1700–1750 Det vita guldet

Det tog fem år att producera Svanservisen med dess 2 200 delar, beställd 1737 av greve Heinrich Brühl (1700–1763), finansminister i Sachsen och Meissenfabrikens direktör. Porslin från Kina var exklusiva samlarobjekt i Europa från 1500-talet och framåt. Det kopierades i fajans i Europa och först 1708 lyckades man i Meissen framställa porslin - starkt influerat av det kinesiska. Det vita, tunna och dyra materialet kallades ”det vita guldet”.

Om du har museets app kan du slå in koden 8201 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1700–1750 Inspiration från Kina

Ordet porslin blev snabbt ett modeord som användes för att öka försäljningen av all sorts keramik. I Europa hade ända sedan 1600-talet den blåvita dekoren på kinesiskt porslin varit starkt förknippat med begreppet. Delftporslinet, från nederländska Delft, i blådekorerad fajans, imiterade porslinet från Kina. Porcellain Manufactur Werk kallades verksamheten när Rörstrand i Stockholm under 1720-talet ansökte om att få starta tillverkning.

Om du har museets app kan du slå in koden 8210 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1750–1800 Kina och Europa

Utöver allsköns exklusiva varor från Kina importerades även mängder av enklare porslin, så kallat ostindiskt porslin, tillverkat endast för export. Svenska Ostindiska Kompaniet bildades 1731 och hade monopol på all handel. Det blev nu möjligt att beställa serviser med det egna adliga familjevapnet. Gripsholmsservisen, med fler än 700 delar, importerades till Sverige 1776 och var troligen en gåva från kompaniets direktörer till Gustav III.

Om du har museets app kan du slå in koden 8213 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1750–1800 Svensk produktion

Man drömde om att kunna tillverka porslin - tidens modematerial. År 1726 startades Rörstrand. Men först med att lyckas blev Marieberg, 1758, där man under 1760-talet tillverkade mjukt porslin, så kallat frittporslin. Drygt femton år senare kunde man äntligen producera föremål i det statusladdade hårda materialet porslin. Spjutspetsföremålen i produktionen gavs ofta nyklassiska former med inspiration från antika kolonner, girlanger och pinjekottar.

Om du har museets app kan du slå in koden 8219 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1800–1850 Flintgods i Europa

Flintgodset uppfanns i England och blev den stora tekniska nyheten i den keramiska industrin under 1700-talet. Godset var tunnare och lättare än fajans, dessutom billigare att producera. Från 1750-talet tillverkades flintgods vid flera fabriker men mest betydelsefull var Josiah Wedgewoods fabrik. Materialet blev snabbt populärt i hela Europa och fabrikerna kopierade varandras former. Långt in på 1900-talet fortsatte flintgodset att dominera.

Om du har museets app kan du slå in koden 8225 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1800–1850 Tryckt dekor

Tryckta dekorer på fajans användes i Sverige från 1760-talet, med mönster som var lätta att anpassa till rådande modetrender. Mönster kopierades, ibland köptes färdiggraverade kopparplåtar från England. Rörstrand började trycka dekorer på flintgods under 1810-talet och i större omfattning på serviser i blått under 1820-talet. Servisen Turkiskt blått fick en form inspirerad av silvermodeller i nyrokoko och modern dekor med orientaliska scener.

Om du har museets app kan du slå in koden 8231 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1850–1900 Vänd dig till historien!

Vänd dig till historien! Den uppmaningen gav arkitekten och teoretikern Gottfried Semper dåtidens formgivare när de sökte nya, moderna mönster och modeller. Inspiration till den fornnordiska stilen hämtades från Tyskland och med den nyvunna nationalism som samtidigt fanns i samhället under 1870-talet föll valet på en stil som blev förebild för allt från villor till möbler. Eller som här: en kopp med fat och en såsskål med dekor i tidens tecken.

