Tread wrapping machine chair
Den här stolen började som en utmaning som konstnären Anton Alvarez gav sig själv. Han arbetar ofta så med sin konst, ger sig själv utmaningar eller problem som han försöker lösa. Frågan han funderade över var: Går det att göra en stol helt utan spikar, skruvar eller några vanliga snickarverktyg? Han började experimentera med tråd och lim och det slutade med att han uppfann och byggde en egen maskin, en trådlindningsmaskin.
Trådlindningsmaskinen kan inte göra stolen själv, men den gör precis det som den heter, lindar tråd. Anton Alvarez fyller på den med olika färger på tråd och det är sedan han som bestämmer vilka delar som ska lindas ihop, vilken färg som ska vara var och hur glest eller tätt som tråden ska lindas. Han behöver en assistent, någon som hjälper till att hålla i delarna medan han bestämmer var de olika trådarna ska lindas.
Anton Alvarez tycker om klara färger, förger som syns direkt och är tydligt. I den här stolen är det ganska många färger, klart blå, ljust rosa, svart, lite orange och också några få varv ljusgrönt, ljusblått och gult här och där. Det som håller ihop stolen är mer än 10.000 meter tråd. Och lite lim. Den är stark och det går fint att sitta på den, om man fick det. För just den här stolen är en del av Nationalmuseums samling och som alla andra konstverk i museet får man inte röra eller sitta på den, bara titta. Museireglerna om att inte ta på eller använda saker i samlingarna handlar om att bevara dem för framtiden.
Om du istället hade kunnat resa bakåt i tiden till år 1990 och fråga den då 10 år gamla Anton Alvarez vad han ville arbeta med som vuxen så hade han inte sagt konstnär. Konst var inget han tänkte på och inte heller att rita eller måla. Han älskade att bygga och konstruera saker med legobitar och att plocka isär och laga saker och i tonåren upptäckte han graffiti. Det han gillade bäst med graffitin var de starka färgerna som vill ta plats och synas och fantasin. Att former kunde börjar som en bokstav men sedan kan bli något helt annat. När han blev vuxen utbildade han sig först till möbelsnickare och sedan designer. Han tänkte att han skulle göra möbler som kunde säljas i vanliga affärer men under utbildningen började hans fantasi vilja göra andra mer kluriga och utmanade saker – som trådlindningsmaskinen.