Mellan tradition och modernitet

Svensk konstindustri uppmärksammas internationellt på 1920-talet. Världsutställningen i Paris 1925 ses som genombrottet, framför allt för svenskt glas. Under parollen Vackrare vardagsvara lanseras idén att konstnärer behövs i industrin för att formge bra och vackra, men enkla och billiga, varor som bidrar till ökad välfärd för alla.

Parallellt frodades den traditionell konstmarknad där unika handgjorda objekt skapades för välbärgade konsumenter. På internationella utställningar var det framför allt de exklusiva konstobjekt som visades, men de åtföljdes av det utopiska budskapet skönhet för alla.

Himmelsgloben är graverad med de tolv stjärnbilderna på himlavalvet. Att gravera glas var en nästan bortglömd teknik när Orrefors på 1910-talet återupptog den. Det blev succé. Glasbruket startade en gravörskola och hade som mest 36 gravörer anställda. Himmelsgloben tillverkades för Stockholmsutställningen 1930 och kan ses som en praktfull final på det graverade glasets storhetstid på 1920-talet.

Porträttkonst

Under första världskriget blev det svenska konstlivet relativt isolerat. Efter kriget reste många svenskar konstnärer åter ut i Europa. De besökte Paris och Berlin för att se modern konst och Italien för att studera kulturarvet från medeltiden och renässansen.

I Frankrike inspirerade Pierre Bonnards färgskimrande måleri och André Lhotes försiktiga kubism. Porträtten av målare och formgivare på den här väggen ger en bild av det svenska porträttmåleriets varierade uttryck under 1920- och 1930-talen.

Arvid Fougstedt har här porträtterat fem konstnärsvänner, elegant klädda män som alla hörde till den svenska konstnärsgeneration som slog igenom under 1910-talet. Fougstedt har inspirerats av kubismens sätt att bryta upp motivet, och komponerade målningen som ett collage, där varje person har sin en egen individuella bakgrund. I mitten skymtar två Stockholmskyrkor − Riddarholmskyrkan och Storkyrkan.

Damsalongen

Här visas inredning för och av svenska kvinnor. Jämlikhet mellan män och kvinnor var ett ideal på frammarsch, såväl i yrkeslivet som i hemmet. I Sverige infördes allmän och lika rösträtt för kvinnor och män 1921.

Men 1800-talets värderingar dröjde kvar. Den ideala borgerliga bostaden var delad i en privat sfär och en offentlig del där gäster togs emot i salonger och matsal. Det fanns rökrum för herrar och intima boudoirer för damer.

Den svenska skådespelaren Greta Garbos image var att framstå som oåtkomlig och mystisk. Hon motsvarade inte det ljuva kvinnoideal som representerades av Hollywoodstjärnor som Mary Pickford. I stället lanserades hon som gåtfull och en tragisk femme fatale. I dag är bilder av hennes ansikte mer kända än hennes filmer. Myten om Garbo lever än och är långt större än summan av Greta Gustafssons liv och roller.

Svenskt glas i världsklass

Tack vare nya ägare 1913 tog glasbruket Orrefors, med nyanställda glasformgivare och glasarbetare, plats på den internationella formscenen på 1920-talet. Graalteknik var en nyhet inom konstglaset. Enklare servisglas, så kallad vackrare vardagsvara, lanserades på Hemutställningen 1917 och brunt sodaglas i sköna former som exporterades till hela världen. Graverade dekorer från Orrefors var det mest moderna 1920. Bruket startade en gravörskola 1922.

Massa och tyngd

Redan på Stockholmsutställningen 1930 fanns det exempel från de svenska glasbruken på den nya tidens glaskonst, där tung ljusbrytande glasmassa utan graverade dekorer var idealet. Förebilderna fann man i Frankrike. Glasbruken var många och de flesta hade formgivare knutna till sig. Störst var Orrefors, med resurser att ta fram nya tekniker och effekter som visades på utställningar världen runt.

Fågeln och ansiktet som är inneslutna i vasen är skapade i arielteknik som Orrefors utvecklade på 1930-talet. Karakteristiskt är att luftblåsor är en del av dekoren. Denna tunga, skulpturala vas av Edvin Öhrström visades på världsutställningen i New York 1939. Både konst- och bruksglas fick stort utrymme i den svenska paviljongen och mottot var Swedish Modern: A Movement Towards Sanity in Design.