Om du har museets app kan du slå in koden 8237 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1850–1900 Svensk jugend

Formgivaren Gunnar Wennerberg inspirerades av idéer hos Arts and Crafts-rörelsen i England. Skönhet i hemmet − omsorgsfullt formgivna möbler, serviser, textilier − skulle erbjudas vanliga människor. Servisen Gullviva för Gustavsberg var en av flera handmålade serviser. Dock så dyra att tillverka att endast ett fåtal hade råd att köpa. Med den nya dekortekniken kromotryck pressades tillverkningskostnaden, serviserna blev tillgängliga för många fler.

Om du har museets app kan du slå in koden 8243 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1900–1910 Konstgods

1854 öppnade Japan gränserna mot utlandet. Inflytandet blev stort över såväl bildkonst som konsthantverk. Man fascinerades av att den japanska keramiken inte var perfekt utan processen delvis var styrd av slumpen. Keramik blev inte längre enbart nyttoföremål utan även konstobjekt. Svensken Nils Barck, bosatt i Frankrike, inspirerades av detta nya tänkande och ägnade sig främst åt högbränt stengods, starkt påverkad av den östasiatiska keramiken.

Om du har museets app kan du slå in koden 8249 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1910–1920 Vackrare vardagsvara

Mitt under brinnande krig bestämde sig Svenska Slöjdföreningen för att uppmuntra tillverkare av bruksföremål att samarbeta med konstnärer. Masstillverkade varor skulle få en vackrare, skönare form och skulle då bidra till att ”vanligt folk” lyftes ur en påver tillvaro. Servisen Liljeblå av Wilhelm Kåge för Gustavsberg, presenterades på Hemutställningen 1917. Dock visade det sig att tiden ännu inte var mogen för en sådan aktiv smakfostran.

Om du har museets app kan du slå in koden 8255 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1920–1930 Folkkonsten inspirerar

1910-talet innebar att den keramiska konsten bytte fokus. Tidigare hade exempelvis inhemska växter studerats för dekorer och former. Nu influerades man i stället av det exotiska och historiska. Wilhelm Kåge upptäckte den persiska keramiken och blev inspirerad; här en burk med lock. Intrycken resulterade i en överraskande mix av exotiska granatäpplen och Dalarnas kurbitsmåleri. Formerna lånades nu ofta från barocken.

Om du har museets app kan du slå in koden 8261 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1920–1930 Swedish Grace

Begreppet "Swedish Grace" myntades av journalisten P Morton Shand när han 1925 skrev om Världsutställningen i Paris. Kännetecknande för stilen var en elegans där materialen, snarare än ornamenten, var det viktigaste i svenska formgivares och arkitekters formspråk. Vasen i blått komponerades av Louise Adelborg. Axmönstret återkom senare i den välkända Nationalservisen från 1930 som i dagligt tal just kom att kallas ”Swedish Grace”.

Om du har museets app kan du slå in koden 8267 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1930–1940 Älskade serviser

En tallrik från Kina som överlevde Ostindiefararen Götheborgs förlisning 1745 i hamninloppet till Göteborg. Två sekel senare fångades Nils Emil Lundström av den blå dekorens magi. Mötet mellan kinesisk tradition och 1930-talets mjuka konturer blev servisen Ostindia, tillverkad vid Rörstrand. Den produceras än i dag och är en inspirationskälla för några av samtidens unga formgivare, som i dekoren Ostindia+ där mönsterdetaljer fått en helt ny skala.

Om du har museets app kan du slå in koden 8273 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1930–1940 Funktionalism

Standardisering var i fokus under 1930-talet. Allt kunde och skulle standardiseras efter den rätta måttstocken, det omfattade också byggnader och bohag, kastruller och hushållsföremål. Många funktionella delar ingick i servisen Praktika, presenterad på utställningen Standard 1934 i Liljevalchs konsthall, arrangerad av Svenska Slöjdföreningen och Svenska Arkitektföreningen. Intresset blev dock svalt och tillverkningen lades ned redan efter några år.

Om du har museets app kan du slå in koden 8279 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1940–1950 Målad fajans

Blommiga dekorer i svensk beredskapstid. Ett sätt att sprida hopp och glädje i tider av nöd och oro? Växtmotiv blev populära på porslin och textil under 1940-talet. Gustavsbergs Porslinsfabrik gjorde succé med utställningen Fajanser målade i vår 1942. Efter ett par decennier med funktionalistisk, stram dekor kom det stormönstrade tillbaka. Fajansen blev som en målarduk där konstnären fritt och spontant målade direkt i tennglasyren.

