Prakturna av porfyr

Porfyr var ett av empiretidens, det tidiga 1800-talets, stora material.  Porfyr är en vulkanisk bergart som består av mineralerna kvarts, fältspat och glimmer. Namnet betyder purpur och det var ett populärt material för prydnadsföremål både bland kung, adel och borgare. Älvdalens porfyrverk i Dalarna grundades 1788 och inköptes av Karl XIV Johan 1818. Porfyrverket var i kungafamiljens ägo fram till år 1856. Driften upphörde 1889. Porfyr användes under 1800-talet som kungliga statsgåvor.

Under första hälften av 1800-talet slog en rad tekniska förändringar igenom i Sverige och det är de förändringarna som lade grunden till vår industrialisering. Till det tidiga 1800-talet hör uppfinningen av ångmaskinen, ursprungligen från England och importerad till Sverige för den första ångdrivna kvarnen, Eldkvarn, som sattes i drift 1806. Efter 1800-talets mitt börjar järnvägsbyggandet. Dessa nyheter har haft stor betydelse för näringslivet och infrastrukturen i Sverige och gjorde det också möjligt att använda porfyrstenen uppe från de svårtillgängliga delarna av norra Dalarna, där Älvdalens porfyrverk låg.

Prakturnan är 63 cm hög och har bevingade sirener sittande på respektive sida av urnan. De är gjorda i patinerad brons och lockknoppen, också den av brons men förgylld och i formen av en ananas, en sällsynt frukt här uppe i Norden under tidigt 1800-tal. Så är också bronsdetaljerna gjutna i Paris medan själva porfyren kommer från Älvdalen.
 
 

Bild: Porfyrurna, empire tidigt 1800-tal

Porfyrurna, empire tidigt 1800-tal


> Tipsa en vän

Öppettider:

måndag, onsdag,
fredag–söndag 10–17
tisdag, torsdag 10–20

Adress:
På Konstakademien på Fredsgatan 12, Stockholm. 

Följ oss:

Facebooks logotyp  Twitters logotyp  You Tubes logotyp

Instagrams logotyp   Flickr logotyp