Fyra vävda tapeter

Tillverkade vid Beauvais efter förlaga av Jean Baptiste Monnoyer

Nationalmuseum har genom en generös donation lyckats förvärva fyra vävda tapeter från Beauvais med en ovanligt väldokumenterad tillkomsthistoria och återföra dem till Sverige. De beställdes 1695 av Carl Piper till hans palats i Gamla stan i Stockholm. Tapeterna är i fantastiskt skick och har de senaste drygt hundra åren befunnit sig i Danmark och USA. 

Carl Piper (1647-1716) var en framstående representant för den lågadliga ämbetsmannaklass som under Karl XI:s regering trängde undan den gamla bördsaristokratin. Han adlades 1678 och upphöjdes till friherre och greve 1697. Sju år tidigare hade Piper gift sig med Kristina Törne (1673-1752) som var dotter till hans styvbror. 1692 fick han en stor fastighet i Gamla stan som gåva av svärfadern, idag kallat Petersenska huset. Uppdraget att modernisera och inreda det som då kom att kallas Piperska palatset (ej att förväxlas med det hus Piper lät uppföra i grannkvarteret och som går under detta namn idag) gick till tidens främsta svenska arkitekt Nicodemus Tessin d.y. (1654-1728).

Genom Tessins brevväxling med Daniel Cronström (1655-1719), som var svensk envoyé i Paris, går det att följa inköpet av de nu förvärvade tapeterna tillsammans med ytterligare en tapetsvit, tyger, möbelklädslar och möbler av högsta kvalitet och mode. De diskuterar valet av tillverkare, konstnär, motiv, mått, bård och storlek på serien ”Grotesques de Berain”, ett namn som tapetsviten fick under 1800-talet. Via Cronströms brev daterat 7 januari 1695 vet vi dock idag att upphovsmannen till förlagorna till denna tapetsvit inte var den mer kände Jean Berain (1640-1711) utan målaren Jean Baptiste Monnoyer (1636-1699).

I samma brev lovordar Cronström två tapetsviter som båda skulle passa i den nyinredda huvudvåningen i Piperska palatset. Hans val av motiv utgick från den relativt låga takhöjden i rummen vilket kräver att motiven kan anpassas till lägre höjd. Hans rekommendation är en svit av ”Port de mers”, hamnmotiv (denna tapetsvit finns fortfarande bevarad i privat ägo på Björnstorp i Skåne) och en svit av ”Grotesque”, båda tillverkade vid den av Philippe Behagle drivna tapetmanufakturen i Beauvais.

Grotesker är en typ av dekoration som hämtar sin inspiration från antikens dekorationsmåleri och som nådde en större publik genom Raphaels dekorationsmåleri i Vatikanen utförda i slutet på 1400-talet. Den av Beauvais producerade sviten av grotesker vävdes första gången troligen 1688 och kom att produceras ända till 1732 och blev oerhört populära. Bidragande till populariteten var att motivet lätt gick att justera i storlek och kunde varieras med olika bårder. 

Till Pipers tapeter ritade Berain en ny bård som dock inte kom att inkludera Pipers vapen eller monogram, en detalj som bedömdes ta för lång tid och som skulle ha försenat beställningen. Istället föreslog Cronström att man skulle beställa möbelklädslar med Pipers monogram som skulle vara en suite med tapeterna. Ett flertal av dessa stolklädslar har överlevt och befinner sig idag i Metropolitan Museum of Art, Kungliga Husgerådskammaren, Nationalmuseum samt i privat ägo.

Piper mottog tapeterna i Stockholm i december 1695 och Tessin kunde rapportera till Cronström att beställaren var mycket nöjd med dem. Genom Tessins och Cronströms brevväxling är de två tapetsviterna som Piper beställde de bäst dokumenterade franska tapetbeställningarna gjorda av en privatperson under 1600-talet. Det är även det första kända tillfället av en beställning med matchande tapeter och möbelklädslar. 

Vi vet ännu ganska lite om vad som hände med de fyra nu förvärvade tapeterna efter att de installerades i Piperska palatset kring nyåret 1696. Pipers karriär fortsatte och han kom år 1700 att följa Karl XII i fält. Piper var medlem av kungens närmaste krets tills han nio år senare blev tillfångatagen efter slaget vid Poltava. Han avled i fångenskap 1716.

Tapeterna lämnade sannolikt Sverige under 1800-talet eller början av 1900-talet. År 1909 såldes de tillsammans med ytterligare två tapeter ur samma svit samt ett fragment av den danske samlaren George Jorck (1865-1955) till Mrs Louise Mackay, en amerikansk samlare. Hon skänkte senare det fragment som ingick i köpet till Victoria & Albert Museum i London. Tapeterna kom sedan att ägas av hennes son Clarence H. Mackay (1874-1938) som var en stor samlare av vapen och vävda tapeter. Efter hans död såldes de hos Christie’s i New York där de splittrades och två kom att förvärvas av andra köpare och befinner sig numera i museisamlingar i England och Spanien. 

Förvärvet av tapeterna har möjliggjorts genom en mycket generös testamentarisk donation av makarna Gunnar (1924-2015) och Ulla Trygg (1924-2015) från Sala, som, bortsett från några mindre legat, testamenterade hela sin kvarlåtenskap till Nationalmuseum. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

En av fyra tapeter i en svit tillverkad vid Beauvais efter förlaga av Jean Baptiste Monnoyer, 1695.

En av fyra tapeter i en svit tillverkad vid Beauvais efter förlaga av Jean Baptiste Monnoyer, 1695.
Större bild

En av fyra tapeter i en svit tillverkad vid Beauvais efter förlaga av Jean Baptiste Monnoyer, 1695.
Större bild

En av fyra tapeter i en svit tillverkad vid Beauvais efter förlaga av Jean Baptiste Monnoyer, 1695.
Större bild

Bilderna ovan: Tapetsvit tillverkad vid Beauvais efter förlaga av Jean Baptiste Monnoyer, 1695