Studie för "Herkules, i trekvartsfigur"

av Guercino

April 2016

Nationalmuseum har förvärvat en modellstudie i rödkrita föreställande Herkules från 1640-talet, tecknad av den italienske barockkonstnären Giovanni Francesco Barbieri, kallad Guercino (1591-1666). Teckningen som på 1700-talet tillhörde den svenske diplomaten och konstsamlaren Carl Gustaf Tessin (1695-1770) har nu kunnat återförenas med övriga delar av hans stora teckningssamling i museets ägo.

Guercino föddes i Cento i provinsen Ferrara 1591 och dog i Bologna 1666. Han var en nyckelfigur i den yngre generationen konstnärer verksamma i Emilia som inspirerades av Carracciernas förnyelse av måleriet omkring 1600. Han var också djupt influerad av renässanskonstnären Correggios känsliga ljusbehandling och flödande linjeföring i sina teckningar i rödkrita. Correggios förmåga att skapa ett intryck av mjukhet, ljus och grace imponerade på Guercino, som själv kom att utnyttja den mjuka rödkritans måleriska potential för att som få andra konstnärer förmedla en känsla av naturtrogenhet.

Studien är tecknad efter en levande modell i rollen som den antika mytologins halvgud Herkules, son till Jupiter och prinsessan Alkmene. Herkules gifte sig med Megaera, dotter till kung Kreon av Thebe, som födde honom tre barn. Barnen dödade han i ett anfall av vansinne och som straff tvingades han utföra sina berömda tolv storverk. Hans attribut är lejonskinnet, en trofé från hans första storverk, samt klubban tillverkad av ett olivträd som han drog upp med sina bara händer. Såsom modet och den fysiska styrkan personifierad framställs han som en muskulös man med yvigt skägg, svingande sin klubba medan han rör sig framåt. Den nakna kroppen är delvis insvept i böljande genomskinlig drapering istället för ett lejonskinn. Skönheten i Guercinos teckning härrör från hans snabba linjeföring och omisskännliga förmåga att känsligt återge ljusets spel över den bara huden med hjälp av rödkritans varma ton.

Guercinos tecknande syftade framförallt till att utforska idéer i förhållande till en given komposition innan arbetet med pensel och duk tog vid. Skriftliga källor visar att Guercino under 1640-talet utförde ett flertal målningar av Herkules i halvfigur. Därtill kommer två bevarade oljemålningar i privata samlingar. Målningarna har vissa gemensamma drag såväl med modellstudien i Stockholm som med en senare studie i svart krita i Ashmolean Museum, Oxford. I Stockholmsstudien vänder sig modellen åt vänster och är belyst uppifrån så att hans högra arm, lyft över huvudet, delvis skuggar ansiktet med sitt uttryck av koncentrerad vrede. Studien skiljer sig också från målningarna genom att modellen avbildas mitt i en pågående handling. Med klubban i högsta hugg gör han sig redo att dräpa fienden med en svepande nedåtgående rörelse. Oxfordstudien däremot visar modellen med klubban vilande på högra axeln i en pose som ligger närmare målningarna. 

Utöver en oidentifierad samlarstämpel är teckningen märkt med en blindstämpel tillhörande greve Nils Barck (1820-1896), bosatt i Paris sedan 1840. Barck lyckades förvärva en grupp viktiga teckningar som ingått i diplomaten och konstsamlaren greve Carl Gustaf Tessins (1695-1770) julgåva 1748 till drottning Lovisa Ulrika. Guercinos studie ingick inte i gåvan men har tillhört Tessin, som tog upp den i sin förteckning över konstverk hemskickade från Paris under åren som svensk ambassadör 1739-1742.

Förvärvet har möjliggjorts genom donationsmedel ur Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

Inventarienummer: NMH 1/2016       

Guercino, Studie för

Guercino, Studie för "Herkules, i trekvartsfigur". Större bild.

Detalj av stämplar på Guercinos studie för "Herkules i trekvartsfigur".
Detalj av stämplar på Guercinos studie för "Herkules, i trekvartsfigur". Större bild.