Tänker han på druvorna? En viss tvetydighet får oss att gissa att så inte är fallet! Målningen av fåraherden som trånande uppvaktar sin käresta är som hämtad ur en annons för Alla hjärtans dag-firande. Getparet och fårfamiljen som flankerar det älskande paret förstärker bilden av den lyckliga tvåsamheten.

Förmodligen inspirerades Boucher till denna idyll av Charles Simon Favarts pantomim Les vendages de Tempé från 1745. Huvudpersonen, den lilla fåraherden, uppvaktar sin käresta Lisette. Fåraherden spelades ursprungligen av Favarts hustru och i verket finns en medveten lek med könsroller. Detta bibehålls i sättet som Boucher porträtterar de två karaktärerna. Målningen beställdes till Lovisa Ulrikas tavelgalleri på Drottningholms slott.

När den du älskar blir hela din värld. Många känner säkert igen Ivar Arosenius bilder av dottern Lillan från boken Kattresan. I våra samlingar har vi flera målningar där Arosenius skildrat sin lilla flicka i andra sammanhang. Kärleken till dottern liksom trotsar tid och rum - alla pappor som ser Arosenius bilder känner nog igen känslan av att hur det lilla barnet upptar hela ens värld, om än här bara en liten del av bildytan.

Ivar Arosenius gestaltade barnets komplexa interaktion med omvärlden. Han skildrade dottern Lillan mitt i lekprocessen, barnet poserar inte, utan är helt absorberat av att utforska världen genom sina leksaker. Lillan fick också huvudrollen i hans saga Kattresan, en farofylld utflykt som hon klarar med glans och som slutar i hemmets trygga vrå.

Taxen Pehr var en älskad vän och han följde sin husse i vått och torrt. Husse, greve Carl Gustav Tessin (1695–1770), var politiker, diplomat, konstsamlare och ledare för det stora slottsbygget i Stockholm – en av sin tids stora kulturpersonligheter. Han skämde bort Pehr, som man gör med dem man älskar. Taxen fick dyrbara presenter, han följde med på fest och på jakt och han presenterades för hundarna vid Ludvig XV:s hov i Frankrike. Så älskad var Pehr att husse Tessin lät en av tidens främsta djurmålare avporträttera honom. När husse hamnade i ekonomiska svårigheter tvingades han sälja stora delar av sin konstsamling. Denna inlöstes av den svenska staten via drottning Lovisa Ulrika och utgör idag stommen i Nationalmuseums samling. Tack vare det kan du och jag och alla andra hälsa på Pehr där han troget väntar på husse i den stora gula 1700-talssalen på övre planet i museet.

Paret Ulla och Carl Gustaf Tessin hade många sällskapsdjur. Taxen Pehr, som var en kunglig gåva, har blivit den mest berömda. Han följde med dem under flera utlandsvistelser, bland annat till Paris. På målningen vaktar Pehr ett jaktbyte och intill står ett gevär lutat mot muren. Trots att Tessin själv inte är avbildad kan detta uppfattas som ett porträtt av honom. Målningen var en gåva från konstnären, som i gengäld fick en gulddosa av Tessin.

Tänker du för mycket på ditt ex? Katarina Stenbock var 17 år när hon gifte sig med Gustav Vasa, som var 56. Innan hon blev bortgift med kungen hade hon varit förlovad med adelsmannen Gustav Johansson Tre Rosor. Enligt traditionen hörde Gustav Vasa sin unga drottning en gång tala i sömnen och säga ”Kung Gösta håller jag mycket kär, men Rosen glömmer jag aldrig”.

Den svenske renässanskungen Gustav Vasa, som är avbildad i den stora väggmålningen i Nationalmuseums övre trapphall, brukar framställas som en hjälte. Här får han dock finna sig i att höra sin trettio år yngre, tredje hustru, prata i sömnen om sin före detta fästman. Notera likheterna mellan målningens renässansmiljö och de nytillverkade stolarna i renässansstil från L.O. Smiths matsal.

