Elever i 8C på St Iliansskolan i Enköping skriver ekfraser

Inom ramen för Skapande skola har eleverna på St Iliansskolan i Enköpings kommun skrivit ekfraser till målningen Valdemar Atterdag brandskattar Visby.

Bild: Eleverna i klass 8C, Illiansskolan i Enköping.

 Eleverna i klass 8C, Illiansskolan i Enköping. Foto: Lovisa Klint

Lovisa Klint, elevernas lärare berättar om arbetet. Längre ned på sidan kan du läsa elevernas texter.

"Inom ramen för Skapande skola arbetar eleverna i årskurs 8 i Enköpings kommun med boken Intryck och uttryck (2008) av Veronica Hejdelind. Bokens bilder och övningar har kopplats till de olika skolämnena. Under svensklektionen fick eleverna i uppgift att skriva en ekfras till Carl-Gustaf Hellqvists målning Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361.

Eleverna fick först en kort introduktion till bilden, de studerade den i storformat och skrev sedan ner sina upplevelser. Flera elever valde att skriva om en person eller ett djur, de skrev om vad som hände innan och efter ögonblicket som bilden skildrar, de beskrev handlingen, stämningen och miljön med mera. Att skriva ekfraser är en övning i både bildanalys och skriftlig framställning och passar att genomföra under en svensklektion /Lovisa Klint."

Bild: VAldemar Atterdag brandskattar Visby 1361, Gustaf Hellqvist.
Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361, Gustaf Hellqvist.

Elevernas texter

Matilda Johansson

Idag är en hemsk dag. Jag går genom staden bärandes på det enda lilla värdefulla min familj hade. Runt omkring mig är alla upprörda och uppe på en tron sitter den danske kungen och kollar på. Det är han som har orsakat allt det här. Han har tvingat oss att fylla tre stora öltunnor med guld och silver till honom, annars ska han bränna ner staden som jag bor i, Visby.

Jag går sakta fram mot öltunnorna. Jag håller hårt i guldet och kollar noga var jag sätter fötterna. Jag är rädd att trampa på något som kan förstöra mina nya skor som jag fick på min födelsedag igår. Jag fyllde sju år. Och förresten så heter jag Kalle.

En bit framför mig ser jag en kvinna som står och håller i sina barn, en liten hund som stryker omkring och de stora gråa husen som ser gråare och dystrare ut än någonsin. Den danske kungen ser så läskig ut där han sitter med sitt långa skägg och sina ilskna ögon. Jag blir rädd när jag kollar på honom, så jag skyndar mig att lämna ifrån mig guldet och springa hem till min familj. Jag hoppas att allt blir bättre.

Isak Burman Oscarson

En tax vid namn Max åkte på dask när han stal lax av Sten Josefsson.
Året var 1361, kungen hade fett, inte rätt.
Fattiga dog lätt medan kungen åt kotlett, bönderna grönsaksspett.
Röda fina kläder, hot att bränna städer, följa sina fäder.
Behandla andra illa, lukta gorilla, ett bad om året, slem i håret, ligga på plats ett, inte rätt.
Sitta i en bur, bli tvingad ur.

Hanna Crona

Jag var en liten flicka som satt hemma på en stol i köket och såg på när min mamma lagade mat. Min lillasyster satt i spjälstolen. Mamma passade upp på henne var sekund och tog upp leksakerna som hon slängde på golvet. När min lillasyster Otelia, som hon heter, slängde ner sina leksaker ytterligare en gång hördes något utanför.

Pappa kom rusande ner och sade ”Vad är det som händer?”
Jag har alltid varit lite rädd för min pappa för han ler aldrig och tar allt han gör på så stort allvar. Jag har egentligen aldrig sagt så mycket mer till honom än ”hej” och ”hej då”. Det är lite sorgligt, men han är alltid och jobbar eller på kontoret.

Pappa rusade ut och såg massa danskar som kom marscherande in i Visbys stadskärna.  I mitten på torget såg man hur kungen satt på en upphöjd stol och vakade över alla. Jag, Otelia och mamma gick ut och ställde oss bredvid pappa.

Folk bar guld, smycken och värdefulla saker överallt omkring oss. Mamma kollade upp mot himlen med Otelia i famnen och jag försökte hålla mig fast i mamma så att ingen skulle ta mig! 

