Bakom det näst intill omöjliga namnet återfinns en engelsk konstnärsgrupp som bildades vid mitten av 1800-talet. Deras djupt suggestiva bilder och konsekventa val av allvarliga och känslomässiga teman har levt vidare långt efter att konstnärerna som ursprungligen ingick i den har glömts bort.
PRB
Höst i Bloomsbury, London. September 1848. Det regnar sidledes. Sju unga män har samlats i en ateljé för att bilda ett hemligt konstnärligt brödraskap. Brödraskapets signatur kom att bli P.R.B. En förkortning av The Pre-Raphaelite Brotherhood, det prerafaelitiska brödraskapet. Ledande konstnärer i gruppen var William Holman Hunt, John Everett Millais och Dante Gabriel Rossetti.
De kallade sig prerafaeliter. Men varför?
Namnet pekar på gruppens inspirationskällor. Sedan hundratals år tillbaka hade konstetablissemanget haft sin utgångspunkt i den italienske 1500-talsmålaren Rafael. Prerafaeliterna hämtade sin inspiration i tidigare konst, främst 1400-talets ungrenässans och den medeltida konsten. Den som föregick Rafael, där av prefixet Pre.
Konstrevolt
Prerafaeliterna ville förändra den samtida konsten. Med inspiration från medeltida konst och ideal lyfte gruppen upp de eviga frågorna om liv, kärlek, svek och död. Målet var att ge konsten ett högre syfte. Ett allvar. Man ansåg att konstens kärna fanns i det som var ”allvarligt och djupt i hjärtat upplevt”. Bilderna man skapade präglades av motsatser. Fascinationen för medeltiden förenades med ett starkt socialt engagemang i nuet. Radikal politik kombinerades med djup religiositet. Fantasier om svunna tider mötte realism i detaljerade naturstudier. Allvaret och mötet mellan verklighet och dröm gav prerafaeliternas bilder en spänning som upprörde dåtidens konstkritiker. Samma spänning gör dem intressanta än i dag.
Den andra generationen
Det ursprungliga brödraskapet blev inte långlivat. Konstnärerna valde olika vägar i livet och konsten. Redan i mitten på 1850-talet var brödraskapet upplöst. Den ursprungsmedlem som främst kom att prägla nästa generation prerafaeliter var Dante Gabriel Rossetti. Med honom och hans adepter förändrades även vad som kom att förknippas med gruppen.
Fantasin och drömmarna övervann realismen. Mest framträdande i den yngre kretsen var Edward Burne- Jones och William Morris.
Det prerefaelitiska systerskapet
Traditionellt har konsthistorien skrivits av män, för män. Många gånger har det inneburit ett osynliggörande av kvinnliga konstnärer. Modern forskning kastar nytt ljus även över prerafaeliterna. Ett flertal kvinnor ingick i prerafaeliternas ”brödraskap”. I historieböckerna omnämns de som systrar, modeller och fruar. Faktum är att de var aktiva konstnärer som starkt bidrog till att forma den prerafaelitiska bildvärlden. Framträdande var bland andra Joanna Mary Boyce, Elizabeth Siddal, och Rosa Brett.
Prerafaeliternas arv
Frank Cadogan Cowper har kallats ”den siste prerafaeliten”. Vid hans död 1958 var det inte många som intresserade sig för hans konst. Men det kom snart att ändras. Efter Tates stora utställning 1984 har fler och fler fått upp ögonen för gruppens bildvärld, inom såväl konst- som mode- och reklamvärlden. I videon till Nick Caves och Kylie Minogues låt Where the Wild Roses Grow ligger Kylie halvdränkt i vattenbrynet omgiven av blommor. En scen starkt inspirerad av John Everett Millais målning Ofelia från 1851–52.
En av de många konstnärer som låtit sig inspireras av prerafaeliterna är fotografen Tom Hunter. Hans verk Hemma ur serien Life and death in Hackney från år 2000 är en nutida tolkning av Arthur Hughes Tillbaka från sjön från 1862. En sak är påtaglig. Trots att 140 år separerar verken så förmedlar de samma starka känsla av sorg och övergivenhet.