Från förslavad pojke till hovtjänare, skådespelare och självständig tänkare. Den här utställningen var en berättelse om ett ovanligt livsöde i 1700-talets Sverige. Det var samtidigt en berättelse om slavhandel och kolonialism. Här kunde besökarna lära känna Adolf Ludvig Couschi Badin genom hans egna brev och skrifter. De mötte honom också i Salad Hilowles nygjorda filmverk där han återuppstått och reflekterade över sitt liv och hur andra sett på honom.

Samtidigt och delvis integrerat med utställningen om skulptören och tecknare Sergel våren 2026 öppnade Nationalmuseum en mindre utställning om Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albrecht Couschi, också känd under namnet Badin och samtida med Sergel. Utställningens ambition var att bidra till en nyanserad och mångfacetterad förståelse av hur en person med afrikanskt ursprung haft en betydande roll i det svenska samhället under denna period. 

Badin föddes troligen som förslavad år 1747, sju år efter Sergel, på den dåvarande danska kolonin Saint Croix i Västindien, även om vissa källor hävdar att han kan ha sitt ursprung i Afrika. Enligt historiska uppgifter "ägdes" han av baron Christian Lebrecht von Pröck. 1758 tog Pröck med sig Badin till Danmark. I Danmark fick familjen Gustaf de Brunck pojken och på sommaren år 1760 "donerades” Badin som en "gåva" till den svenska drottningen Lovisa Ulrika. Detta var början på hans komplicerade och mångfacetterade relation till den svenska monarkin.

Utställningen utforskade Badins liv och hans ställning vid det svenska hovet samtidigt som den belyste hans position i Stockholm och Sverige under 1700-talets senare hälft och det tidiga 1800-talet – samtidigt med Sergel. Badin var aktiv i många ordenssällskap och mantals- och kronotaxeringslängder visar att han till och med under en period bodde granne med Bellman på Norrmalm i närheten av Klara kyrka. Utställningen vävde ihop biografiska och historiska sammanhang och åskådliggjorde den dynamik som präglade det svenska samhälls- och kulturlivet under denna epok.

Badin har förblivit underforskad och delvis bortglömd förutom några framträdanden i litteraturen och nu senast i den nyskrivna baletten Gustavia för Kungliga Operan. Genom att samla föremål och dokument som Badins korta självbiografi, hans anteckningsbok och brev lyfte utställningen fram honom som en nyckelfigur. Vår förhoppning var att detta kunde bidra till en mer nyanserad och mångfacetterad förståelse av hur en person med afrikanskt ursprung har haft en betydande roll i det svenska samhället under denna period.

Utställningen, som var ett samarbete med konst- och mediehistorikern Åsa Bharathi Larsson vid Södertörns högskola, problematiserade även förståelsen av kolonialism och slaveri. Den belyste att dessa fenomen inte var avgränsade till avlägsna geografiska regioner eller enbart berörde de större koloniala imperierna som Storbritannien och Frankrike. Fenomenen var integrerade även i Sveriges historia och det svenska samhällsbyggandet under denna tid.

Maroonen av Salad Hilowle

Till utställningen beställde Nationalmuseum ett nytt konstverk av konstnären Salad Hilowle, som har arbetat med Badin på olika sätt sedan sitt arbete för avgångsutställningen från Kungliga Konsthögskolan 2020. Hilowles nya filmverk Maroonen bygger på Badins egna ord från material som visas i utställningen.

Den centrala berättelsen, en av flera, utspelar sig i Gustavianum i Uppsala, där Badin håller en föreläsning för nutida studenter. I föreläsningen reflekterar han över sitt liv och hur han genom historien har framställts och återgivits i många olika versioner. Han betonar sin egen röst och sitt skrivande. Hilowles filmverk skapar på så sätt genom Badins texter och Hilowles tolkningar av dessa i sin tur nya bilder och versioner av Badin i vår egen tid.

I filmen här nedanför berättar Salad Hilowle om sitt filmverk Maroonen.