Scandinavian Design och ny frihet

Det svenska glaset firade internationella triumfer och stod för det moderna livet. Hög kvalitet i ren kristall och behagliga linjer dominerade. Tidens uppfattning om god form och smak blev mer differentierad, med nya formgivare som Erik Höglund och Bengt Edenfalk. De eftersträvade ett mer personligt uttryck inom glasindustrin och ett friare förhållningssätt till materialet. Det fanns glasbruksägare, som Erik Rosén på Boda glasbruk, som vågade.

Modernt Gjutjärn

Sedan 1500-talet har tekniken att formgjuta järn varit vanlig i Europa. Under 1800-talets industrialisering förbättrades metoderna och järnprodukter som verktyg, maskiner, järnvägsräls, byggelement, spisar och husgeråd drev samhällets utveckling.

Men när stål började ersätta gjutjärn hamnade järnbruken i kris. Istället för att lägga ned satsade därför det anrika svenska bruket Näveqvarn, grundat 1623, på att ge konstnärer i uppdrag att utveckla nya produkter. Resultatet blev konstgods som skulpturer, blomlådor, trädgårdsmöbler, staket, elementskydd och balkongräcken.

Bergslagsurnan är en praktpjäs som visar Näveqvarns tekniska och konstnärliga kompetens. Ett tiotal exemplar tillverkades och den visades utanför den svenska paviljongen på Världsutställningen i Paris 1925. Urnans form och dekor är exempel på 1920-talets intresse för både antik och fornegyptisk konst och arkitektur. Dekoren, som liknar egyptisk bildskrift och eller en stelt tecknad seriestrip, berättar metallindustrins historia.

Industriartiklar

När industrier ökade produktionen av vardagsföremål fick varorna först sin form av tekniker eller hantverkare. För att varornas design skulle väcka större intresse, sälja bättre och vinna acceptans anställdes konstnärer som formgivare. Det finns sålunda många likheter mellan tidens industridesign och konsthantverk. Karaktäristisk för båda är att framhäva föremålens material, funktion och den nya maskinålderns tekniska möjligheter.

Kaffekannan påminner om en smörjkanna i en mekanisk verkstad, eller ett verktyg tillverkat av standardiserade stålrör. Funktionell och utan dekor kan den ses som en radikal och optimistisk framtidsvision av vad maskiner kan producera. Men egentligen är den ett tidskrävande precisionsarbete utfört för hand. Slutzky var utbildad vid Wiener Werkstätte och lärare på designskolan Bauhaus, och dessutom var han son till en guldsmed hos Carl Fabergé.

Lyxartiklar

Lyxartiklar var en beteckning som varuhus och butiker använde för exklusiva, dekorativa varor. De kan fylla praktiska behov. Men framför allt är de konstobjekt som väcker begär och beundran. Typiskt för 1920-talets moderna lyxartiklar är enkla former, abstrakta mönster och perfekta, släta ytor som framhäver föremålens material. De kunde se maskingjorda ut, men var tillverkade av skickliga konsthantverkare vars precision var överlägsen maskinernas.

Ingegerd Torhamns matta är själsfrände med 1920-talets avskalade moderna arkitektur och design. Hon sympatiserade med nytänkande formidéer som utvecklades i Paris och Berlin. Ett köp av stålrörsstolar från Bauhaus gav inspiration till den första mattan. Torhamn knöt för hand på traditionellt vis, men ingen svensk textilkonstnär hade tidigare skapat mattor med en lika radikal design. Mattan är sakligt signerad med konstnärens initialer.

Art Concrete

Mattan representerar en rörelse som kom att kallas för konkret konst.

Otto G. Carlsund och Ingegerd Torhamn är bland Sveriges främsta representanter för kubism, purism och konkret konst. Båda visade sina verk på Stockholmsutställningen 1930 där modern konst, arkitektur och design presenterades för en bred svensk publik.

En seglivad och skev hierarki, som värderar måleri och konsthantverk olika, gör att de sällan visas tillsammans. Här är de sammanförda för att illustrera att idéer och konstnärliga uttryck inte begränsas av teoretiska gränser.

Funkis och lyxfunkis

En stor fråga på 1920- och 1930-talet var hur konst, arkitektur och design kunde bidra till att utveckla ett välfärdssamhälle som såg till både individens och massans önskningar och behov. Funktionalismen, även kallad funkis, såg skönhet och kvalitet i enkla former och bra funktion.

Enkla former var dessutom lättare att massproducera industriellt vilket gav lägre priser på bostäder och varor. Innan vision blev verklighet var dock många föremål som såg maskingjorda ut skapade för hand. Det fanns även exklusiv lyxfunkis i modern stil för kunder som inte behövde titta på prislappen.

