Nyförvärv: Installation i glas av Ingalena Klenell

Nationalmuseum har nyligen förvärvat ett objekt av konstnären Ingalena Klenell utfört i ugnsformat glas kallat Det går en tråd. Utmärkande för Ingalena Klenells produktion under senare år är suggestiva, rumsliga installationer som bygger på intryck från det skogrika nordiska landskapet. Hennes konst handlar mycket om existentiella frågor och är ofta uppbyggd av många enskilda och spröda delar, vilket påminner om naturens sårbarhet och människans utsatthet.

Ingalena Klenell, född 1949, har en gedigen skolning vid bland annat KV konstskola i Göteborg, Hantverkets Folkhögskola i Leksand samt Glasskolan i Orrefors. Hon började som keramiker, men har i fyra decennier arbetat med glas och driver en egen hytta utanför Sunne i Värmland tillsammans med sin make Ragnar Klenell. Hon har arbetat med konstnärlig utsmyckning för flera offentliga miljöer, vilket kanske ger en förklaring till det ofta djärva, gränsöverskridande format hon arbetar i.

När Klenell gick på glasskolan i Orrefors blev hon mycket inspirerad av Bertil Valliens lekfulla förhållningssätt till glas. Detta handlade bland annat om hans gjutexperiment. Hon fascinerades av materialets möjligheter, som gick utanför de traditionella ramarna. Valliens arbete med ”båtformen” tilltalade henne både som tekniskt experiment och som berättelse där symboler och personliga minnesbilder spelar stor roll. Detta har följt henne under åren och berikar hennes eget utforskande av glasets möjligheter och begränsningar.

Klenell har blivit en naturlyriker i glas. Hon säger själv att hon inspirerades av en storm som fällde en massa träd i närheten av hennes hus. ”Träd och glas är lika på det sättet att vi ser dem som självklara. Tills de inte finns längre”. Konstnären har sedan flera år skapat imponerande rumsliga installationer med flera träd i gjutet glas. De består vart och ett av flera enskilda, spröda delar som bildar flera skikt som är upphängda i trådar. Nationalmuseums förvärv kan betraktas som ett utsnitt av denna komplexa scenografi i glas. Det är ett ovanligt exempel på hennes särpräglade konstnärskap, som inte låter sig klassificeras enligt konventionella genrer.


Ingalena Klenell, Det går en röd tråd. Foto: Daniel Milton

Klenells suggestiva arkitektur i glas handlar bland annat om att undersöka materialets och teknikens möjligheter. Hon har utvecklat ett personligt förhållningssätt till ugnsgjutet glas, där de enskilda delarna erövrar rummet. Man skulle kunna hävda att hennes konst associerar till naturromantik från 1900-talets början med ljuset, vattnet och skogen. Visst finns det drag av äldre folkkonst och värmländsk berättartradition, men Klenell är lika mycket en representant för miljömedvetandet i vår egen tid. Hennes rumsinstallationer i glas påminner om naturens och livets skörhet. Klenell blir därför en talesperson för mer djupt liggande existentiella frågor, som handlar om naturens sårbarhet och människans utsatthet.

- Nationalmuseum fastnade för Ingalena Klenells verk därför att det är ett djärvt och nyskapande exempel på glas i vår tid, som kommenterar människans förhållande till naturen, säger Micael Ernstell, intendent konsthantverk och design på Nationalmuseum.

Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärvet av Ingalena Klenells verk är en generös gåva av Bengt Julins fond genom Nationalmusei Vänner.

Inventarienummer

Ingalena Klenell, Det går en tråd, NMK 92/2019