Jaktstilleben

av Jan Weenix

September 2016

Nationalmuseum har förvärvat ett stort och mästerligt utfört jaktstilleben från 1684 av den holländske barockmålaren Jan Weenix (1640-1719). Målningen föreställer dött villebråd intill en fontän med en skulptur av en putto. Weenix måleri är i linje med ett smakskifte i holländsk konst kring mitten av 1600-talet då många konstnärer anammade ett liknande elegant bildspråk och ett intresse för aristokratiska figurer och miljöer.

Weenix var en mycket framgångsrik målare, berömd för sina stilleben och jaktscener. Hans far Jan Baptist Weenix (1621-1660/61) och hans kusin, Melchior d’Hondecoeter (1636-1695) var båda kända konstnärer och det var av dem han lärde sig måleriets grunder. Weenix föddes i Amsterdam 1640, men redan 1649 slog familjen sig ner i Utrecht, där han senare blev medlem i stadens konstnärsgille. Före 1677 återvände han till Amsterdam där han levde fram till sin död 1719. Weenix tidigaste målningar från 1660-talet föreställer genrescener i italienska fantasilandskap eller orientaliska hamnar, allt baserat på exempel ur faderns produktion. Från 1680 övergav han successivt dessa populära teman och ägnade sig åt de jakt- och blomsterstilleben för vilka han blev berömd. 

Redan i sina tidiga jaktstilleben, som denna stora och ambitiösa målning signerad 1684, uppvisar Weenix sitt breda register. Med utsökt teknik och iakttagelseförmåga frammanas bilden av ett idylliskt parklandskap där ett förälskat par promenerar medan en orientalisk hamn syns i fonden. Huvudmotivet består av minutiöst utförda djurtroféer (en svan, en påfågel, några småfåglar, en hare) och jakttillbehör (ett gevär, en jaktväska, ett kruthorn) dekorativt arrangerade vid foten av en skulpterad fontän. En långhårig jakthund med svartvit päls som sitter på kanten av fontänen distraheras plötsligt av en flaxande duva, en detalj som tillför liv och rörelse i kompositionen. Liksom kusinen Melchior d’Hondecoeter blev Weenix berömd för sina illusionistiska avbildningar av motivens kolorit och taktila kvaliteter. Typisk är hans oefterhärmliga penselföring vid utförandet av material som päls och fjädrar. I den förvärvade målningen återges fåglarnas rika fjäderdräkt i nyanser från mjukt, silkeslent vitt till hårt och metalliskt blått. Det omgivande landskapets nedtonade färgskala och mjuka kvällsljus ger värme och lyster åt stillebenets klarare färger. 

I 1600-talets Holland fanns en stor efterfrågan på målningar med jakttroféer. Jakt var en kunglig och aristokratisk favoritsysselsättning, hårt reglerad och till och med olaglig för den framväxande borgerligheten. 

Jan Weenix, Jaktstilleben.

Jan Weenix, Jaktstilleben. Större bild.

Man tror därför att förmögna borgare köpte jaktstilleben för att uppnå ett mått av social prestige. I början av 1700-talet ökade efterfrågan på stilleben som väggdekorationer, och många av Weenix målningar var beställningsverk för väggfält. Hans serie om tolv stora jaktstilleben, utförda mellan 1702 och 1712 för Johan Wilhelm av Pfalz jaktslott Bensberg i närheten av Düsseldorf, är berömd. De har tolkats som en allegori över naturens rikedomar som läggs vid furstens fötter. Goethe såg dessa imponerande målningar på plats i Bensberg 1774 och ansåg att Weenix i sin skildring av taktila kvaliteter till och med överträffat naturen. 

Målningen härrör från affärsmannen och generalkonsuln Karl Bergstens (1869-1953) välkända samling i Villa Dagmar på Djurgården i Stockholm. Förvärvet har möjliggjorts genom ett generöst bidrag från Axel och Nora Lundgrens donationsmedel samt från Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

Inventarienummer: NM 7310