Metallstiftet ger tunna grå linjer på ett grunderat underlag och med det kan konstnären skapa mycket detaljrika teckningar. Att teckna med metallstift på en bemålad yta är en av de äldsta teckningsteknikerna.
Om man drar en bit metall över en målad yta avsätts små partiklar av metallen och det bildas en gråaktig linje. Detta fenomen utvecklades till en stor teckningskonst när konstnärerna under renässansen använde metallstift på grunderat papper. Stiftet skapade tunna, fina och distinkta linjer. Men tekniken krävde en del förberedelser. Papperet måste bestrykas med en blandning av lim och benmjöl för utan en grundering avsätts ingen metall från stiftet, med ett undantag: bly är en tillräcklig mjuk metall för att blystiftet ska fungera till att teckna med på ett obehandlat papper. Annars användes silver, olika kopparlegeringar och till och med guld.
Benozzo Gozzoli, Ung naken man med stav i handen. Ett lejon ligger vid hans fötter. Metallstift, penselteckning i brunt, förhöjd med vitt, på grönt preparerat papper.
Det var också vanligt att tillsätta ett pigment i grunden, inte sällan i intensiva färger som rosa och rött. Det här sättet att teckna kan synas vara en omständlig metod, men den har sina rötter i tiden då papperet var en nyhet och mycket dyrt att införskaffa. För att spara tecknade man på grunderade träskivor, som sedan skrapades av och återanvändes. Metallstiftet kombinerades med andra medier och ibland blev stiftlinjen förstärkt eller helt täckt av en bläcklinje.
Benozzo Gozzoli, Fyra manshuvuden. Metallstift och bläck på grunderat papper, förhöjd med vit opak akvarellfärg.
Många stift ristar grunderingen och det kan vara en ledtråd när man ska skilja mellan tunna bläcklinjer och metallstift. Annars är det svårt att med blotta ögat se vilket slags metallstift som konstnären använt även om silverstiftets linje med tiden tenderar att ändra färg från grå till brun. För att säkert identifiera metallen måste en grundämnesanalys göras t.ex. med en metod som röntgenflourescens.
Hendrick Goltzius (1558–1617), Tre fantasifigurer. Metallstift och bläck, förhöjd med vitt.
I Italien övergavs metallstiftet till förmån för grafitstiftet medan användningen fortsatte i norra Europa av konstnärer som Albrecht Dürer och Hendriks Goltzius. I teckningen ”tre fantastiska figurer” har papperet påförts en grågrön heltäckande grund och Goltzius har använt både bläck och metallstift. Metallstiftet fungerar här i huvudsak som en underteckning.
Hendrick Goltzius (1558–1617), detalj av Tre fantasifigurer. Metallstift och bläck, förhöjd med vitt.