Projekt Fredrika Bremer

Få porträtt i Nationalmuseums 1800-talssamling föreställer framstående yrkeskvinnor. Det speglar tidens ojämlika förhållanden, där kvinnor hade sämre möjligheter att skaffa sig utbildning och inflytande. Fredrika Bremer finns avbildad i gips, men bysten är för ömtålig för Skulpturgårdens miljö. För att kunna visa Bremer fick porträttet därför en skyddande glashuv. Det blev dessutom utgångspunkt för ett pedagogiskt projekt om genus, porträttkonst och skulptörens arbetsprocess.

Fredrika Bremer var en av sin tids mest kända svenskar och är en pionjär inom kvinnorörelsen. Hon skrev om aktuella samhällsfrågor, såsom romanen Hertha (1856). Den handlar om kvinnors rätt att förklaras myndiga och väckte stor debatt. År 1858 ändrades lagen och ogifta kvinnor kunde ansöka om att bli myndiga vid 25 års ålder. Som myndiga kunde kvinnor utan tillstånd från manlig förmyndare ingå avtal, sköta sin ekonomi och driva egna företag. Carl Gustaf Qvarnströms porträtt i gips är daterat 1866, året efter Fredrika Bremers död. Sannolikt är det gjort efter fotografi och var troligen avsett att utföras i ett mer beständigt material. Qvarnström avled själv året därpå och hann inte hugga porträttet i marmor. Han var, liksom Bremer, viktig för kvinnosaken. Under Qvarnströms tid som direktör på Konstakademien inrättades den första avdelningen för kvinnor 1864. Om Qvarnström hade utfört bysten i marmor hade gipsversionen använts som modell. För att skona gipsoriginalet lät museet i stället framställa en ny proportionsmodell. En kamera roterades runt gipsen och tog 144 bilder. Bilderna bearbetades digitalt och med hjälp av en 3D-skrivare skrevs ett nytt exemplar ut i nylon, och skickades till en skulptör i Carrara i Italien. Med hjälp av en så kallad punkteringsapparat överförde skulptören modellens mått till ett stenblock. Genom att flytta apparaten mellan modellen och stenen märks punkter ut som visar hur djupt stenen ska huggas. När alla punkterna huggits fram till sitt rätta djup friläggs ytorna däremellan. Marmorhuggning är tidskrävande. Det tog flera månader att hugga bysten av Fredrika Bremer. Först används grova verktyg som mejslar, hammare, klubbor och borrar. Slutarbetet görs med finare verktyg som filar, slipstenar och sandpapper. För att ge stenen liv och rörelse låter skulptören släta och råa ytor, som reflekterar ljuset olika, spela mot varandra. För att kunna visa flera steg i processen har Bremer inte huggits helt klar, utan är på väg att framträda ur marmorblocket.

Den ideala människan

I början av 1800-talet dominerades skulpturkonsten av klassicismens tro på en förädlad verklighet. Resultatet av denna idealism var ett svalt och ungt kroppsideal med kyska kvinnor och heroiska män. Verkliga och sensuella kroppar eftersträvades inte, men dräkter och accessoarer avbildades i detalj. Idealet passade den vita marmorn, på en gång kall och sinnlig. Motiv hämtades från välkända mytologiska eller religiösa berättelser i syfte att fostra betraktaren till en ädel människa. Antik grekisk och romersk konst var förebilder. Skulpturer i marmor var ofta beställningsarbeten för en representativ miljö. Flera av skulptörerna som finns representerade här hade ateljé i Rom.

I den grekiska mytologin var Helena dotter till guden Zeus och hustru till Menelaos, kung av Sparta. Hennes stora skönhet orsakade konflikter. Trots att Helena var gift lovade kärleksgudinnan Afrodite bort henne till prins Paris av Troja. När han for till Sparta och förde bort Helena utbröt trojanska kriget.

En mer verklig människa

Under 1800-talets andra hälft började mer realistiska tendenser synas inom skulpturkonsten. Den moderna konstscenen flyttade från Rom till Paris. Ämnesvalen vidgades och karaktären förändrades, med starka känslor och livligare kroppsspråk. Antalet offentliga skulpturer ökade. Den blev ett vanligare inslag i stadsbilden och fick stor synlighet på Salongen i Paris. Det förekom många nakna kvinnofigurer som symboliserade naturfenomen eller sinnesstämningar, vilka självklart drog till sig männens blickar.

Selma Lagerlöfs första roman Gösta Berlings saga utkom 1891. Hon fick 1909 Nobelpriset i litteratur och blev 1914 den första kvinnan i Svenska Akademien. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–1907) blev internationellt känd. Den var ett beställningsverk för folkskolan som läsebok i svensk geografi. Lagerlöf är än i dag en av de mest populära svenska författarna.

Tre fornnordiska gudar

Karl XIV Johan beställde tre fornnordiska gudar i kolossalformat av skulptören Bengt Erland Fogelberg, verksam i Rom. Oden anlände till Stockholm 1831, medan Tor och Balder levererades ett år efter kungens död, 1845. När Nationalmuseum öppnades 1866 stod alla tre i entrén.

Under 1800-talet användes fornnordiska motiv för att stärka den nationella självbilden efter förlusten av Finland 1809. Man ville slå vakt om rätten till självstyre och sökte föredömen i en idealiserad bild av den av fornnordiska tiden, präglad av frihet. När den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk kronprins jämfördes han med Oden.

Oden var den mäktigaste guden i nordisk mytologi. Skulptören Bengt Erland Fogelberg kombinerar här antikens Jupiter från Otricoli (i Vatikanen) med romerska framställningar av germanska krigare. Oden med korparna Hugin (tanken) och Munin (minnet) på hjälmen blir därmed en blandning av klassiska och nordiska ideal. Karl XIV Johan, som beställde skulpturen, hade likt Oden kommit utifrån till asarnas land och blivit dess härskare.