Begravningsvapnet på Nynäs slott tillverkades 1698 för friherren Ludvig Gyllenstierna. Det utgör en heraldisk sköld och är skulpterat i trä, förgyllt, samt bemålat. Vapnet är dock i dåligt skick och det pågår en omfattande flagning av grund- och färgskikt. Därför genomförs ett konserveringsprojekt som syftar till att återfästa färgskiktet och förhindra ytterligare bortfall. Projektet genomförs med stöd från Nationalmuseums donatorgrupp.
Begravningsvapnet på Nynäs slott tillverkades 1698 för friherren Ludvig Gyllenstierna, och utgör en heraldisk sköld. Det är skulpterat i trä, förgyllt, samt bemålat. Begravningsvapen bars fästa på stänger i adliga begravningståg, och efteråt hängdes de upp som minnen i kyrkan. De förekommer från slutet av 1500-talet till kring 1730 i Sverige och Finland.
Begravningsvapen för Ludvig Gyllenstierna.
Begravningsvapen för Ludvig Gyllenstierna.
Begravningsvapen består oftast av ett huvudbanér, med den dödes eget vapen, och mindre anvapen, med släktens vapen. På Ludvig Gyllenstiernas vapen är huvudbanéret kombinerat med små anvapen på samma sköld. Begravningsvapen är en vanlig föremålskategori i kyrkorna, men de är ovanliga i musei-samlingar. Ludvig Gyllenstiernas Begravningsvapen är det enda i Nationalmuseums samling, och är som sådant unikt.
Syfte och mål
Projektet syftar främst till att genom konservering av begravningsvapnet stoppa dess pågående förfall. Nedfästande av lösa flagor kommer att hindra ytterligare materialförluster. Efter att allt löst material återfästs kommer vapnet även att kunna rengöras. Viss retuschering kommer att bidra till att föremålet får ett visuellt helare intryck, så att betraktare inte fokuserar på skadorna.
Efteråt kommer en konserveringsrapport att upprättas som redovisar utfört arbete, valda metoder och material samt förklarar vad som varit syftet med åtgärderna. En sådan rapport underlättar eventuella framtida konserveringsåtgärder.
Tidsplan
Konserveringsarbetet utförs under maj och juni 2024 på Nynäs slott, därefter konserveringsrapport.
Finansiering
Projektet har möjliggjorts tack vare stöd från Nationalmuseums donatorgrupp
Ansvarig konservator
Samuel Johansson