Konradsbergssamlingen är en av Sveriges äldsta samlingar av så kallad patientkonst – konst skapad av personer inom psykiatrisk vård. Samlingen började byggas upp i slutet av 1800-talet av psykiatriprofessorn Bror Gadelius (1862–1938), som ville utforska sambandet mellan kreativitet och psykisk sjukdom – ett ämne som fortfarande väcker intresse inom både medicin och humaniora. År 1994 skänktes samlingen av Karolinska Institutet till Nationalmuseum.
Okänd konstnär, Liten komposition, Konradsbergssamlingen, NMH D 189/1994. Foto: Nationalmuseum.
I detta forskningsprojekt står konstnären Ava de Lagercrantz (1862–1938) i centrum. Hon var en internationellt verksam porträttmålare med karriär i Paris, New York och Stockholm, men är idag relativt bortglömd. I Konradsbergssamlingen är hon en av de mest omfattat representerade, med hundratals ark fyllda av automatiserad skrift och teckningar, ofta adresserade till läkare och vänner. I dessa texter låter hon bland annat August Strindbergs ande tala genom henne. Detta material skiljer sig markant från Lagercrantz tidigare verk, som präglades av klassiskt porträttmåleri. I hennes samtid var emellertid kopplingarna mellan konst, spiritualism och teosofi starka – något som också märks hos konstnärer som Hilma af Klint och gruppen De Fem.
Ava de Lagercrantz (1862–1938), Självporträtt, NMGrh 5091. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.
Projektet vill nyansera bilden av patientkonst och undersöka hur Lagercrantz konstnärskap utvecklades före, under och efter hennes tid på Stockholms hospital (1923–1931). Det handlar inte bara om att förstå konsten som skapades under sjukdom, utan att se den som en del av ett konstnärligt livsverk. Genom att lyfta fram Lagercrantz verk hoppas forskningen bidra till en djupare förståelse för patientkonstens plats i svensk konsthistoria – bortom förenklade gränser mellan sjukdom och friskhet, centrum och periferi.
Tidsplan
2026–2028
Finansiering
Projektet finansieras av Berit Wallenbergs stiftelse.