Så hjärtans kär att det gör ont? Många förknippar Alla hjärtans dag med traditionen att män ska ge kvinnor presenter. Åsa Skogbergs konstnärskap präglades av ett problematiserande av normerna kring smycken.

I ett självporträtt har smyckekonstnären Åsa Skogberg avbildat sig snett från sidan med uppsatt hår. Posen påminner om hur kvinnor porträtterats i smyckekonstens klassiska kaméer. Titeln I want pearls har betydelse. I stället för äkta pärlor har Skogberg ilsket röda sugmärken runt halsen, som kan leda tankarna till mäns våld mot kvinnor. Fotograf: Fredrik Hjerling (f. 1967).

Kärlek och pengar hör inte ihop, men för prinsessan Danaë av Argos i Grekland var guld och älskog ändå förknippade. Guden Zeus hade förälskat sig i henne och tog sig till deras kärleksmöten förklädd till ett guldregn. Danaës far hade nämligen spärrat in henne i ett rum utan dörrar och fönster eftersom ett orakel förutspått att han skulle bli dödad av sin dotterson. Till slut blev det också så – guldregnets och Danaës son var hjälten Perseus som av misstag sedan dödade sin morfar. Så det är lönlöst att försöka hindra kärleken (och ödet)!

Leta jorden runt efter den du älskar – hjärtslitande moderskärlek. Sergels skulptur visar gudinnan Ceres i vild jakt sökandes efter sin kidnappade dotter Prosperina. Historien kommer från Demeterhymnen skriven kring 600-talet före Kristus. Demeter är den grekiska motsvarigheten till Ceres och Persefone den grekiska motsvarigheten till Prosperina. I hymnen berättas hur Demeters dotter Persefone kidnappas av underjordens härskare Hades när hon är ute och plockar blommor. Hon ropar efter sin mamma, som hör dotterns skrik precis innan öppningen till underjorden sluter sig. När Demeter hör sin dotters röst grips hon av stark sorg, som i hymnen beskrivs som en skarp smärta i hennes hjärta. I nio dagar, utan att äta eller tvätta sig, vandrar Demeter över hela jorden med facklor i sin hand, sökandes efter sin dotter.

När Sergel skapade Ceres med facklor, som söker efter sin dotter Proserpina i dödsriket, var han alldeles tydligt inspirerad av en annan stor konstnär: Louis Jean Desprez. Denna fantasifulla skapelse med vidunder från underjorden förekommer både i Desprez arkitektur och scenografi. Troligen var den dekorativa skulpturen som utfördes i flera exemplar avsedd för Operan eller någon annan kunglig miljö.

Mer än bara en dam i slöja. Alexander Roslins välkända porträtt av Damen med slöjan kallas ibland för Nationalmuseums Mona Lisa. ”Damen” är konstnärens hustru. Kanske är målningen så populär för att Marie-Suzanne Girousts blick mot konstnären är en blick av kärlek? Eller kanske är det konstnärens kärlek till sin fru som speglas i hur han skildrat hennes blick?

Den draperade skönheten på Alexander Roslins porträtt är hans hustru Marie-Suzanne Giroust, som också var en framstående konstnär. Hon är klädd för maskerad, på bolognesiskt vis. Bildens dragningskraft bygger mycket på motsatspar som intim−oåtkomlig, förförisk−tillbakadragen. Damen med slöjan är en av Nationalmuseums mest kända målningar. Den ställdes ut i Paris 1769 och visades tillsammans med ett annat porträtt av Roslin, föreställande en kvinna i afrikansk dräkt. Magnus Olausson, chef för samlingarna, berättar.

Litteraturens första och största bromance var mellan Akilles och Patroklos, de två nakna gestalterna till vänster. Dikten Iliaden berättar hur deras kärlek avgjorde det Trojanska kriget. När Patroklos lånade Akilles rustning blev han dödad på slagfältet. Akilles blev nästan galen av sorg – många konstverk avbildar Akilles sörjande vid Patroklos lik. För att hämnas avbröt han sin krigsstrejk, dödade trojanernas främsta hjältar och vände kriget till grekernas fördel.