Stålrör var ett nytt, industriellt material som kreativa arkitekter och formgivare började experimentera med på 1920-talet. Rören kunde böjas till intressant formade, hållfasta, materialsnåla och funktionella möbler som inte samlade damm. En designrevolution var på gång. Visionen var industriell produktion av stålmöbler som var tillgängliga för alla. Den tyska arkitekten Mies van der Rohes stol från 1926 är ett visionärt och elegant exempel.

Form styrd av funktion

Med högre löner ändrades konsumtionsmönstren på 1950-talet. Produkterna massproducerades och formen spelade roll för tillverkning, logistik, funktion samt marknadsföring. Störst designkontor i Norden hade Sigvard Bernadotte och Acton Björn, som utvecklade en mängd designklassiker. Kontoret var samtidigt en plantskola för nya generationen industridesigner i en tid utan utbildning för detta nya yrke.

Ericofonen är världens första serieproducerade telefon tillverkad i ett enda stycke. Ralph Lysells första skisser är från 1940, men lanseringen kom först 1956. Plastkåpan döljer minimala komponenter. Reklamen framhöll att den var greppvänlig, fjäderlätt, fanns i sex färger och passade på kontor, vid sjuksängen och i hemmet. SAS var ett av många företag med modern profil som köpte den ormlika telefonen, i Sverige kallade Kobratelefonen.

Sällskapsrummet

På 1930- och 1940-talet börjar strama sociala regler luckras upp och ersättas av ett friare sätt att umgås i hemmet. Tidigare var det status, både i rika och enklare hem, att inreda så kallade finrum med möbelgrupper där soffa, fåtöljer, bord och buffé ingick. Det nya idealet var att blanda bekväma möbler för olika behov och att omge sig med personligt utvalda föremål.

Ergonomi blir en fråga och böjträ ett alternativ till stålrörsdesign. Tygtrycket utvecklas och blir ett populärt sätt att relativt enkelt och billigt förändra och förgylla ett rum med färg och mönster.

Inredningsarkitekten Otto Schulz kombinerar traditionell teknik och modern form. Skåpets läderklädsel är fäst med mässingsspik, men spikar har även använts för att ge skåpet en grafisk dekor av cirklar och linjer. Schulz öppnade 1920 butiken Boet i Göteborg. Under 30 år sålde han möbler och inredning till välbeställda hem i regionen. Han ordnade även studiecirklar och gav ut en tidskrift om hemkultur, hantverk och konstindustri.

Stengod

Stengods är ett material och en teknik där leran bränns en gång i cirka 1200–1400 grader Celsius. Den blir då vattentät (sammansmält, sintrad), vilket skiljer den från lergods. Inom den europeiska konstkeramiken blev den vida populär under 1900-talets första decennier, omnämnd som ”starkeldsgods” (grand feu). Glasyrerna har ofta en djupare ton och massan lämpar sig väl för större, skulpturala objekt. Stengodset utvecklades för tusentals år sedan i Kina.

Är det en frökapsel? Eller en vas? Kanske både och. Den blanka glasyren rinner sinnligt över ytan och de jordiga tonerna för tankarna till naturen. ”Den spirande stilen l” kallade Axel Salto sin teknik där knoppar och utväxter bildar böljande, mjuka ytor i keramiken, de växer organiskt över formen, ibland med utstickande horn eller tydliga spetsar.

Folkhemmets vardagsrum

Socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson lanserade 1928 idén om ett svenskt folkhem – ett samhälle som skulle vara ett hem för hela folket, präglat av samförstånd och jämlikhet.

Partiet vann valet 1932 och inledde stora offentliga satsningar på sociala reformer och bostadsbyggande. Frågor som länge präglat den svenska designdebatten fick politisk kraft och ett helhetsgrepp togs på stadsplanering, arkitektur, inredning och design. Eftersom resurserna var knappa utvecklade forskningsinstitut och provanstalter smarta lösningar, bland annat för vardagsrummet som i många hem ersatte finrummet.

Alva och Gunnar Myrdal hörde till 1900-talets mest inflytelserika svenska debattörer. Deras idéer om samhällsplanering, social rättvisa och jämställdhet fick stor betydelse för den socialdemokratiska politiken från 1930-talet och framåt. Här ser vi dem i det gemensamma arbetsrummet. Målningen kan ses som en symbol för det moderna välfärdssamhället Sverige där kvinnor och män förväntas yrkesarbeta på lika villkor.

Allrummet

Efter andra världskriget ökade välståndet och det fanns mer pengar att spendera på boendet. Formgivare och tillverkare tävlade om konsumenterna med färger och former. Den villrådige kunde i olika medier få råd av inredningsarkitekt Lena Larsson som lanserade okonventionella idéer om vardagsvänliga allrum för hela familjen.

