som möjligt med undantag av ansiktet, som fick en lätt avvikande ton för att markera att det var en ersatt del.

...och så var Skraparen hel igen!

Ordlista

Avgjutningssamling

Avgjutningar i gips utfördes under antik tid för att reproducera skulpturer och blev mer allmänt från 1500-talet för att sprida kunskap om klassiska mästerverk.

Patinering

Färgsättning för att imitera ett mer påkostat material som marmor eller brons.

Armering

Förstärkning med järn eller hampa inuti skulpturen.

Apoxyomenos

Skraparen. Avlägsnade oljan på kroppen, motsvarande tvål idag.


 

Bild: Av skulptpuren som fallit från sin sockel finns bara bitar kvar. Foto: Thomas Wyreson/Akademien för de fria konsterna.

Av skulptpuren som fallit från sin sockel finns bara bitar kvar. Foto: Thomas Wyreson/Akademien för de fria konsterna.

Bild: Armeringsjärn - skulpturens skelett. Foto: Thomas Wyreson /Akademien för de fria konsterna.
Armeringsjärn - skulpturens skelett.
Foto: Thomas Wyreson /Akademien för de fria konsterna.

Bild: Huvud och hår, men inget ansikte. Foto: Elisabet Tebelius Muren /Nationalmuseum.
Huvud och hår, men inget ansikte.
Foto: Elisabet Tebelius Muren /Nationalmuseum.

Bild: Elisabet ska snart börja lägga pussel! Foto: Erik Cornelius /Nationalmuseum.
Elisabet är snart klar med pusslet. Dags att foga samman bitarna! Foto: Erik Cornelius /Nationalmuseum.

Bild: Nu kan Apoxyomenos fortsätta skrapa!
Nu kan Apoxyomenos fortsätta skrapa! Foto: Erik Cornelius /Nationalmuseum.

Bild: Elisabet Tebelius Muren. Foto: Erik Cornelius.
Elisabet Tebelius Muren arbetar som
skultpurkonservator på Nationalmuseum
.
Foto: Isabelle Siöström/Nationalmuseum


> Tipsa en vän

Öppettider:

Tisdag–fredag 11–18
lördag, söndag 12–16
måndag stängt

Adress:
På Konstakademien på Fredsgatan 12. 

Följ oss:

Facebooks logotyp  Twitters logotyp  You Tubes logotyp

Instagrams logotyp   Flickr logotyp