För 180 år sedan gav Bonniers förlag ut ett litet tunt häfte med ett revolutionerande innehåll. Det var ingen pamflett, utan den svenska översättningen av fransmannen Louis Jacques Mandé Daguerres beskrivning av sin uppfinning daguerreotypin. Han hade 1839 sålt sitt patent till franska vetenskapsakademin som lät publicera en manual i text och bild.
Den nya fotografiska tekniken blev både ett hot och en möjlighet för porträttminiatyrmålarna. Ett hot för att den populära fotografin minskade efterfrågan på målningar, men också en möjlighet att snabbt etablera sig i ett nytt yrke som inte var bundet av något skråväsen.
Daguerreotypen har en känslig yta som inte ska beröras och den monterades med ett skyddande glas. De tidigaste monteringarna var enkla: ett glas, en passepartout och pappersremsor. Men undantag finns och några är monterade som porträttminiatyrer.
Johan Wilhelm Bergströms porträtt av Sophie Hirsch är infattat i en oval medaljong av ciselerat guld. Han har signerat, vilket var ovanligt, genom att rista sitt namn i övre kant.
En subtil handkolorering anas på kinder och läppar. (NMGrh 4399)