Illustrationerna i handskrifter är en av de mest betydande kategorierna av bildkonst som överlevt från medeltiden. Behovet att förse den internationella konstmarknaden med objekt frestade handlare på 1800- och 1900-talen att begå vad vid idag uppfattar som hänsynslös vandalism. De skar sönder handskrifterna för att sälja sidorna med illustrationer. Redan på 1800-talet beklagade forskare att fragmenten hade avlägsnats från sina ursprungliga sammanhang och att det därmed var nästintill omöjligt att förstå deras historia. I många år har fragmenten försummats av forskningen, men under de senaste decennierna har det akademiska intresset vaknat.

Okänd konstnär, Måltiden i Emmaus, NMB 120. Foto: Ambrose Hickman / Nationalmuseum.
En pionjär på området var Carl Nordenfalk, som var ansvarig för Nationalmuseums samling av illuminerade handskrifter och som 1975 kurerade utställningen Medieval and Renaissance Miniatures from the National Gallery of Art i Washington D.C. Även om samtida forskning självklart är kritisk till den förstörelse som fram till nyligen anstiftades av konsthandeln, så ser man nu möjligheterna att analysera föremålen på nytt, och man har till och med börjat återskapa de ursprungliga handskrifterna digitalt.
Projektet fokuserar på den lilla men internationellt betydelsefulla samling av 50 fragment som finns bevarade på Nationalmuseum. Få forskare har ägnat sig åt samlingen, och genom att använda nya konstvetenskapliga analysmetoder, digitala verktyg, arkivforskning, internationellt samarbete samt Carl Nordenfalks omfattande och opublicerade arkiv, avser projektet att lyfta fram inte bara fragmentens medeltida kontext utan också diskutera de val som 1800- och 1900-talets aktörer på konstmarknaden gjorde när de skar ut och handlade med dem.
Tidsplan
2024–2026
Finansiering
Projektet finansieras av Berit Wallenbergs stiftelse.


