Dunklet ropade efter honom
Skuggorna följde alla hans steg
Mystiken tätnade, mörker
Liksom dimman döljer faran
Förnekade han hoppet om
Hoppet om en räddning
Hans sista dagar var räknade
På ytan syntes ingen oro
Demonerna på insidan skrek
Han gjorde allt för att dämpa de
Det hjälpte för en kort stund men han
Han såg ingen väg ut
Tills det ögonblicket, ljuset kom
Den tjocka dimman, demonerna
Som bortblåsta av hårdaste vind
Älvorna jagade iväg de
Såg en väg ut från det som varit
Nu såg han sin räddning
>Tillbaka
Älvalek, August Malmström.