Stålkanna

av Naum Slutzky

Nationalmuseum har tack vare en gåva från Bengt Julins fond, Nationalmusei vänner, våren 2006 förvärvat en kanna i stål formgiven och utförd av Naum Slutzky (1894-1965). Stålkannan är ett välkommet tillskott till Nationalmuseums samlingar.

Naum Slutzky

Naum Slutzky kom ursprungligen från Kiev i Ukraina och fadern Gilel Slucky var verksam som guldsmed hos juveleraren Carl Fabergé (1846-1920). Till följd av judefientliga stämningar i hemlandet flyttade familjen 1905 till Österrike där Slutzky med tiden följde i faderns spår och utbildade sig till guldsmed. Slutzky inträdde 1912 i Wiener Werkstätte. 1919 begav sig Slutzky till Weimar i Tyskland för att arbeta som lärare vid den nystartade skolan Staatliche Bauhaus. Vid starten 1919 förhöll sig skolan relativt romantiskt, eller kanske snarare mystiskt, till konstnärens och hantverkets roll i det moderna industrisamhället. Successivt blev dock modern teknik, standardisering och rationell serietillverkning viktigare ledmotiv. Naum Slutzky lämnade Weimar och Bauhaus nyåret 1924. Slutzky fortsatte att verka i Wien och Berlin och 1927 slog han sig ned i Hamburg. Han öppnade kontor och saluförde egen design. När klimatet för judiska familjer hårdnade i Tyskland i början av 1930-talet flydde familjen Slutzky via Danmark till exil i England.

En kanna i stål, mässing och ebenholts

Kannan som Nationalmuseum förvärvat var en gåva till den danska familj som 1933 hjälpte Slutzkys ut ur Tyskland. Kannan är tillverkad i mattpolerat stål, mässing och ebenholts. Stålkannan är känd i endast ett exemplar. I litteraturen omnämns modellen som en kaffekanna och det har spekulerats i om denna kanna i stål är en prototyp till kannor som utförts i silver, nysliver eller förkromad mässing. En snarlik modell, med ett annorlunda utfört handtag, ingår i en servis från 1927-28 bestående av tekanna, kaffe/vattenkanna, sockerskrin, mjölkkanna och bricka.

Från eklektisk till modern

Naum Slutzkys formgivning kan ses som en länk mellan 1800-talets eklektiska formvärld och 1900-talets moderna formrörelser. Som skolad guldsmed och son till en Fabergémedarbetare hade Slutzky haft möjlighet att skaffa sig en hantverksmässig och traditionell känsla för material och kvalitet. Samtidigt speglar hans innovativa arbete ett centralt skede i den moderna formens historia där Bauhaus och andra samtida moderna reformrörelser vill ge uttryck för radikala brott med etablerade estetiska normer och sätt att värdera material och tillverkningsprocesser. 

 

Bild: Stålkanna av Naum Slutzky

Precisionsarbete med drag av industriprodukt

Slutzkys arbete är preciöst och de föremål som lämnade hans verkstad var exklusiva. Vid första anblick ser Nationalmuseums nyförvärvade kanna ut som en mekaniskt tillverkad industriprodukt – ett verktyg, en projektil eller kanske något som hör hemma under en motorhuv. Intrycket hade varit något annorlunda om materialet varit silver eller nysilver. Tittar man närmare visar det sig likväl att kannan är ett tidskrävande precisionsarbete, omöjlig för en maskin att framställa. Här finns därför en intressant spänning mellan guldsmedens hantverk och en utopisk maskinestetik. Kannan visar prov på att en formgivare med traditionella metoder kan skapa något som uppfattas som nyskapande och modernt. I ett vidare perspektiv kan föremålet ses som en länk på vägen in i en maskinålder där form anpassas till nya produktionsförhållanden och tillverkning av standardiserade typföremål i serier. Kannan exemplifierar den tidiga moderna formrörelsens maskinestetik såväl i Slutzkys val och behandling av stålmaterialet som i kompositionen där grundformer – cirklar, cylindrar, sfärer, koner – och ett modultänkande illustrerar visioner av standardisering och serietillverkning.

 


> Tipsa en vän

Öppettider:

måndag, onsdag,
fredag–söndag 10–17
tisdag, torsdag 10–20

Adress:
På Konstakademien på Fredsgatan 12. 

Följ oss:

Facebooks logotyp  Twitters logotyp  You Tubes logotyp

Instagrams logotyp   Flickr logotyp