Analys av det synliga

Fotografering av den ultravioletta strålningens synliga fluorescens visar att den solbelysta fasaden blivit målad med zinkvitt. Den visade sig vara en del av en senare övermålning för att dölja ett otal små färgbortfall i den underliggande färgen, skador som varit särskilt tydliga i de ljusa partierna av målningen. Den underliggande blyvita originalfärgen fluorescerar inte nämnvärt. En del svarta fläckar visar åtgärdade skador som ännu inte åldrats och därför inte fluorescerar.

Färgen zinkvitt – En dubbelnatur

Å ena sidan prisad för att den inte gulnar i oljefärg men samtidigt fruktad för att den tenderar att spricka och flagna. Den senaste forskningen har kunnat visa hur pigmentets kristallina struktur stör torkprocessen i olja, det bildas hårda och spröda skikt med svag bindning till varandra.

Zinkvitt som har en karaktäristisk stark gulgrön fluorescens introducerades som akvarellfärg under senare delen av 1700-talet men är känd som mineral sedan antiken. I oljemåleriet blev den allmänt tillgänglig som konstnärsfärg först i mitten av 1830-talet, vilket tyder på en senare övermålning vid t.ex. parti med den solbelysta fasaden.

1. I mikroskop är de mörkare små bortfallen synliga genom den gulvita övermålningen med zinkvitt. Mikrofoto vid 30x förstoring, ett Dino-Lite digitalt mikroskop har använts vid fotograferingen.

2. På andra våningen i arkadens gråblå vägg är målningens uppbyggnad synlig i ett litet färgbortfall. Den bruna duken, den vita grunderingen, ett mellanskikt i brunt och den gråblå väggfärgen framträder i mikroskopet. Mikrofoto vid 250x förstoring, ett Dino-Lite digitalt mikroskop har använts vid fotograferingen.

3. Den rödrosa färgen från läpparna på ett övermålat ansiktet i nedre vänstra delen av målningen syns i färgtopparna. Mikrofoto vid 250x förstoring, ett Dino-Lite digitalt mikroskop har använts vid fotograferingen.

Inne i målningen

Målningen bygger på en teckning av samma motiv som konstnären överförde till duken och vars linjer man anar genom färgen. De framträder ännu tydligare då målningen studeras i infraröd strålning. Med samma strålning har det varit möjligt att se ett ansikte bakom klostergården, vilket tyder på att konstnären återanvänt duken. Det finns påtagliga likheter mellan ansiktet och ett av huvudena av tre Spartanska gossar som Eckersberg utförde 1812, under sin vistelse i Paris.

Det infraröda reflektogrammet visar en kombination av Eckersbergs första motiv målat i Paris och den senare tillkomna arkitekturen från Rom. Underteckningen av arkitekturmotivet från Rom i torrt kol-baserat medium är synlig i reflektogrammet tack vare att den är utförd på en ljus grundering. Den indikerar arkitekturen på ett skissartat sätt i motsats till den tidigare teckningen som är mycket mer detaljerad. I den övre delen av reflektogrammet finns en del hjälplinjer som inte ser ut att referera till arkitekturen utan troligen härstammar från det underliggande tidigare motivet.

Analys av den dolda målningen

För att bättre förstå det underliggande måleriet och de färgskikt som avslöjas genom infraröd reflektografi (IRR) utfördes en kombination av icke-destruktiva och minimalt destruktiva analyser.

Provtagningsställe för tvärsnitt och områden för analyser av röntgenfluorescens (XRF).

1. Prov taget från mansansiktet (färgsnitt). För analysera färgskikten togs ett diminutivt prov i området vid ansiktet. Provet bäddades in i syntetiskt harts för att förbereda ett så kallat färgsnitt, vilket analyserades med optiskt mikroskop samt med svepelektronmikroskop med energidispersiv röntgenspektroskopi (SEM-EDXS).

2. XRF-mätning på ansiktet. Ett infrarött reflektogram avslöjade en storskalig underliggande komposition med ett framträdande manshuvud. Analys av röntgenfluorescens (XRF) utfördes på utvalda punkter (2, 3) för att undersöka möjliga kemiska markörer på ansiktet under arkitekturen.

3. XRF-mätning utanför området för ansiktet.

På färgsnittet kan man se följande skikt: grunderingen, färgskikten tillhörande mansansiktet, och slutligen den överliggande arkitekturen tillsammans med en tunn retusch i övre vänstra hörnet.

Det tjocka varmt ljusrosa grundskiktet innehåller huvudsakligen små och medium-stora vita partiklar, samt några grova genomskinligt grå och några små röda samt ljusbruna partiklar. Däremellan kan mycket fina svarta partiklar skönjas. Baserat på fluorescens genom UV-bestrålning kan man dra slutsatsen att grunden är uppbyggd med åtminstone tre appliceringar.

Färgskikten ovanför grunderingen (förmodligen från mansansiktet) har en mörk varmgrå färg. De innehåller förutom vitt och svart även röda och gula partiklar.

Ovanpå dessa finns ett vitaktigt skikt med några bruna och svarta partiklar, vilket följs av ett mörkare och kallare grått skikt bestående av huvudsakligen vita samt svarta partiklar (dessa två skikt hör troligen till arkitekturen i den synliga kompositionen). Att döma av den klara grönaktiga fluorescensen under UV-bestrålning är skiktet troligen zinkhaltigt. Zinkvitt och titaniumvitt indikerar att detta skikt kan vara en retusch eller ett senare tillägg tillsammans med det mycket tunna grå skiktet i den vänstra kanten av färgsnittet.

