Sekretär
Sekretären är en gåva via en donation från 2020. Med sin raka form, den lackimiterande ytan, gulddekor i form av meanderbård, kannelyrer, droppornament samt maskaroner av mässing och måleriet med inspiration från rokokotiden sammanfattar möbeln en ganska lång tidsperiod. Johan Nils Asplind är intressant då han spred högreståndskonst i landsorten. En möbeldesign och en bildvärld hämtad från såväl Stockholm som Paris, samt målad med inspiration från kinesiska lackarbeten. Asplind var verksam i Falun åren 1779–1820 och hans historia är dokumenterad. Det finns flera kända möbler bevarade målade av Asplind samt 12 stora gårdar utanför Falun som Asplind dekorerat.
Historien om Asplind och hans måleri gör sekretären intressant för framtida utställningar. Tidens tand har påverkat sekretärens material och förmedlar inte längre det exklusiva konstverk som Asplind ämnade att skapa. Bland annat har klaffen en stor spricka. Måleriets olika materialkomponenter visar på flertalet olika typer av förändringar som tillsammans bidrar till en negativ inverkan på det estetiska uttrycket med mindre synlighet av de vackra rokokoinspirerade motiven. Förändringarna indikerar olja i den transparant fernissan vilket kan vara problematisk vid konservering. Fernissan skulle mycket väl kunna vara original vilket skapar en del frågor att diskutera kring etik inför konserveringsåtgärder. För att kunna fatta väl begrundade beslut kring konserveringsåtgärder bör en material-teknisk studie finnas med som underlag.
Motivering:
Genom material-tekniska analyser kan vi identifiera dekorationsmåleriets uppbyggnad och sammansättning och identifiera original- och eventuell sekundärt material. Med denna kunskap kan vi bättre förstå de nedbrytningsprocesser som skett, samt hur nedbrytning och förändring kommer fortgå. Denna kunskap är essentiell i valet av konserveringsåtgärder. Går det att förbättra den målade dekorens estetiska uttryck utan att ta bort, skada eller förändra originalmaterial?
Målning av Constance-Marie Charpentier
Nationalmuseum förvärvade 2015 ett anonymt porträtt av en okänd kvinnlig konstnär. Modellen har senare kunnat identifieras som en elev, Angélique Gaudo, till den franska konstnären Constance-Marie Charpentier (1767–1849). Målningen är troligtvis utförd av Charpentier 1819 och utställd på Salongen samma år (kat.nr 213). Målningen är inte signerad. Konstnären Constance-Marie Charpentier är inte okänd för Nationalmuseums besökare då museet 2012 arrangerade en utställning Stolthet och fördom tillsammans med National Museum of Women in the Arts, Washington med verk av kvinnliga konstnärer. Ett av verken som visades var Melankolin, olja på duk, av Charpentier.
Porträttet av eleven Angélique Gaudo, som vi ser det idag, bär spår efter tidigare skador. Med hjälp av bland annat UVF – ljus framgår det tydligt att målningens hela bakgrund och delvis förgrund har blivit övermålad samt delar av håret. Övermålningen följer konturerna på porträttet. Genom materialtekniska undersökningar och analyser av porträttet skulle kunskapen om Constance-Marie Charpentier måleriteknik kunna ökas samt klargöra orsaken till övermålningarna.
Utifrån de utförda fotodokumentation av målningen, i visuellt ljus, ultraviolettflourescens (UVF) och Infrarödreflektografi (IRR) kunde inte graden och skadornas orsak och uppkomst klargöras. Fördjupade tekniska undersökningar av målningen skulle behövas utföras med hjälp av röntgen, Macro XRF, färgsnitt samt dendrokronologisk undersökning av pannån. Med bakgrund av analys och tolkning av samtliga tekniska undersökningar hoppas vi få svar på anledningen till att porträttets hela bakgrund blivit övermålad och hur omfattande skadorna är. Målsättningen är att utifrån resten av undersökningarna kunna göra en adekvat konservering.Även ramen är intressant att undersöka. Handlar det om den franska originalramen från samma tid som målningen utfördes? Det bör gå att undersöka genom stilstudier och kanske genom jämförelser med andra av konstnärens inramade målningar. Även med tekniska undersökningar kan man försöka slå fast ramens ursprung och hur den har förändrats genom restaurering. Det gäller till exempel i vilken grad ramens ytor är ursprungliga och varför påbyggnaden på baksidan har tillkommit.
Motivering:
Projektet bidrar till konserveringsforskning genom att öka kunskapen om materialteknik i tidigt franskt 1800-tals måleri samt förhoppningsvis ge svar på varför målningens bakgrund har övermålats.
Jaktfalkar från sekelskiftet 1600
I Nationalmuseums samlingar finns åtta unika målningar föreställande jaktfalkar. Jakt på fågel med hjälp av dresserade rovfåglar var ett furstligt privilegium. De många samtida skildringarna i jaktmanualer, tideböcker och vävda tapeter vittnar om den europeiska aristokratins favoritsport. Nationalmuseums ”porträtt” av jaktfalkar och duvhökar kommer från familjen Tessins samlingar. Tekniskt påminner måleriet om porträttminiatyrer, fast i stort format och kännetecknas av hur levande fjäderdräkten återges och av den skarpa iakttagelseförmågan. Skillnader i utförande och storlek tyder på att målningarna ursprungligen har tillhört två olika serier, sannolikt hämtade ur ornitologiska praktverk. Flera av fåglarna bär Huset Wittelsbachs vapen och kan därför härledas till det bayerska hovet i München. Enligt korrespondens med experterna Dr Thea Vignau-Wilberg (Graphische Sammlung München) och Dr Christof Metzger (Albertina) bör dessa akvareller attribueras till en ännu oidentifierad tysk konstnär verksam kring sekelskiftet 1600 snarare än såsom tidigare anförts den nederländska konstnären Joris Hoefnagel (1542-1600). Projektet skulle med fördel kunna utökas med konstvetenskaplig grundforskning (2 månader, extrakostnad 100 000 kr)
De är målade med opak och transparent akvarell på pergament. Förutom i Nationalmuseums porträttminiatyrsamling finns få verk på pergament, det vill säga ogarvat skinn som behandlats med kalklösning och på så sätt fått sina karaktäristiska egenskaper och utseende. Pergament var papperets föregångare i Europa och fortsatte att användas i mindre omfattning parallellt med det mer lätthanterliga och billigare papperet.
Tyvärr är falkmålningarna i dålig kondition och det går att identifiera tre problemområden: deformation av pergament, rengöring av pergament och konsolidering av färgskikt.
Motivering:
Projektet kommer bidra till konserveringsforskning inom området måleri på pergament. I samband med projektet kommer vi bjuda in till en praktisk workshop för en mindre grupp av konservatorer inom arkiv, bibliotek och museer i Sverige som arbetar med liknande material för att dela kunskap och erfarenhet kring konserveringsmetoden för rengöring av pergament och konsolidering av färgskikt.