Om du har museets app kan du slå in koden 8285 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1940–1950 Hushållsporslin

Hemmens forskningsinstituts undersökningar under 1940-talet av hemmafruars arbetsmiljö ledde till en utveckling av hushållsporslinet och standardisering av köken. En servis som motsvarade alla nya krav var modellen WB från Gustavsberg, tillverkad med flera olika dekorer. Delarna var stapelbara och anpassade för måltidens alla behov. Den kallades också ”de mjuka formernas servis” med sin böljande form och blev en av Gustavsbergs mest sålda.

Om du har museets app kan du slå in koden 8291 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1950–1960 Utställningen H55

Gustavsbergs Porslinsfabrik flyttade fram positionerna på utställningen H55 i Helsingborg. Här lanserades novarlit. I det nya keramiska materialet var servisen Terma, formgiven av Stig Lindberg, en innovation. Delarna kunde enkelt flyttas direkt från ugn eller spis till matbordet. Men också grafiska dekorer, som det svartvita mönstret i askkoppen Domino, eller de enkla ränderna i koppen Spisa Ribb (här i modellen LI) signalerade nya tider.

Om du har museets app kan du slå in koden 8297 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1950–1960 Scandinavian Design

Droppformen blev under 1950-talet en inspiration i möbler, textil, glas och keramik. Ett starkt intresse för det organiska växte fram. Ett av de tidiga exemplen var servisen Blå eld av Hertha Bengtson, där fiskbensdekoren förstärker formen. Kontraster, olika färger på fat och kopp, var ett sätt att betona det grafiska och också att kombinera delarna utifrån skiftande behov. Serviser för tolv kuvert som samlade damm i skåpen blev nu omoderna.

Om du har museets app kan du slå in koden 8303 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1960–1970 Fri keramik

Med 1950-talet kom ett friare förhållningssätt till keramik. Anders B Liljefors var en av förnyarna. Lusten till materialet, att utforska lerans och glasyrens egenskaper, var starkare än att inrätta sig efter traditionella skönhetsideal eller krav på praktisk funktion. Lekfullhet och rebellisk anda präglade föremålen, en antiestetik om man så vill. 1960-talets typiska ord var förändring, kamp och frigörelse – här uttryckt i en vas med rinnande glasyr.

Om du har museets app kan du slå in koden 8309 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1960–1970 Pop och print

Måste en tallrik vara rund? Gustavsberg satsade på nytänkande och modernitet som var ”spännande, tekniskt svår och skulle tåla ett högre prisläge”. Som här i Röd kant från 1968, en flintgodsservis av Karin Björquist. Servisen fångade upp ett asiatiskt formspråk och delarna var tänkta att kombineras för olika behov och funktioner. Men, visade det sig, servisen blev såväl tekniskt som prismässigt ohållbar, dock älskad av den medvetna konsumenten.

Om du har museets app kan du slå in koden 8315 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1970–1980 Gestaltad vardag

Den grå vardagens sysslor och ting var under 1970-talet i fokus inom såväl konst och film som konsthantverk och design. Verkligheten inspirerade konsthantverkare och konstnärer att skildra det dagliga livets trivialiteter. Keramikern Eva Lagerheim avbildade till exempel pappret, blyertspennan och läderbandets kvaliteter i Räkneboken från 1969 men här i stengodsets hårda material. Kanske som ett sätt att lyfta fram vanligheten.

Om du har museets app kan du slå in koden 8321 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1970–1980 Funktionell vardag

Nu blev det viktigt att vardagsservisen kunde diskas i maskin, att koppar och fat enkelt och utrymmesbesparande kunde staplas på hyllorna. Funktion och form var lika viktiga i hemmet som i storköken. Servisen Brun linje från 1972 tillverkades i benporslin, uppfyllde alla funktionskrav och var stark och stöttålig också i tunna dimensioner. Karin Björqvist formgav servisen och den tryckta dekoren ritades av Stig Lindberg.

