Recco tillhörde en välkänd neapolitansk konstnärsfamilj vars medlemmar specialiserat sig på stillebenmåleri. I sin konstnärliga utveckling påverkades han såväl av de romerska caravaggisterna som av spanskt måleri. Fiskstillebenet gör ett omedelbart intryck genom sin mångfald av glänsande färgtoner, vars intensitet förhöjs genom kontrasten med den mörka interiörens neutrala valörer. Recco förenar i sitt måleri de mest anspråkslösa motiv och en stark naturalism med en atmosfär av intimitet och återhållsamhet. Genom sin varma färgskala och breda penselföring, präglas hans stilleben av en innerlig känsla för vardagliga ting.

Cecco var elev till Caravaggio och en av mästarens första adepter som stod honom nära även efter flykten från Rom år 1606. Caravaggios inflytande avspeglas tydligt i målningen av Maria Magdalena som botfärdig synderska begrundande Kristi passion i sin ensliga tillflyktsort i närheten av Sainte-Baume i Provence. Enligt legenden levde hon där under trettio år som eremit, efter att ha lämnat sitt forna liv som prostituerad bakom sig. I Bibeln berättas att Magdalena bad Jesus om syndernas förlåtelse då han gästade Simon fariséns hus. Hon tvättade hans fötter med sina tårar, torkade dem med sitt hår och smörjde dem med myrra, en händelse som ansågs förebåda Kristi passion. Ceccos melankoliska helgon omfamnar krucifixet med ögon fyllda av tårar och med blickens intensitet behärskar hon bildrummet. Hennes gest vittnar om viljan att underkasta sig lidande för att sona sina synder och följa Jesu exempel. Ceccos gestaltning med dess snett ovanifrån infallande ljusstråle, mörka bakgrund, skarpa kontraster mellan skuggor och dagrar, och dämpade färgskala, närmar sig caravaggismens förenkling av helgonbilden. Föremålens skarpare definition – det sköra glaset som speglar ateljéfönstrets ljus – står i kontrast till helgonets känsligt modellerade hud.

Bröstbild fas höger, nedåtböjt huvud. Har mustascher och skägg och är iklädd ljus turban samt gul- och rödaktig mantel. Studie. (Beskrivning efter foto och äldre inv.)

Se även beskrivning i den engelska versionen.

Amorosi är känd för sina distinkta porträtt av leende barn. Oftast porträtterade han dem i små intima miljöer, men i det här fallet syns en kolonn i bakgrunden, så det rör sig sannolikt om en större mer formell sal. Detta, och flickans dyrbara smycken, visar att hon har högreståndsbakgrund. Den juvelprydda amuletten hon stolt håller fram kan möjligen också ha fungerat som talisman som skulle skydda mot sjukdomar och olycka.