Konsthantverksutställningen Wilhelm Kåge & Shōji Hamada är ett möte mellan en svensk och en japansk keramisk mästare. Båda med stor kärlek till form, lera och glasyr. Båda med ett socialt engagemang och viljan att förena skönhet med funktion. Genom cirka 300 föremål visar utställningen på deras likheter och olikheter. Den berättar om kulturutbyten och kultur som mjukt maktmedel och tar upp frågor om design som ständigt är aktuella.

Wilhelm Kåges resa till Japan 1956. Gustavsbergssamlingen/Nationalmuseum/Anna Riwkin 1956. © Nationalmuseum / Gustavsbergs Porslin AB.

Wilhelm Kåge, Kopp med dubbla hänklar, Vas med gul dekor samt Vas med vit glasyr, 1920-30-talet. Flintgods, målad dekor, stengods, målad dekor samt stengods, rinnande glasyr. Nationalmuseum. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum. © Wilhelm Kåge

Shōji Hamada, Koppar, 1940-50-tal. Stengods. Japan Folk Crafts Museum. Foto: Nihon Mingeikan, Japan Folk Crafts Museum. © Shōji Hamada.

Shōji Hamada, Flaska, 1960-1970-tal. Stengods, målad dekor. Japan Folk Crafts Museum. Foto: Nihon Mingeikan, Japan Folk Crafts Museum. © Shōji Hamada.

Wilhelm Kåge, skål med blå och grön glasyr, för Gustavsbergs porslinsfabrik. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum.

Shōji Hamada, Kopp, 1946. Stengods. Japan Folk Crafts Museum. Foto: Nihon Mingeikan, Japan Folk Crafts Museum. © Shōji Hamada.

Wilhelm Kåge, "Farsta" Skål på fot, Flaskformad vas med brun glasyr samt Vas, 1953-59. Stengods, ristad dekor. Nationalmuseum. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum. © Wilhelm Kåge.

Shōji Hamada, Fat, 1960-tal. Stengods, målad dekor. Östasiatiska Museet/Världskulturmuseerna. Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum. © Shōji Hamada.

Wilhelm Kåge, fat Farsta, 1960. Rödbrunt stengods, dekor av inristat mönster, gulbrun flammig glasyr. Foto: Nationalmuseum. © Wilhelm Kåge

Shōji Hamada, Fat, 1956. Stengods. Japan Folk Crafts Museum. Foto: Nihon Mingeikan, Japan Folk Crafts Museum. © Shōji Hamada.

Internationellt erkänd folkhemsikon

Wilhelm Kåges (1889–1960) keramik och vackra vardagsvaror från Gustavsbergs porslinsfabrik, som Farstagodset, servisen Pyro och grårandiga De runda formernas servis, har en självklar plats i det svenska folkhemmet. Kåge var även internationellt erkänd och när New York Times 1958 recenserade en Kåge-utställning i New York utsåg tidningen honom till en av världens tre främsta keramiker tillsammans med japanen Shōji Hamada och britten Bernard Leach.

Stilbildande japan

Shōji Hamada (1894–1978) var en av Japans främsta keramiker. Han var central för folkkonströrelsen Mingei som startade på 1920-talet. Hans drejade bruksgods i generösa former, doppad i glasyrer och dekorerad med hastiga men träffsäkra breda penseldrag, bildade skola för generationer av japanska keramiker. År 1955 fick han av den japanska staten utmärkelsen Ningen Kokuhō – en levande nationalskatt.

Möten mellan mästare

Wilhelm Kåge och Shōji Hamada träffades flera gånger. Hamada besökte Sverige 1929 för att studera Nordiska museet och Skansen. År 1952 kom han tillbaka och besökte Kåge i Gustavsberg. Kåge gjorde 1956 en rundresa i Japan och var i nära två veckor gäst hos Hamada. När de träffades delade de kunskap och erfarenheter.

Liknande utgångspunkter, olika vägar

Vid en första anblick verkar Wilhelm Kåge och Shōji Hamada dock inte ha särskilt mycket gemensamt. Men båda var formade av visioner med rötter i den brittiska Arts & Crafts-rörelsen. Båda hade också nära band till reformrörelser som uppstått ur negativ kritik av konstindustrins produktion och effekter på samhället. Men de valde olika vägar för att nå det visionära målet där allas vardag är fylld av vackra bruksföremål. Det fanns även andra avgörande olikheter, både kulturellt sett och i Kåges och Hamadas förutsättningar och syn på keramik. En stor skillnad var att Kåge var formgivare på en fabrik, medan Hamada var hantverkare med egen verkstad.

Designfrågor och mjuk makt

Att visa Wilhelm Kåge och Shōji Hamada tillsammans handlar därför om mer än att bara låta mästarna spegla sig i varandra. Likheter och olikheter manar till funderingar på mer övergripande plan. Här finns också möjligheter att lyfta en rad ständigt aktuella designfrågor. Intressant är även att de verkade i en tid som påverkades av dramatiska världshändelser med krig och fred, där konst och design användes både som projektionsytor för nationella ideologier och redskap för mjuk makt.

Svensk-japanskt samarbete

Utställningen är ett samarbete mellan Nationalmuseum och Nihon Mingeikan (Japan Folk Crafts Museum), Tokyo. Den visar över 200 föremål ur Nationalmuseums samling och ett 100-tal från Nihon Mingeikan, Shōji Hamada Memorial Mashiko Sankokan Museum, Östasiatiska museet och Kåges familj.

I samband med utställningen publiceras boken Wilhelm Kåge & Shōji Hamada. Keramik över gränser med essäer av Helena Kåberg och Ulrika Schaeder, Nationalmuseum, Mayumi Furuya, Nihon Mingeikan, och Takuji Hamada, Kansei Gakuin University.

Utställningen kommer att visas på Bard Graduate Center Gallery i New York våren 2027.

Utställningens kuratorer

Helena Kåberg och Ulrika Schaeder, Nationalmuseum samt Mayumi Furuya, Nihon Mingeikan

Utställningsscenografi

Henrik Widenheim