Om du har museets app kan du slå in koden 8327 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1980–1990 Postmodernt

Den postmoderna vågen sköljde över arkitekturvärlden, och Memphisgruppen blev den kanske främsta representanten inom designfältet. Gruppen bildades 1981 av arkitekten och formgivaren Ettore Sottsass med bland andra Alessandro Mendini och Nathalie Du Pasquier. Möbler, lampor, keramik, glas, textil flödade av lekfullhet med yviga mönster, starka färger, udda material och excentriska former som i servisen Nefertiti från 1985.

Om du har museets app kan du slå in koden 8333 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1980–1990 Studiokeramik

1980-talet var också en tid då många keramiker intresserade sig för den ”fria formen”, med objekt som innehöll såväl skulpturens tredimensionella kvaliteter som ett inneboende budskap. Här exemplifierat med Sprucket ägg i vitglaserat stengods av Annika Sebardt från 1981. Form och uttryck skapades genom lerans textur och glasyrens skiftningar, med inspiration från naturen och som en poetisk påminnelse om livets och världens skörhet.

Om du har museets app kan du slå in koden 8339 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1990–2000 Serviser för nya behov

Den nordiska design- och arkitekturutställningen Nordform 90, arrangerad av Svensk Form, Malmö stad och Form/Design Center sommaren 1990 på Hjälmarekajen i Malmö blev som ett stort laboratorium för nytänkande kring bland annat bruksföremål. Till temat Tinget för kroppen formgav Signe Persson-Melin teservisen i Höganäs rustika stengods. En extra genomtänkt detalj var ställningen med värmeljus där tekannan placerades och höll drycken varm.

Om du har museets app kan du slå in koden 8345 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

1990–2000 Konceptuell keramik

Några år före millennieskiftet gjorde ironin sitt intåg också på formfältet. Nu provade många formgivare nya tekniker och okända material för att uppnå en skruvning i uttrycket, en förskjutning i formen. Här står morotsstället Excalibur från 1994; för en morot och en lagom klick dipp. Och sparbössan Ekorr-djävulen från 1991. Båda är gjutna i porös glaserad fajans, i design av möbelformgivaren Mats Theselius.

Om du har museets app kan du slå in koden 8351 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

2000–2010 Design för varumärken

Design spelade en central roll för många företag i en medveten profilering av varumärke och värdegrund. Flygbolaget SAS var inte något undantag. Stockholm Design Lab fick i uppdrag att genomföra en total omarbetning av företagsidentiteten från visuell design till färgsättning av flygplan. Affärsresenärerna erbjöds exempelvis en ny servis med glas formgivna av Gunnar Cyrén, porslin av Ursula Pedersen och bestick av Bo Bonfils.

Om du har museets app kan du slå in koden 8357 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

2010–2020 Konstnärlig forskning

Släktskap med flera konsthantverkares återskapande av vardagliga föremål under 1970-talet kan kopplas samman med det här realistiska föremålet. Men Äggmacka i Big Pack i glaserat lergods är mer en del i en strategisk konstnärlig forskning kring gränsdragningar och materialhierarkier. Vad är konsthantverk, vad kan räknas som tillräcklig status att gestalta. 2010 fanns två doktorander i konsthantverk. Frida Hållander var en av dem.

Om du har museets app kan du slå in koden 8369 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.

2010–2020 Samtiden kommenterad

Figuriner fick särskilt låg status under 1900-talet hos dem som hyllade enkla former och praktisk funktion. Numera, liksom på 1700-talet, uppskattas föremålens förmåga att förmedla historier. Dammsugerskan av Gittan Jönsson berättar om den västerländska kvinnan, förtryckt av patriarkala samhällsstrukturer, av osynliggjort (dubbel)arbete. Ändå är hon rebellisk och stolt. Med värdighet plöjer hon sig fram genom livet och andra svårstädade utrymmen.

Om du har museets app kan du slå in koden 8375 för att se alla föremålen i just den här montern. Du hittar appen i GooglePlay eller AppStore.