Sergel använde flera gånger Homeros Iliaden som inspirationskälla. Här återger han historien om hur den sårade kärleksgudinnan Venus räddas av Mars. Krigsguden får representera en energisk kraft, beredd att försvara den värnlösa Venus, som klagar över smärtan. Sergel påbörjade gruppen i Rom 1775, men högg färdigt den i Stockholm 1804. Den är tänkt att ses från alla sidor, och kompositionens skilda vinklar har olika karaktär.

Skulpturen visar den antika sagans Psyke. Den vackra kungadottern förs med hjälp av bevingade amoriner upp till gudarnas boning Olympen, för att återförenas med sin älskade Amor. Skulpturen beställdes av kejsar Rudolf II i Prag. Den ingick i det krigsbyte som togs här år 1648.

Linda Hinners, intendent, berättar.

Degas ställde aldrig ut dessa skulpturer under sin livstid. De var skisser, ett arbetsmaterial, ursprungligen gjorda i mindre beständiga material som vax, plastelina och lera. Degas har inte daterat eller signerat skulpturerna. Efter hans död 1917, återfanns över 150 skulpturer i hans ateljé, i stort sett samtliga hade börjat förfalla. Degas arvtagare beslöt därför att tillåta att 72 av skulpturerna gjöts i brons i flera upplagor.

Kristina framställs här med ett tidlöst uttryck, utan prål och dekorationer. Den idealiserade framtoningen återfinns också i de många medaljer som slogs till Kristinas ära.

Reduktioner i alabaster eller brons av antika skulpturer hörde till de åtråvärda föremål som 1700-talets turister på den italienska halvön gärna köpte. I Florens och Rom fanns flera firmor som specialiserade sig på att framställa dessa små skulpturer. Bröderna Giacomo och Giovanni Zoffoli i Rom var en av de mest framgångsrika. Här handlade även Gustav III under sin italienska resa 1783–1784. Apollo di Belvedere är en av flera som kungen köpte.

Kärleksgudinnan Venus har sänt sin son Amor för att straffa rivalen Psyke, men Amor blir förälskad i den vackra prinsessan. Psyke får dock inte se Amor och misstänker att han är ett monster. I oljelampans sken upptäcker hon att den sovande älskaren är en underskön yngling, men råkar stänka olja på honom så att han vaknar. Detta ögonblick skildras i skulpturen och bygger på den romerske författaren Apuleius berättelser.

Den romerske författaren Apulejus har berättat hur Venus skickade sonen Amor för att straffa rivalen, prinsessan Psyke, men Amor blev själv förälskad. Psyke fick dock inte se hans ansikte. Hon undrade vem han är. Systrarna intalade henne att han är ett monster och hon utrustade sig med en kniv. I oljelampans sken såg hon att det var Amor, men råkade stänka olja på honom. Ögonblicket när hon avslöjade sig har Sergel här skildrat på olika sätt.

Detta porträtt av Gustav III utfördes strax efter att kungen kommit tillbaka från sin italienska resa 1784. Sergel har här fångat en monark som åldrats och blivit tämligen fet. Riksrådet Fredrik Axel von Fersen konstaterade vid sitt första möte med kungen: ”Efter hans återkomst fann jag Hans Majestät med en välmående uppsyn och mer rundlagd än någonsin.”

Balder är Odens son i den fornnordiska mytologin. Han är ljusets gud, god och vis. Fogelbergs Balder framstår i jämförelse med Oden och Tor som vek och sårbar. Släktskapet med skulptören Thorvaldsens Kristus (1838) är tydlig och Balder framställs som en nordisk Kristusfigur. De avbrutna pilarna och det trasiga svärdet vid fötterna visar att detta är Balder. Naturen hade svurit en ed att skydda guden och därför bröts pilar som träffade honom.

Ängeln är en dopfunt utförd av den danske skulptören Thorvaldsen för Vor Frue Kirke i Köpenhamn. Placerad i mittgångens slut, framför altaret, skulle kyrkobesökare uppleva att ängeln kom dem till mötes, redo att genom dopet uppta människor i den kristna gemenskapen. Den ersattes senare av en knäböjande dopängel och bakom ängeln reser sig en monumental Kristusfigur med öppna armar. Thorvaldsen var, förutom Antonio Canova, tidens främste skulptör.

Konstnärens figurer är sensuella och genomsyras av en intensiv känsla. Deras kroppar är i ständig rörelse och präglas av stor energi och kraft. Det är som om människorna växer fram eller försöker bryta sig ut ur stenen eller leran. Rodins figurer skilde sig från tidens klassiska skulpturer, som var idealiserade och hade ett litterärt innehåll, berättat genom historiska dräkter eller symboler.

Linda Hinners, intendent, berättar.

Selma Lagerlöfs första roman Gösta Berlings saga utkom 1891. Hon fick 1909 Nobelpriset i litteratur och blev 1914 den första kvinnan i Svenska Akademien. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–1907) blev internationellt känd. Den var ett beställningsverk för folkskolan som läsebok i svensk geografi. Lagerlöf är än i dag en av de mest populära svenska författarna.

Fredrika Bremer var en av sin tids mest kända svenskar och är en pionjär inom kvinnorörelsen. Hon skrev om aktuella samhällsfrågor, såsom romanen Hertha (1856). Den handlar om kvinnors rätt att förklaras myndiga och väckte stor debatt. År 1858 ändrades lagen och ogifta kvinnor kunde ansöka om att bli myndiga vid 25 års ålder. Som myndiga kunde kvinnor utan tillstånd från manlig förmyndare ingå avtal, sköta sin ekonomi och driva egna företag.

Carl Gustaf Qvarnströms porträtt i gips är daterat 1866, året efter Fredrika Bremers död. Sannolikt är det gjort efter fotografi och var troligen avsett att utföras i ett mer beständigt material. Qvarnström avled själv året därpå och hann inte hugga porträttet i marmor. Han var, liksom Bremer, viktig för kvinnosaken. Under Qvarnströms tid som direktör på Konstakademien inrättades den första avdelningen för kvinnor 1864.

Om Qvarnström hade utfört bysten i marmor hade gipsversionen använts som modell. För att skona gipsoriginalet lät museet i stället framställa en ny proportionsmodell. En kamera roterades runt gipsen och tog 144 bilder. Bilderna bearbetades digitalt och med hjälp av en 3D-skrivare skrevs ett nytt exemplar ut i nylon, och skickades till en skulptör i Carrara i Italien. Med hjälp av en så kallad punkteringsapparat överförde skulptören modellens mått till ett stenblock. Genom att flytta apparaten mellan modellen och stenen märks punkter ut som visar hur djupt stenen ska huggas. När alla punkterna huggits fram till sitt rätta djup friläggs ytorna däremellan.

Marmorhuggning är tidskrävande. Det tog flera månader att hugga bysten av Fredrika Bremer. Först används grova verktyg som mejslar, hammare, klubbor och borrar. Slutarbetet görs med finare verktyg som filar, slipstenar och sandpapper. För att ge stenen liv och rörelse låter skulptören släta och råa ytor, som reflekterar ljuset olika, spela mot varandra. För att kunna visa flera steg i processen har Bremer inte huggits helt klar, utan är på väg att framträda ur marmorblocket.

I 1500-talets praktinteriörer utgjorde små bronsskulpturer ett viktigt inslag. Skickliga skulptörer, av vilka Giambologna var den mest framstående, gjorde modeller som göts i flera exemplar. I metallen framträder figurens muskler och detaljer tydligt. Denna brons, som föreställer havsguden Neptunus, tillhörde senare arkitekten Nicodemus Tessin d.y.