Förebilden är Friedrich Tetschenaltaret från 1807-08. Man känner igen den rundade formen och färgskalan i röda och blå/violetta toner som Håfström separerat i två objekt. Här finns en antydan om att Håfström varit mer intresserad av måleriet hos Friedrich än den andlighet som emanerar från krucifixet. I en modest skala har Håfström skapat ett altare tänkt för hemmet och inte för en kyrka.
Intresset för expeditioner ut i den okända naturen är ett centralt tema i Håfströms konstnärskap. Friedrich målning Ishavet (1823-24) har påståtts vara ett av skeppen som gick under i W.E. Parrys Nordpolsexpedition 1819/20. Håfström har i sin gestaltning Ishavet från sjuttiotalet använt objektet. I en sliten vit trälåda, ett material med associationer till båten infrusen i isen, har han kapslat in krossat säkerhetsglas som får representera isen. Håfström har vänt på perspektivet. Det är människan som har tämjt isen.
Om Jan Håfström
Född 1937 i Stockholm. Bor och arbetar i Stockholm.
Utbildning: Kungl. Konsthögskolan, Stockholm 1963–68.
Utställningar i urval:
2001 Walker, Färgfabriken, Stockholm.
2002 Nattens industri, Dunkers Kulturhus, Helsingborg.
2003 Den eviga återkomsten, BAC, Visby.
2005 Jan Håfström och Carl Gustav Pilo, Nationalmuseum, Stockholm.
2009 Liljevalchs Konsthall.
Skogsaltare (1969), Jan Håafström. © Jan Håfström
/BUS 2009
Jan Håfström. Okänd fotograf.