Medusa – människa, monster eller myt?

Del av studiematerialet Genvägar till konstens visklek.

Medusas huvud – med slingrande ormar istället för hår – återfinns i alla möjliga sammanhang. I museers konstsamlingar, på byggnaders fasader och till och med i reklam. Exempelvis använder det italienska modehuset Versace hennes huvud i sin logga. Men vem var egentligen Medusa? Människa? Monster? Myt?

Berättelsen om Medusa härstammar från den grekiska mytologin och har nästan 3000 år gamla rötter. I de tidigaste texterna beskrivs Medusa som en gorgon, ett monster, vars fasansfulla yttre satte skräck i betraktaren. Hon hade två systrar som även de var gorgoner, alla tre försedda med otäcka huggtänder. Långt senare utvecklade den romerske poeten Ovidius berättelsen om Medusa och hans version är kanske den som har blivit mest känd idag. Den ingår i en samling mytologiska berättelser med förvandling som centralmotiv. Boken heter Metamorfoser (förvandlingar på latin) och har inspirerat mängder av konstnärer ända in i våra dagar.

Enligt Ovidius var Medusa en vacker kvinna med långt, svallande hår vars skönhet lockade till sig många, inte minst havsguden Poseidon. Poseidon söker upp Medusa och ligger med henne mot hennes vilja i ett heligt tempel tillägnat Athena, krigets och vishetens gudinna. Athena blev rasande och förvandlar Medusa till ett monster, det vackra håret blir till skräckinjagande ormar och hennes blick förstenar från nu alla som möter den.

Berättelsen om Medusa har fler trådar, en annan handlar om hennes död. Där finns en hjälte med i bilden, Perseus. Han skickades iväg av sin kung på det farliga uppdraget att hugga av Medusas huvud och lyckas få hjälp av gudarna att med olika knep överlista henne. Med en spegelblank sköld kunde han undvika Medusas förstenande blick och han tar det avhuggna huvudet till Athena som fäste det på sin sköld för att skapa ett skräckinjagande skydd mot fiender.

Medusa kunde alltså i en del berättelser brutalt döda, och i andra faktiskt beskydda. Genom historien har hennes förvandling och öde fascinerat många konstnärer. Precis som det finns varierande berättelser om hennes liv finns det också många olika versioner av henne i konsten. Ibland är hon ett avskräckande monster, ibland en förförisk kvinna. I en del sammanhang har bilder av hennes huvud ansetts kunna skydda mot ondska. Genom de tusentals år som berättelsen vandrat runt har varje tid satt sin prägel på hur man väljer att gestalta och använda Medusa. Ofta har hon som kvinna överskuggats av hjälten Perseus, en av många manliga hjältar i antik mytologi.

Berättelserna om Medusa väcker även moraliska frågor. Varför våldtar Poseidon Medusa? Och varför väljer Athena att straffa Medusa – offret – och inte Poseidon?


Kul att veta

I antikens Grekland användes bilder av monster med stirrande ögon, vilt hår och stora gapande munnar med utstickande tungor som magiska skyddsföremål. Det kunde vara som ett smycke, eller en bild på en dörrpost. Bilderna av kallades för Gorgoneion.