Lova: Don´t mess with SQUIRRLS

Lovas text om Aveds porträtt av Carl-Gustav Tessin. Texten är skriven inom ramen för ett Skapande skola-projekt.

Carl-Gustav Tessin satt i sin stol hemma i slottet och stirrade tomögt ut genom fönstret. Han hade skittråkigt för att han var tvungen att sitta still medans konstnären Bert målade av honom och hela tiden sa Bert ”SITT STILL”!

Någon timme senare när tavlan var klar så blev Carl så glad att han flög ut genom fönstret och då blev Bert så förvånad att han dog.  Carl landade i parken och sprang det allra fortaste han kunde till hopprepen. Men på vägen dit såg han sig inte för och snubblade därför på en blomma och landade på en ekorre som blev platt och mosig!!!

Carl blev rädd att han hade skadat den, men det hade han inte han hade bara dödat den. Carl andades ut av lättnad. Puh, vilken tur! Carl stod ett tag med ett svagt leende på läpparna och bara stirrade. Sen såg han väldigt undrande ut som när man har sovit och sen vaknar på golvet bredvid sängen och undrar hur man hamnade där. Sen växte hans ögon och han fattade äntligen vad han hade gjort… HAN HADE DÖDAT EN EKORRE!!!

Carl sprang runt i en cirkel och skrek i en halvtimme tills han hade glömt alltihop. Det enda han mindes var att han är trött väldigt trött… på vägen hem så kändes det som att han var förföljd men inte av någon utan något… på kvällen när Carl sov så flög det en tegelsten in genom fönstret. Carl vaknade med ett ryck och tittade skrämt runt i rummet (även fast han hade ögonbindel). När han tog av sig den så såg han tegelstenen.

Men det fanns något annat också en lapp: 

Bild: Leonies teckning 

Det var en liten, liten, lapp som såg ut att vara ett fotografi. Carl blev förvirrad han förstod inte vad kortet betydde. Han lade kortet på nattygsbordet och var lite besviken att det inte var ett vykort från hans kompis Sven som bor i en koja i skogen. Den kalla nattluften blåste in genom det krossade fönstret och den fick fotografiet att darra.


 

Bild: Carl-Gustav Tessin,  Jacques-André-Joseph Aved

Carl-Gustav Tessin,  Jacques-André-Joseph Aved

Nästa morgon var det väldigt tyst i slottet. Carl fattade inte varför han fyllde ju inte år än… Fast han kunde höra något annat också… ett litet knäppande ljud som om det var något som pratade. Då blev Carl rädd. Han satte sig upp i sängen satte på sig tofflorna och sprang mot dörren. Låst! Carl fick panik! Han sprang runt och ryckte i dem låsta fönstren och i dem avklippta telefon sladdarna och skrek samtidigt ett feminint skrik.

Han satte sig på en IKEA stol för att andas ut ett tag och då steg dom fram. Ekorrarna… PIP PIP PIP SQEEK!! Carl fattade inte ett skit, han tittade bara på dem små varelserna som var så söta att han började skratta. Då verkade det som om dem blev väldigt arga. Dom hämtade hans självporträtt tittade på det. En ekorre med militärhjälm gick fram och gav årder. Alla hundratals ekorrar flög på den och slet sönder det. NOOOOO!!!!! >:O!!! Skrek Carl då flög det tusentals ekorrar på honom och band fast honom. Då kom Carl ihåg det förträngda minnet från parken den döda ekorren och att han inte hade skrivit till sin kompis Sven på jätte länge. Jag förstår och jag är ledsen! Skrek Carl. Ekorrarna som var redo att slita sönder Carl som dem hade gjort med tavlan stannade upp såg förvånade ut och tittade på general ekorren som tecknade att avbryta. Istället tog dom fram en stor skål med rotmos som dom tvångs matade Carl med tills dom tröttnade och gick hem.

/Lova

Tyvärr så klarade sig inte Carl-Gustav Tessin.
Han dog av att rotmos är så äckligt.
Saknad av ingen.
Slut.     


> Tipsa en vän

Öppettider:

Stängt för omhängning, men öppet i Butiken:
tisdag–fredag 11–17
lördag, söndag 12–26
måndag stängt

Adress:
På Konstakademien på Fredsgatan 12. 

Följ oss:

Facebooks logotyp  Twitters logotyp  You Tubes logotyp

Instagrams logotyp   Flickr logotyp