Jag sprang till kyrkan där han vårdades och tänkte bara på honom. Jag brydde mig nästan inte om vem eller vad som var i min väg, jag ville bara springa och hinna se honom för sista gången. Jag kom fram och frågade sköterskan var han var, då pekade hon på en man vars kropp var full av blod och sår. Han såg inte ut som förut. Jag gick fram till honom och tog hans hand och tårarna växte i mina ögon. Jag ville hellre dö än att se honom lida. Han sa sina sista ord: ‘‘Jag har alltid älskat dig som min dotter, efter min begravning ska du gå hem, lägg dig på din säng och slut dina ögon. När du vaknar är du hemma i Stockholm igen, jag älskar dig, min underbara dotter!’’.
Utdrag ur text av Meis
Mer om projektet Kliv in i konsten