Guldkorn från Konstbiblioteket: The Studio, en…

Arkiv och bibliotek

Maria Zetterberg, bibliotekarie vid Konstbiblioteket berättar om ett fint fynd i bibliotekets magasin: flera årgångar av tidskriften The Studio.

För några år sedan upptäckte jag att Konstbiblioteket har detta fina fynd i magasinen, årgångar av The Studio, en mycket framgångsrik brittisk illustrerad tidskrift om konst, inredning och konsthantverk som gavs ut i London åren 1893–1964.

Konstbiblioteket har genom gåvor av Axel Gauffin, 1877–1964, överintendent på Nationalmuseum mellan 1925–1942, och Thorsten Laurin, 1875–1954, årgångar i samlingarna.

Modern tidskrift

Innehållet i The Studio var modernt och förmedlade internationella trender inom konst och design. Avantgardet inom konsten spreds till en bredare publik. Samtidigt framhölls konservativa värderingar och brittisk kultur. The Studio fick stort inflytande på utvecklingen inom art nouveau och arts and craftsrörelsen. Bland dem som blev kända via tidskriften finns arkitekten Charles Voysey och tongivande personer inom den skotska arts and crafts-rörelsen: Charles Rennie Mackintosh, Herbert MacNair samt Margaret och Frances MacDonald.

Sida ur The Studio med illustration av och artikel om den nye illustratören: Aubrey Beardsley

Sida ur The Studio som visar Aubrey Beardsleys illustration till Oscar Wildes Salome.

The Studio påverkade Carl och Karin Larsson i Sverige

The Studios inflytande nådde även Sverige. Carl och Karin Larsson var prenumeranter och inspirerades av arts and crafts-rörelsens idéer om konsthantverk och skönhetens betydelse i inredningen. I deras gård Lilla Hyttnäs i Sundborn finns flera exempel på detta. Ett sådant är den drakblodsröda och gröna matsalen. Färgkombinationen ansågs ha medeltida anor och var typisk för arts and crafts-rörelsen. Andra svenska prenumeranter var författaren Ellen Key och Erik Folcker, verksam vid Nationalmuseum. Han drev även butiken Sub Rosa där arts and crafts-rörelsens varor såldes.

Prenumeranter världen över

Många av prenumeranterna fanns runt om i Europa och i USA. I Paris och i New York gavs en fransk respektive en amerikansk upplaga ut. I början av 1960-talet bytte tidskriften skepnad och 1964 ändrades titeln till Studio International. Sedan 2000 är Studio International en e-tidskrift.

Kontoret bombades sönder av tyskarna

The Studios kontorsbyggnad vid Leicester Square i London bombades av Luftwaffe tidigt under andra världskriget. Arkiv och dokumentation gick då förlorade och därmed också möjligheten till studier av distribution och prenumeranter.

Ny modern tryckmetod

The Studio var tidigt ute med att använda fotomekanisk reproduktion (photomechanical reproduction), en process som skulle komma att dominera under de följande hundra åren. Den fotomekaniska processen gjorde att tidskriften fick ett modernt utseende. The Studio var rikt illustrerad både i svartvitt och i färg och blev snabbt en kommersiell framgång. Varje nummer kostade dessutom bara 6 pence, vilket var överkomligt för många. Detta, liksom utgivningen av den franska och amerikanska upplagan, bidrog till att öka spridningen.

Aubrey Beardsleys medverkan i the Studio och Oscar Wildes rättegång

I januari 1893 mötte redaktören C. Lewis Hind för första gången den unge konstnären Aubrey Beardsley. Hind fick möjlighet att gå igenom Beardsleys konstmapp och tyckte att det han såg var genialiskt. Han erbjöd därför Beardsley några sidors utrymme i den nya tidskriften, till Beardsleys stora glädje. Redan nästa morgon kom Beardsley med teckningar till The Studios kontor vid Leicester Square i London. Holme blev entusiastisk och köpte teckningar direkt av konstnären.

Beardsley gjorde omslaget till det första numret av The Studio, som kom ut i april 1893. Premiärnumret innehöll också en artikel om honom, skriven i positiva ordalag av Joseph Pennell. Samma år illustrerade Beardsley Oscar Wildes pjäs Salomé med Japaninspirerande teckningar. Efter den uppmärksammade rättegången mot Oscar Wilde 1895, där Wilde fälldes för otukt, ”gross indecency” med män fick Beardsley inga fler uppdrag för The Studio.

Färgstark entreprenör och konstkritiker grundade tidskriften

Charles Holme var verksam inom siden- och ullhandeln med Indien och Kina på 1870-talet. Han importerade även japanska varor, engagerade sig i The Japan Society och var en av de första engelsmännen som reste till Centralasien. Han reste även flitigt i Europa och USA. Charles Holme var också författare och redaktör till en rad böcker, varav många om allmogekonst. Han tycks ha varit en blandning av entreprenör, estet och smakdomare.

C. Lewis Hind var konstkritiker, konsthistoriker och journalist. Han hade tidigare varit redaktör för tidskriften The Art Journal men lämnat den 1892. Hind ville skapa en helt ny konsttidskrift. Han visade ett provexemplar, som han låtit trycka privat, för Charles Holme vid ett besök i dennes hem Red House (tidigare arts and craftsrörelsens förgrundsfigur William Morris bostad). Holme nappade och skrev i december 1892 på ett kontrakt med Hind om utgivningen. Namnet, The Studio: an illustrated magazine of fine and applied art, var Lewis Hinds idé.

Holmes ansvarade inledningsvis för den kommersiella delen av utgivningen medan Hind skulle sköta det redaktionella arbetet. Hind fick dock strax ett erbjudande om att bli redaktör för Pall Mall Budget, med en så hög lön att han inte kunde tacka nej till uppdraget. Han lämnade the Studio redan innan första numret kom ut i april 1893.

Hind ersattes av Gleeson Joseph William White, en konstsamlare, författare och konstskribent som även var kunnig inom litteratur och fotografi. Innan White kom till The Studio hade han arbetat för tidskriften Art Amateur i New York. Där hade han också lärt sig nya tryckmetoder. Under Gleeson Whites redaktörskap introducerades bland annat affischkonst och nakenfotografi i the Studio. Efter det att White slutade som redaktör 1895 fortsatte han att bidra till tidskriften fram till sin död 1898. Charles Holme var The Studios redaktör mellan 1895 och 1919.

The Studio har en spännande historia som är värd att ta del av därför att den påverkade kulturlivet under en lång tid.

//Maria Zetterberg, Bibliotekarie Konstbiblioteket