Text Helena Kåberg
Den svenske konstnären Gunnar G:son Wennerberg verkade som målare, tecknare, grafiker och var vid sekelskiftet 1900 en av de mest uppskattade formgivarna i Sverige.
Han studerade i Paris på 1880-talet och specialiserade sig på blomstermåleri. När han återvände till Sverige på 1890-talet tog han uppdrag som formgivare i konstindustrin och ritade produkter för Kosta glasbruk, Handarbetets Vänner och textilateljén Licium. Mellan åren 1895 och 1909 arbetade han som mönstertecknare och konstnärlig ledare vid Gustavsbergs porslinsfabrik. År 1909 lämnade han Sverige. Fram till sin död 1914 levde han i Paris där han målade och även gjorde mönsterförlagor för Manufacture national de Sèvres.
Nationalmuseum förvaltar idag ett omfattande material som rör Gunnar G:son Wennerbergs konstnärskap. Samlingen innehåller ca 1.100 keramiska föremål tillverkade vid Gustavsbergs porslinsfabrik, 19 konstglas från Kosta glasbruk, två vävda tapeter, tre målningar, en dekormålad dörr med överstycke, tre skissböcker samt 16 tecknade illustrationer för tidskriften Ord & Bild. I Nationalmuseums arkiv finns även dokument och fotografier som skildrar Wennerbergs arbete för Gustavsbergs porslinsfabrik.
Se Wennerbergs konst och konsthantverk i Nationalmuseums samlingar här.
Fuchsia. Ingår i skissboken NMH 1/1915.
Blomstermålarens skissböcker
Wennerbergs skissböcker i Nationalmuseums samling är digitiserade och finns tillgängliga online. Skissböcker innehåller teckningar av såväl exotiska trädgårdsväxter som anspråkslösa vårblommor. Med stor inlevelse och likt en botaniker avbildade Wennerberg naturtroget de växter han studerade. Han noterade karaktärsdrag och detaljer. Att skissa var ett sätt att träna ögat och samla inspiration till målningar och dekorer.
Gustavsbergs porslinsfabrik
Att Nationalmuseums samling innehåller en stor mäng keramik av Gunnar G:son Wennerberg är en följd av att Gustavsbergs porslinsfabriks ägare, Kooperativa Förbundet, år 2000 donerade Gustavsbergsamlingen till Nationalmuseum. Den rika samlingen gör det möjligt att ur olika perspektiv studera Wennerbergs arbetet som konstnär i industrin och tillsammans skisserna målas en bred bild upp av hans konstnärskap.
Wennerberg omsorgsfullt tecknade studier och akvareller av blommor och blad blev till prunkande mönster på serviser och konstgods. Hans intresse för natur och botanik fick även utlopp i design av krukor och piedestaler för tidens populära så kallade fönsterträdgårdar med blommande växter och tropiska palmer.
Gunnar G:son Wennerberg i arbete. Svenska porträttarkivet (SPA).
Mönstertecknaren
När Wennerberg anställdes av Gustavsbergs porslinsfabrik började han som mönstertecknare. Det innebar att han ritade dekorer till serviser som redan fanns i produktion och som formgivits av andra. Mönster med motiv från den svenska floran låg särskilt rätt i tiden. Svenska Slöjdföreningen uppmanade 1892 konstindustrins formgivare att förädla produkterna genom att ”från vår egen natur och egen fantasi hämta former och färger”. Detta handlade var att utrycka nationalromantiska idéer, men det handlade även om att locka kunder att köpa inhemskt i stället för importerade varor.
På den Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 väckte Wennerbergs serviser med handmålade och tryckta motiv ur den svenska floran beundran. I stället för exotiska växthusväxter pryddes serviserna av enkla vårblommor som snödroppar, blåsippor, gullvivor och liljekonvaljer. En kritiker kallade serviserna för Flora Suecica och jämförde dem med Royal Copenhagens berömda Flora Danica, en 1700-talsservis med handmålad botanisk dekor.
Ovalt fat "Liljekonvalj", formgiven före 1897. Inv. NMGu 26967.
Teknikutvecklaren och formgivaren
Genom det nära samarbetet med keramiker och andra specialister vid fabriken fick Wennerberg kunskaper och erfarenheter som gjorde det möjligt för honom att även börja utveckla nya dekortekniker. Med ökad kompetens och känsla för lerans möjligheter började han även formge gods.
Han gjorde en uppmärksammad nytolkning av den brittiske keramikern Josiah Wedgwoods jaspergods från 1770-talet. På Wedgwoods tid präglades konst och inredning av antikens ideal och med kompanjonen Thomas Bentley utvecklade han, efter intensivt experimenterande, ett infärgat porslinsliknande konstgods med antikiserande motiv i relief. Det så kallade jaspergodset blev snabbt populärt och Wedgwoods flaggskepp. Med hjälp av hantverkare från Storbritannien startades en produktion av jaspergods i Gustavsberg på 1890-talet och Wennerberg uppdaterade designen genom att ersatte klassiska ornament med bland annat svenska vårblommor.
En nyhet från Gustavsberg på världsutställningen i Paris år 1900 var konstgods med sgraffitodekor. Teknik var gammal, men Wennerberg blåste nytt liv i den. Ordet kommer från italienskans sgraffiare som betyder rista. Tekniken innebär att två lager engobe, uppslammad lera, färgas in i olika kulör och läggs ovanpå varandra. Medan det yttre lagret fortfarande är mjukt ristas dekoren fram. Motivet får det yttre lerlagrets kulör och framträder i låg relief mot en bakgrund i det undre lerlagrets kulör. Det krävs god planering och en säker hand. Tekniken påminner om hur tryckstockar till träsnitt framställs. Sgraffito hade även likheter med den teknik han använde vid tillverkning av överfångsglas som han samtidigt formgav för Kosta glasbruk. Gemensamt var formerna, kulörerna och relieftekniken. Vid tillverkningen av kaméglas etsades motiven fram i lager av glas i olika kulör.
Efter sekelskiftet 1900 vidareutvecklade Wennerberg tennglaserat stengods. En kritiker beskrev honom 1909 som ”kanske den ende svenske keramiker som bildat en egen skola, och då han en gång nedlägger sin verksamhet, gör vår keramik en oersättlig förlust”. Samma år bosatte han sig i Paris på heltid och efterträddes som konstnärlig ledare på Gustavsberg av sin elev Beata Mårtensson. Även Josef Ekberg arbetade vidare i hans anda.
Den röda tråden genom dess faser i Wennerbergs karriär var dock hans intresse för botanik och inspirationen han fann i naturen.
Vas, sgrafitto i blått, 1906. Inv. NMGu 27708.
Vas, sgrafitto i grönt, 1900. Inv. NMGu 39454.
Källor
Kåberg, Helena och Ulrika Schaeder, Gustavsberg. Nationalmuseums samling, Nationalmuseum, Stockholm 2023.
Nyström, Bengt, Svensk jugendkeramik, Signum, Lund 2003.
Nyström, Bengt, Konsten till industrin! : två formgivare från sekelskiftet. Alf Wallander och Gunnar G:son Wennerberg: en studie i svensk Art Nouveau 1895–1909, avhandling, Stockholms universitet, Stockholm 1971.
Wennerberg, Gunnar G:son, Resedagböcker, Uppsala universitetsbibliotek, Specialsamlingen, X 310 ba 1-5.