Greve Carl Gustaf Tessin anlände som ambassadör till Paris 1739 och stannade till 1742. Med fanns förutom hustrun Ulla även
taxen Pehr. Carl Gustaf Tessin var väl insatt i konstlivet i Paris och höll sig hela tiden uppdaterad och skapade nya kontakter.
Han hade redan vid tidigare besök i Paris lärt känna konstnären Jean-Baptist Oudry. Nu beställde han ett porträtt av sin älskade
jakthund Pehr, vilket ställdes ut på den franska konstakademins årliga Salong 1740.

Den 27 juli 1696 lyckades stalldrängen Anders Ek fånga en albinoekorre. Den fördes direkt till den naturintresserade Karl XI och sattes i bur. I målningen avbildas ekorren dock fri i ett landskap, där den sitter under ett träd och gnager på en nöt. I ett brev från kungen den 12 februari 1697 får Ehrenstrahl uppdraget att måla det sällsynta djuret. Karl XI hann troligen inte se ekorrporträttet, eftersom han avled knappt två månader senare.

Målningarna är exempel på det nederländska motivet sottobosco, skildringar av djurliv i naturliga miljöer och på nära håll. Betraktaren kommer nära amfibiers och insekters värld. Djuren är avbildade med en zoologisk noggrannhet, ytor som talar till sinnena och en rik kolorit. Målningens ämne är i grunden en allegori över kampen mellan gott och ont.

Prinsessan och trollen har undertiteln ”En kväll vid midsommartid gingo de med Bianca Maria djupt in i skogen”. Det är en av flera bilder som Bauer utförde 1913 till författaren Helena Nybloms saga Bortbytingarna och som publicerades i sagosamlingarna ”Bland tomtar och troll”. Sagan handlar om en trollfar som blev så förtjust i den lilla prinsessan att han stjäl henne ur vaggan och lägger dit sin egen unge istället. Barnen växer upp och ingen av dem tycks passa in hos sina nya familjer. När de blir giftasvuxna flyr båda tillbaka till sina ursprungliga hem.

Genom att Bauer tecknar sina troll, så att deras former liknar naturens, understryker han trollet som naturväsen. Trollen tillhör därmed en annan värld än människornas, de saknar själ och ställs därför mot prinsessorna, som i sin tur har sina rötter i sekelskiftets skildringar av ”det ideala barnet” och som representerar oskuld och naivitet. Barnböckernas prinsar och prinsessor skulle transportera den tidens unga betraktare från den yttre verkligheten till en inre drömd värld. Böckerna riktades främst till flickor, i en period när sexualiteten ännu inte ansågs vara väckt, men där fantasin styrdes mot heterosexuell kärlek och äktenskap.

John Bauers illustrationer till sagosamlingarna ”Bland tomtar och troll” har präglat generationer av svenska barn och deras uppfattningar om skogen och dess olika sagoväsen. Vi har idag en enastående stark bilderbokstradition men det var redan omkring 1860 som konstnärerna ute i Europa började specialisera sig på barnboksillustrationer som ett eget område. Omkring 1880 framträder på barnboksscenen en rad författare, de flesta kvinnliga, som skriver för barn. I Sverige var Ottilia Adelborg och Jenny Nyström pionjärer, men det var först på 1890-talet, tack vare jultidningarnas spridning som en större kår av barnboksillustratörer blev verksamma.

Alexandre-François Desportes har främst blivit känd för sina stilleben och jaktmotiv och valdes in i franska kungliga konstakademin som djurmålare. Han fick många kungliga uppdrag, främst från Ludvig XIV och Ludvig XV. Trots detaljrikedomen som präglar kaninerna, kan detta vara en oavslutad studie som har använts av hans son och assistent Claude-François Desportes. Det har tidigare också antagits att bakgrunden utfördes av en annan konstnär.