 


 

 

 


 

 



 


 

 


 

Bild: Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361(detalj), Gustaf Hellqvist.
 Detalj av målningen som 8C arbetade med.

Oliver

I förrgår satt jag och min fru vid elden och bara njöt av att vi snart ska få barn och att framtiden såg ljus ut. Men igår kom danskarna och röjde runt i Visby. De gav oss ett val - att fylla tre öltunnor med guld eller så skulle de bränna ner staden. Det första jag tänkte var: ”hur ska vi klara oss?”. Det enda vi kunde göra var att fylla de stora tunnorna.

Det är nu full fart med att fylla tunnorna. Jag hör någon som stretar emot soldaten en bit framför mig. Jag känner en kall vind blåsa in på torget när jag häller i våra ägodelar. ”Men hur ska vi nu klara oss med en medlem till i familjen?”

Maja Eklund

Jag känner mig orolig och rädd. Jag blir stressad av allt ljud, det är hundar som skäller, mynt som skramlar och folk som skriker. Det är en orolig stämning, folk ser rädda ut och likaså är jag. Jag vill inte vara här, jag vill hem till min sjuka man. Egentligen har vi inte råd med att lämna våra allra finaste ägodelar. Vi har sparat i månader för att få ihop pengar till en doktor.

Nu när jag har lämnat alla våra finaste ägodelar går jag därifrån med tunga steg. Jag går fram till krucifixet, allt jag kan göra nu är att be, be för att min man ska överleva och att det ska bli lugnt i staden, precis som det var innan danskarna kom.

Det börjar bli kallt nu, jag känner att sommaren är över. Jag går längs de smala gatorna, jag är på väg hem. När jag äntligen har kommit in och stängt dörren så blir det lugnt. Jag börjar koka vatten med örter i till min man. När jag kommer in i sängkammaren hör jag hur han hostar. Just nu känns det som att det aldrig kommer att bli bra igen. 

Amanda Hagdahl

Jag är rädd, men min syster är nog räddare. Jag och min familj har inget guld att ge, bara de inte tänker ta min docka. Men det tror jag inte för hon är inte lika mycket värd som guld för de läskiga danskarna. Jag kommer nog aldrig att bli som dem, för min docka är mer värd än guld för mig. Jag lyfter upp huvudet mot skyn och ber för säkerhets skull. Jag ser att solen lyser lite svagt mellan molnen, den lyser så där lagom och värmer upp lite grann, som den brukar göra på våren.

När jag tittar ner igen kommer ljuden tillbaka. Jag hör arga röster och samtidigt sorgliga snyftningar. Jag tittar på kungen, han ser läskig ut, det verkar pappa också tycka tror jag. Men pappa har en arg blick. Jag vet att han vill skydda oss, sin familj.

Erik Eklund

Hunden Pelle befinner sig i Visby. Han är en tax. Han letar efter sin husse men det är mycket folk. Pelle stirrar på en kvinna som lyfter ett skrin. Kvinnan ska lämna skrinet i tunnan. I tunnan finns en massa skatter som kungen ska få. Pelle tänker att kvinnan kanske kan bli hans nya matte. Pelle känner sig orolig över att han inte ska hitta husse.

Robert Johansson

Jag är kungen från Danmark, här för att ta över Visby och säga till folket att de har tre dagar på sig att fylla tre stora tunnor med guld och silver, annars bränner vi ner alla hus.

Idag är jag klädd i min rustning, en röd kappa, en svart basker och jag bär min silverring och mitt svärd.

Innan jag kom till Visby var det fred, sade en man. Sedan blev det kaos när jag och mina män erövrade staden. ”Ni kommer aldrig att ta över Visby!”, sade en man innan vi dödade honom. Innan vi kom till Visby spelades fin musik. När vi erövrade började folket och deras barn att gråta och musiken blev alldeles tyst. Det var vinter i Visby och alldeles kallt när vi kom.

Mer om Skapande skola

Är du också intresserad av att samarbeta med Nationalmuseum inom Skapande skola? Läs mer här.  


 

 

 

 


> Tipsa en vän

Öppettider:

måndag, onsdag,
fredag–söndag 10–17
tisdag, torsdag 10–20

Adress:
På Konstakademien på Fredsgatan 12. 

Följ oss:

Facebooks logotyp  Twitters logotyp  You Tubes logotyp

Instagrams logotyp   Flickr logotyp