Publicerad 2022-05-05
Nationalmuseum har nyligen förvärvat flera betydande franska figurativa bordsur från tidigt 1800-tal. De var ett obligatoriskt inslag i den inredningskultur som uppstod under empiren och prydde spiselkransar och konsolbord. De hade inte först och främst en praktisk funktion att ange tiden, utan fungerade framför allt som en elegant förklädnad för det franska kejsardömets propaganda och senare för det renoverade bourbonska kungadömet. De kallas figurativa eftersom urverket ingår i en ensemble med skulptur och dekorativa element i brännförgylld brons.
Smaken för denna bronsprakt uppstod i Paris redan under 1700-talets senare hälft, men blommade ut under kejsardömet. Lyxindustrin i den franska huvudstaden sysselsatte mer än 10 000 arbetare. För Napoleon var detta en fransk stolthet, som enligt honom visade på landets överlägsenhet i jämförelse med övriga europeiska nationer. Bakom kejsarens ambitioner fanns dock lika mycket ett ekonomiskt nyttotänkande: “Varje gång man förskönar ett palats bör man tänka på hur detta kan gagna konstarterna och manufakturerna…“. Året efter att Napoleon gjorde sitt uttalande sjösatte han kontinentalblockaden, som var riktad mot Storbritannien. Denna handelsbojkott drabbade dock den franska lyxindustrin högst påtagligt, vilket krävde dyrbara statliga subsidier för att inte bland annat bronsfabrikanterna i Paris skulle gå omkull.
Bland de främsta tillverkarna var Antoine-André Ravrio (1759–1814). Han hörde till de bronsgjutare som började sin verksamhet redan innan den franska revolutionen 1789. Trots svårigheterna under revolutionen lyckades han snart etablera ett framgångsrikt bronsgjuteri, specialiserat på bland annat brännförgylld brons. Till bordsuren hörde ofta andra delar som kandelabrar, urnor och parfymbrännare, vilket tillsammans bildade ett helt garnityr. Massverkan av tätt ställda och lysande metallföremål var en tydlig ambition i tidens inredningskultur.
Ett av nyförvärven, Bordsur med allegori över skaldekonsten utfört cirka 1810, kommer från Ravrios berömda firma. Det är utfört i brännförgylld och mörkpatinerad brons och har en fot i marmor av typen griotte d’Italie som är röd i färgen. I uret har den berömda antika hellenistiska bysten av Homeros inlemmats i en berättande scen med den romerske diktaren Vergilius.
Ravrio hämtade ofta både former och innehåll från den antika världen, men i andra fall blir det romerska mer en enkel förklädnad för den egna samtiden. Den anonyme tillverkaren av bordsuret föreställandes Caesar har inte gjort något för att dölja att figuren är mer lik Napoleon än Caesar. Trots regimförändringen 1814 verkar bordsur av denna typ ha varit så populära att de fortsatte att tillverkas. Då var passande nog alla örnar bortplockade och som i detta fall ersatta med en krans av stjärnor. I andra fall kunde helt enkelt kejsargestalten få byta plats med den nya regimens maskot, den gode kungen av huset Bourbon, Henrik IV. I såväl trubadurmåleriet som inom konsthantverket, blev Henrik en populär figur, som signalerade ”den gamla goda tidens återkomst”.
Det sista figurativa bordsuret handlar om en annan olycka som drabbade huset Bourbon. Det återger en scen med Carolina, hertiginnan av Berry tillsammans med sin nyfödde son Henri, hertig av Bordeaux, och dottern Louise, som ber aftonbön. På urets krön sitter en gråtande putto, en påminnelse om den frånvarande fadern, hertigen av Berry, som mördats sju månader före sonens födelse. Den lille hertigen, mera känd som greve av Chambord, var fransk tronpretendent till sin död 1883. Bordsuret är tillverkat av Jean-André Reiche (1752–1817) från Leipzig och som grundade sitt bronsgjuteri i Paris år 1785.
– Genom förvärven av de fyra högklassiga figurativa bordsuren, alla utomordentliga exempel på den franska empirens inredningskultur, har vi väsentligt förstärkt museets samling av en genre som befinner sig i gränslandet mellan skulptur och konsthantverk, mellan konst och politik, säger Magnus Olausson, chef för samlingarna på Nationalmuseum.
De förvärvade bordsuren går att se i en av salarna för 1800-talskonst på Nationalmuseum.
Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärven har möjliggjorts genom generösa bidrag från Axel Hirschs stiftelse, Sophia Gieseckes fond samt Magda och Max Ettlers donationsmedel.
Fler nyheter från Nationalmuseum
- En majdemonstration, av Eugène Jansson publicerat 2024-04-24
- Folkkära keramikern Lisa Larson har gått ur tiden publicerat 2024-03-12
- Broderad applikationav Britta Marakatt-Labba publicerat 2024-03-08
- Målning utförd i Rembrandts ateljé publicerat 2024-02-01
- Skulptur i terrakotta av Ingel Fallstedt publicerat 2024-01-03