Vad är ett paradis? När och hur kan det förloras? Utställningen Förlorade paradis besöker paradis som kanske inte längre finns kvar. Den utforskar hur konstnärliga uttryck över tid har speglat människors erfarenheter av förlust, nostalgi och längtan efter frihet och förnyelse.
Vi har många olika tankar kring vilka tider, platser och förhållanden som skapar våra paradis. Är den möjliga förlusten av dem till och med en förutsättning?
Nio sorters paradis
Vad är ett paradis? En plats, en tid eller ett minne av något som gått förlorat? Genom nio olika teman utforskar utställningen paradisets många betydelser. Från Bibelns paradis och syndafallet till 1700-talets fascination för antiken och 1800-talets historiemåleri. Här möter vi föreställningar om svunna paradis – platser och tider som kanske aldrig har funnits så som vi föreställer oss dom.
Paradis vi minns och längtar efter
Men det finns också paradis som vi själva har upplevt. Kommer vi i framtiden att längta tillbaka till vintrar då snön var en självklarhet eller till tiden innan älvarna reglerades? Ett paradis kan också vara en svunnen storhetstid. Den svenska konsthantverksindustrin blomstrade under slutet av 1800-talet och bidrog till att begreppet svensk form fick internationellt genomslag under 1900-talet. När industrier senare lades ned och produktionen flyttades öppnades samtidigt nya möjligheter för mindre glashyttor och ateljéer. Utställningen ger också plats åt samtida konstnärer som i sina verk utforskar platser och kulturella fenomen som riskerar att försvinna – eller redan har gått förlorade.

Pierre Bonnard, Paraplyer i snö, 1905 eller 1910, olja på duk. NM 5969. Foto: Cecilia Heisser/Nationalmuseum.
En tid av frihet – och dess slut
Under 1910- och 1920-talen växte ett rikt konst- och kulturliv fram i Berlin. Under Weimarrepubliken blomstrade film, fotografi och dans, samtidigt som nya uttryck för sexuell frihet tog form. Berlin blev en viktig plats för den tidiga queerkulturen och det som i dag kallas hbtqi-aktivism. Men den relativa friheten fick ett abrupt slut när nazisterna tog makten 1933.
Över 120 konstverk från tvåtusen år
Utställningen samlar fler än 120 konstverk ur Nationalmuseums samlingar, skapade under en period på närmare tvåtusen år. Tillsammans berättar de om paradis som funnits, gått förlorade eller kanske aldrig existerat. Flera verk visas för första gången i Östersund, bland annat Pierre Bonnards Paraplyer i snö och Lotte Lasersteins Polly Tieck. Här finns också verk av Bruno Liljefors, Helmer Osslund, Anna Boberg, Joakim Skovgaard, Anita Berber, Tomas Colbengtson och Malin Lager.
Utställningens kurator
Greger Sundin och Anders Svensson, Nationalmuseum
Utställningsscenograf
Henrik Widenheim, Nationalmuseum

Elsa Backlund-Celsing, Kaffebordet dukas, ca 1916, olja på duk. NM 6723. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.
Om Nationalmuseum Jamtli
Nationalmuseum Jamtli är en arena för konst- och designupplevelser i Östersund som drivs i nära samarbete mellan Nationalmuseum och Jamtli. Den öppnade sommaren 2018 och utställningarna produceras av Nationalmuseum med föremål från de egna samlingarna. Förlorade paradis – minnen, längtan, saknad är den åttonde utställningen för Nationalmuseum Jamtli sedan starten.
Besöksinformation
Öppettider, biljettpriser och annan besöksinformation hittar du på Jamtlis webbplats.






