Ett skulpterat porträtt

av Ida Matton

Oktober 2016

Nationalmuseum har förvärvat ett skulpterat porträtt i terrakotta utfört av Ida Matton (1863-1940) 1891. Porträttbysten visar en ung kvinna i tidstypisk klänning med hög krage och puffärm. Huvudets lätta rörelse, modellens lediga stil och blickens något drömska uttryck förmedlar känslan av en flyktig ögonblicksbild. Porträttet visar både prov på expressiv naturalism och illusionism, som nära följde den samtida franska skulpturkonsten. Det var också i Paris som Ida Matton utförde sin terrakottabyst. Vem porträttet föreställer är dock fortfarande en olöst fråga.

Ida Matton föddes i Gävle 1863. Familjen drev en läderfabrik och var tongivande i stadens affärs- och societetsliv. Det fanns därmed ekonomiska förutsättningar för att utbilda sig och Matton flyttade tidigt till Stockholm för att bli slöjdlärare. Hon studerade först vid Wallinska skolan och fortsatte därefter på Tekniska skolan 1882-86, för att bli skulptör, eller ”skulptris” som den dåtida benämningen löd för kvinnliga bildhuggare.

Det sena 1800-talet var en guldålder för skulpturkonsten. Efterfrågan på skulptur ökade kraftigt, vilket bland annat berodde på uppkomsten av en ny konstmarknad och de framväxande städernas behov av offentlig utsmyckning på gator och torg. Det var inte längre bara stora mäns minne som skulle äras med statyer. Den växande borgarklassen ville också pryda sina hem med skulpturer och konsthantverk. Samtidigt blev det inom konstvärlden allt vanligare med kvinnliga konstnärer, så även i Sverige, och många av dessa kvinnor utbildade sig just till skulptörer.

I likhet med sina målande medsystrar reste flera svenska ”skulptriser” till kontinenten för att fördjupa studierna, framför allt i Paris. Så gjorde även Matton, blott tjugofyra år gammal. Hon var en av många skandinaver som studerade vid Académie Colarossi, där också kvinnor hade möjlighet att teckna efter nakenmodell, en grundsten i den konstnärliga utbildningen. Matton skrev snart till sin bror i Sverige: ”Nu må du tro att arbetet är i full gång och den som njuter det är jag. Om Du visste hur mycket jag redan hunnit lära mig. För var gång jag tänker på gamla Tekniska så grämer det mig…”. I Paris kom hon och hennes skulptörkollegor i kontakt med ett nytt, friare formspråk och de hade möjlighet att praktisera i yrket på ett sätt de inte hade haft i Sverige. De hade också möjlighet att ställa ut sina arbeten. Redan året efter sin ankomst debuterade Matton på Salongen i Paris, och hennes skulpturer kom att prisas på denna årliga utställning.

Matton skulle, liksom många av hennes kollegor, komma att stanna nästan hela sitt liv i Paris. Hon var mycket engagerad i att förbättra kvinnliga konstnärers möjligheter till att ställa ut och verka på samma villkor som de manliga yrkeskamraterna. 

Ida Matton, Skulpterat porträtt.

Ida Matton, Skulpterat porträtt. Större bild.

Matton hade också ett omfattande nätverk av nära, kvinnliga vänner. Hemma i Sverige hade hon däremot svårt att slå igenom och få ett konstnärligt erkännande. Detta var kanske beroende på att hennes verk kännetecknas av ett slags akademisk salongsstil, som inte passade tidens nya strömningar.

I detta nyförvärv möter betraktaren i stället ett ovanligt friskt och omedelbart porträtt av en ung kvinna. Hennes hand fingrar på en lock från håret, som är löst sammanhållet av en tofs i nacken, och pannan är täckt av en kortklippt, rufsig lugg. Munnen antyder ett leende. Modellens okonventionella hållning och blickens något drömska uttryck förmedlar känslan av en flyktig ögonblicksbild. Bysten avslutas i axelhöjd av en dekorativ kant som antyder en sockel. Samtidigt förekommer här en lek med det illusionistiska eftersom modellens hand sticker upp över sockelns kant. I de tidiga verken, liksom i detta porträtt, ser man tydliga spår av den franska traditionen med namn som Jean-Antoine Houdon och Jean-Baptiste Carpeaux, grundad på teknisk virtuositet och långt driven illusionism. Under slutet av seklet gjorde nya tendenser sig gällande i Paris med skulptörer som Jules Dalou och Auguste Rodin, med ett ännu ledigare formspråk och en vilja till att uttrycka känslor. Även detta märks tydligt i Mattons porträttbyst, som troligen föreställer någon i hennes nära vänkrets.

Förvärvet har möjliggjorts genom Axel Hirschs donationsmedel. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

Inventarienummer: NMSk 2353