Men tonåringar var en ny konsumentgrupp som gärna drog sig undan allrummets gemenskap. Design för tonårsrummet var en nyhet. Samtidigt såg många fortfarande finrum och traditionella stilmöbler som status. En sak som dock hägrade för alla, oavsett inredningsideal, var tv:n.

Fladdermusfåtöljen ritades 1938 men förknippas i Sverige med den nya synen på ungdomar under 1950-talet och deras behov. Den var till sin form mer tillåtande att utforska nya sittställningar i. Och det här var en av de första möbler som klart markerade övergången till en ny möbleringsålder i våra vardagsrum. Den tillverkades vid NK:s verkstäder i Nyköping från 1950 på licens från Knoll i USA.

Scandinavian Design

Scandinavian Design blev på 1950-talet ett internationellt begrepp. Design från Norden marknadsfördes som en symbios mellan skönhet och funktion. Enkla former och ljusa naturmaterial lyftes fram som typiskt och lite exotiskt. Produkter som gick särskilt bra var trämöbler, glas och textil.

Internationellt stod de nordiska länderna även för demokratiska ideal och välfärdspolitik. Dessa värderingar vävdes också in i konceptet. I USA etablerades begreppet bland annat av den framgångsrika vandringsutställningen Design in Scandinavia som 1954–1957 sågs av över 600 000 amerikaner.

Bosättningsaffären

Eftersom Sverige inte deltog i andra världskriget var svensk industri intakt när freden kom, redo för produktion och export. Det var gott om jobb, välståndet ökade och det fanns pengar att spendera. Formgivare och tillverkare tävlade om konsumenternas uppmärksamhet och lanserade tekniska innovationer, nya modeller, färger och mönster.

Unga par kunde få bosättningslån, men då förband de sig även att gå på kurs för att lära sig göra rationella val i bosättningsaffären. Här är några exempel nya varor.

Matförvaring

I början av 1900-talet såldes de flesta matvaror i lösvikt. För det moderna hemmet salufördes för torrvaror rationella förvaringslösningar som kunde monteras i skafferiet eller på köksväggen.

Färskvaror var svårare att förvara. Frun i huset fick handla ofta. Alternativet var att skaffa en islåda med isblock som vintertid hämtades från frysta vattendrag. Kylskåp var dyra och blev vanligare först på 1930-talet.

Då lanserades även utrymmessparande burkar för kylskåpsförvaring. De tunga behållarna i keramik och glas ersattes med tiden av plastburkar.

Rostfritt

Rostfritt stål uppfattades långt in på 1940-talet som ett undermåligt och billigt material. Det sågs främst som ett alternativ för dem som inte hade råd att köpa silver. Det hjälpte inte att rostfria produkter härmade traditionella, historiska föremål.

Rostfritt accepterades först när designen moderniserade och fick ett eget uttryck som upplevdes som nytt och aktuellt. Ett försäljningsargument som dessutom gick hem var att rostfritt, till skillnad från silver, inte behövde putsas.

Det dukade bordet

Även om fler hade möjlighet att konsumera så innebar det inte att alla kunde eller ville föra äldre tiders värderingar vidare. Det var inte längre status att äga en servis för minst tolv personer. Umgänget blev firare.

Att glas och porslin såldes styckevis, i stället för per dussin, uppskattades både av trångbodda och av dem som ville handla efter behov eller blanda föremål för att skapa en personlig mix.

Samtidigt fick kastruller, kaffepannor och ugnsformar en design som gjorde att de kunde ställas fram direkt på bordet. Uppläggningsfat och serveringskannor behövdes inte.

Kaffepannan är ett exempel på Kockums produktion under 1950-1960-talen då man fick hård konkurrens från det nya materialet plast. Gustavsbergs servis Berså av Stig Lindberg var mycket populär under 1960-talet. Kannan är ett prov och kom aldrig i produktion men den visar på försöken att ständigt utveckla den emaljerade plåten.

Vardagsföremål i plast

Efter andra världskriget utvecklades nya plaster som gjorde det möjligt att massproducera plastföremål. Fördelarna ansågs var flera. Det gick att tillverka föremål i nya spännande, organiska former och färger.

Plast var hållbart i bemärkelsen att föremålen tåliga och svåra att ha sönder, billigt och lätt att hålla rent. Det passade dessutom för tillverkning av alla sorters föremål − från vardagliga föremål som hinkar, flaskor, burkar, bunkar och köksredskap till mer eleganta ting som serviser samt kärl och bestick för servering.