Genom att identifiera de olika grundämnen som finns i färgsnittet kan vi bestämma vad provets olika färgsnitt består av.

Grundering

Kalcium och bly är grunderingens huvudsakliga grundämnen. I övrigt förekommer mindre mängder järn, kisel och aluminium. I några av de mycket mörka och grova partiklarna indikerar kalcium och svavel förekomsten av kalciumsulfat, medan den utbredda förekomsten av kalcium ensamt visar att kalciumkarbonat är den dominerande sammansättningen.

Underliggande måleri, ett mansansikte

Bly (blyvitt), antimon (Neapelgul), kvicksilver (vermilion) och järn (jordpigment) är de grundämnen som finns representerade i det underliggande måleriets skikt.

Målningens synliga komposition

Det understa vita skiktet i övermålningen består framför allt av bly (blyvitt) tillsammans med små mängder aluminium, kisel och ytterst lite järn (detta beror sannolikt på enstaka partiklar från jordpigment). Det övre mörkgrå skiktet innehåller däremot höga halter bly (blyvitt) samt små mängder zink (zinkvitt) och ytterst lite järn, aluminium och silikon.

Övre skikt – Retuscheringar

Titan (titanvitt) är det primära grundämnet i det tunna retuschens skikt. Spår av zink.

Undermålningens komplexitet med flera färgskikt syns tydligt på bilderna av bakåtspridda elektroner (BSE). Tunga grundämnen med höga atomnummer återges ljusa medan lätta ämnen med lågt atomnummer är mörka. På detta vis ger BSE-bilder preliminär information om materialets kemiska sammansättning, och tydliggör skillnader och likheter i färgskiktens struktur.

I det undersökta färgsnittet består nästan alla färgskikt huvudsakligen av vita partiklar som återges ljusa i BSE-bilden, vilket indikerar förekomsten av blyvitt. Detta är senare också bekräftat med energidispersiv röntgenspektroskopi (EDX).

Röntgenfluorescensspektroskopi (XRF) har utförts med en ickedestruktiv metod direkt på utvalda punkter på målningen för att undersöka mansansiktet under den synliga arkitekturen. Efter en indikation från IRR-bilderna gjordes mätningar på (2) och utanför ansiktet (3). Den övergripande kemiska sammansättningen är likartad, bortsett från en något högre halt bly i de områden mitt på ansiktet som undersökts. Detta beror förmodligen på att vermilion kombinerats med blyvitt för att framställa hudfärg.

I grundämnesanalysen upptäcktes också varierande mängder zink och titan vilket tyder på att zinkvitt och titanvitt antagligen användes i färgskikten. Dessa två pigment – i industriell produktion från 1830- och 1910-tal – indikerar retuscheringar och senare tillägg till målningen, vilken har daterats till cirka 1815.

De två spektrumen visar att zink (Zn), kvicksilver (Hg) och bly (Pb) finns i de två undersökta områdena.

Målningens historia

1810–1813

Eckerbergs elevarbete Tre pojkar från Sparta som övar bågskytte målat i Davids ateljé i Paris 1812. Huvudet som syns i IRR-bilden är målat före 1812.

1813–1816

Teckning till studien, på Statens museum for Kunst 1815. Nationalmuseums studie i olja är målad 1815 i Rom. I Eckersbergs dagbok står notisen den 4 mars 1815: ”malet et lidet Partie af Gaarden i Kapuzinerklosteret Ara-celi.”

1824

Eckersberg målar klostergårdens motiv i större skala och med fem figurer. (Se bilden ovan. Målningen är inte utställd men vi visar en digital reproduktion för att illustrera målningens koppling till forskningsprojektet kring Eckersbergs målning Klostergården i S. Maria in Aracoeli.)

1854

I Eckersbergs dödsbokatalog från 17 februari 1854, som nr 33 på sidan 4, finns målningen beskriven. Det står att den säljs utan spännram ”Nogle Skisser og ufuldendte Malerier fra Rom uden Blindrammer.”

1886

Klostret i Rom revs 1886 för att ge plats till Vittorio Emanuele II monumentet.

1895

I katalogen till Eckersberg-utställningen i Köpenhamn, oktober till november 1895, skriver Emil Hannover att målningen ägs av konstnären Otto Haslund. Studien restaurerades troligen inför utställningen då spännramen går att datera till sent 1800-tal.

Skissen är uppspänd på en kilram av en typ som kom i bruk i slutet av 1800-talet. Detta visar troligen att målningen åtgärdades inför Eckersberg-utställningen i Köpenhamn, oktober till november 1895. Den fick en stödduk som klistrades på baksidan av originalduken som slutar i bildkanten med en tunt målad inramning vilket är vanligt på oljeskisser.

1916

Studien, gåva till NM av Nationalmusei Vänner 1916. Den köptes för 2000 kronor från Winkel & Magnussen, en konsthandel i Köpenhamn. Museets Överintendent Richard Bergh hade förklarat att ”det vore i hög grad önskvärt” att inköpa målningen.