En kikare är bra att ha om man vill se något som är långt borta tydligare. Idag finns det många verktyg som hjälper oss människor att se bättre. Glasögon i vardagen, teleskop för att se ut i rymden, mikroskop för det minilitet lilla och olika kikare för att se långt bort.

För att uppfinna synverktygen har nyfikna människor under olika tider och på olika platser hjälpts åt. För ungefär 1000 år studerade den arabiska forskaren Ibn al-Heitam ljus och beskrev hur något genomskinligt kan förstora det man tittar på om det formas som en tillplattad boll. En sådan tillplattade genomskinlig glas- eller kristallboll kallas för lins och det är det som används i allt från glasögon till teleskop idag. Den upptäckten användes först till lässtenar som fördes över text i en bok som ett förstoringsglas och sedan, när man kunde forma smält glas till så linser så började glasögon tillverkas.

I början av 1600-talet stod ägaren till en holländsk glasögonaffär och tittade på sina barn som lekte i affären. De satte ihop två linser och tittade ut på staden och skrattade. De hade upptäckt att kyrktornet som var långt borta plötsligt såg ut som det var alldeles nära. Pappan satte ihop linserna i ett rör och uppfann en kikare. Ett år senare läste den italienska vetenskapsmannen Galilei Galieli om den holländska uppfinningen och han byggde en egen kikare som förstorade ändå mer för att kunna titta på månen och stjärnorna.

Kikaren som flickan på bilden håller i är lik den kikare som den som Galilei använde, men lite mindre. Om Galilei tittade riktigt noga på himlen och försökte förstå och beskriva det han såg som vetenskapsman så har konstnären Pietro Alexander Rotari tittat väldigt noga på sin modell och försökt beskriva det han sett med målarfärg. Ser du att hon ler lite och att konstnären fångat blänket i en av hennes tänder? Vad tror du att flickan med kikaren tittar riktigt noga på? Undrar hur hon skulle beskriva det noga för någon?