Elefanten
Jag ser dig, Badin. Inte som hovets kuriositet inte som en ständig konversation inte som historiebokens lilla exotiska dekoration Du har fina tacksamma ord i din blick men min blick är klippt ställer in siktet rakt mot din historia och målar av hur du putsar din gloria För du ser en chans men jag ser ett avbrott ett barn som gavs bort för att pryda ett slott Badin fick siden men inget eget språk en gåva i hovet men i själen ett bråk Han switchade koden för att dämpa din rädsla medan hans ursprung brann ner Ser ni elefant i rummet? Stor stark ständigt stadig Ni kallade han en gåva kallar han prydnad kallar han vild Men jag ser viljan bakom hans leende Jag ser list Jag ser liv För hur överlever man i ett rum byggt för att studera ens hud? Man lär sig spelet Han spelade narr i deras kungliga drama deras skratt, deras saga En svart kropp i siden i ett rum byggt för vit behag Så han gick på tå mellan kopp och kanna mellan blickar som vägde hans värde i porslin och panna Ett steg ett skratt en slipad strategi För under hans påklistrade flin fanns något de aldrig riktigt såg: Alltför ofta ser jag dem le och kalla det för ”då” som om historien var damm man bara kan blåsa bort och gå Men jag står här i nuet då säg mig hur kan man inte förstå? Historien har inte dött den har bara bytt namn från koloniala kontrakt till en adoptionsbyrås famn Då var det socker, guld och kroppar i last nu är det barn i papperskorgar och band som slits loss med hast Samma vita blick som ser en vara, en gåva, ett trick som ser en människa som en accessoar i ett ögonblick Trehundra tusen år senare transatlantisk transfer en signatur på ett papper en transaktion av chanser de köpte elefanten från andra sidan kallade det ”räddning” En accessoar för er godhet en levande skuld som ska betalas med tystnad och trohet och ni förväntar er ett ”tack” för att elefanten definierar sin identitet? ni förväntar er att den ska le och visa tacksamhet? Han ställer in blicken på kontraktet och inser att han bara är en del av takten ja, han inser att hans tacksamhet är en insikt en insikt som föddes ur en påtvingad vikt De säger att det finns en elefant i rummet okej låt oss prata om elefanten Låt oss prata om att köpa sig fri från skuld genom att fylla barnkammaren med ”räddat” liv av guld Elefanten som folk ignorerar elefanten som expanderar, exploderar, existerar Sen när han öppnar sin munnen och koden inte stämmer, när elefanten vägrar vara tacksam för det som satt spår Då blir han ”obekväm” då blir han ”svår” som om tacksamhet var priset för hans egna sår De säger att det finns en elefant i rummet bra låt oss prata om hur trångt det har blivit De byggde väggarna De skrev historien De målade rummen vita och kallade det för ”neutralt” Men historien sipprar genom tapeterna från slavskepp till adoptionsköer samma hav samma händer Så elefanten den är stor den är svart den är vacker och den har fått nog Elefanten är inte problemet det är porslinsbutiken byggd på stulna ben och koloniala tekniker Ni är rädda att den ska krossa er fina lilla servis? men ni glömmer att elefanten redan betalat ett orimligt pris Det fanns en elefant i rummet men porslinsbutiken ni byggde ligger redan i kras Och elefanten tänker inte längre gå på tå för att rädda er fasad.