Daggdroppar och insekter ger intryck av att buketten är nyplockad. Motivet speglar Hollands rika handel med blomsterlökar. Apelsinen syftar på nationens ledare Vilhelm av Oranien. Den blåvita skålen kan vara importerat kinesiskt porslin eller fajans från Delft. I tolkningar av 1600-talets stilleben ses ostron och frukter ofta som symboler för fruktbarhet, medan sädesax och fjärilar tänks stå för evigt liv och återuppståndelse.

Målningen skildrar myten om Venus födelse. Venus var kärlekens gudinna. Ur skummet som bildades efter en svallvåg steg hon enligt legenden ur havet. Havsnymfer förde henne till ön Cythere, varifrån hon allt sedan dess har regerat över kärlek, lust och passion bland gudar och människor. Konstnären François Bouchers tolkning från 1740 är dramatisk och mycket erotiskt laddad. Nakna tritoner (manliga havsnymfer) och najader (kvinnliga dito) skapar ett virrvarr av kroppar, vatten och fantasifulla fiskar. En av najaderna ligger utslagen av njutning med ena handen mellan benen. Könet döljs av en vit duva som landat på insidan av hennes lår. Två små bevingade amoriner eller eroter, som de också kallas, flyger över himlen. Den ena håller en fackla som kan tolkas som kärlekens evigt brinnande låga, den andra skjuter en kärlekspil mot den njutande najaden. Ovanför kärlekens ö, Cythere, har ett ovädersmoln tornat upp sig.
Den kyliga ljusblå och rosa färgskalan, sinnligheten och de virvlande rörelserna som återkommer i det svävande tygstycket och i virrvarret av kroppar, fiskar, tyger och vatten är typiskt för stilen som kallas rokoko.
Boucher var Ludvig XV:s hovmålare och Madame Pompadours favorit. "Venus triumf" köptes direkt från konstnärens ateljé av Carl-Gustaf Tessin, svensk konstsamlare och diplomat. På grund av ekonomiska svårigheter tvingades Tessin år 1749 att sälja stora delar av sin fantastiska konstsamling. "Venus triumf" köptes tillsammans med många andra målningar, teckningar och konstföremål av det svenska kungahuset. 1866 flyttades den kungliga konstsamlingen över till det nyöppnade Nationalmuseum.

De till synes två sköldpaddorna är i själva verket ett och samma djur sett ur olika vinklar. Syftet med målningen var att skapa både ett konstverk och en naturstudie med djuret i dess miljö. Den djurintresserade Karl XI fick i november 1696 en sköldpadda från ett skepp kommet från Alicante. I februari följande år beordrade kungen att målningen skulle sändas till honom, kanske en välgörande distraktion för den då dödssjuke monarken.

Av konstnärens räkning framgår att detta är ett enda djur, avbildat i olika ställningar. Likt en naturvetenskaplig illustration skulle målningen visa murmeldjuret i karakteristiska poser: ätande, spejande och utstötande varningsskri samt gående. Den naturliga hemvisten är Alperna. Därför utgörs bakgrunden av en klippa. Karl XI var oerhört förtjust i djur. Konstnären David Klöcker Ehrenstrahl fick föreviga såväl tama som vilda djur i kungens ägo.

Thomas Fearnley är i dag mest känd för sina oljestudier. De uppmärksammades redan efter hans död då konstnären Johan Christian Dahl rekommenderade norska staten att köpa dem. Fearnley tog sig gärna an flyktiga motiv, som innebar tekniska utmaningar. I denna vy från Capri verkar syftet ha varit att fånga det egenartade kvällsljuset. Paret med guiden i förgrunden är förmodligen ett senare tillägg för att göra målningen mer kommersiellt gångbar.

Målningarna är exempel på motivet sottobosco, skildringar av amfibier och insekter på nära håll. Djuren avbildas med vetenskaplig noggrannhet och till synes i sin naturliga miljö, men studerades vanligtvis var för sig för att sedan sättas samman till en estetiskt tilltalande komposition. Ämnet är i grunden en allegori över kampen mellan gott och ont.