Visades på Nationalmuseum
Höstens stora utställning 2020 handlade om landskap. Där visades konst som berättade om verklighetsflykt och en längtan bortom civilisationen, om antika myter och kärleksberättelser och om människans roll i naturen. Fransk och italiensk konst, framför allt från 1600-talet, dominerade och du kunde möta berömda konstnärer som Claude Lorrain, Nicolas Poussin och Salvator Rosa. Utställningen tog besökaren sedan vidare genom tid och landskap till det svenska sekelskiftet 1900 och verk av bland andra Prins Eugen, Anna Boberg och Otto Hesselbom.
Utställningen Arkadien – Ett förlorat paradis handlade om verklighetsflykt och en evig längtan bortom civilisationen. Den belyste myt, dikt och kärleksberättelser och ställde frågor om människans roll i naturen – då och nu. Motiven var landskap och natur, men om man tittade närmre gick det även att upptäcka episoder hämtade från sagor och litteratur som utspelar sig i gläntorna.
Arkadien är både namnet på en region i Grekland och ett landskap för fantasin. Under 1600-talet började konstnärer i Rom att skapa bilden av Arkadien med utgångspunkt i stadens omgivningar, med ruiner och ödsliga betesmarker. Det blev en särskild kategori inom måleriet som brukar kallas ideallandskap eller klassiska landskap. Från antik litteratur och dikter från renässansen kom bilden av att Arkadien var en plats med orörd natur, där herdar och herdinnor kunde vila i gläntor intill porlande vattenkällor. De drömska landskap som utställningen fokuserade på innehåller dolda, poetiska berättelser om människans existens och livsvillkor. De handlar ofta om livet, döden, erotiken och tillvarons mening bortom civilisationen.
De stora namnen under 1600-talet var konstnärer som Claude Lorrain, Nicolas Poussin och Gaspard Dughet. Till dessa kan läggas Salvator Rosa som utvecklade ett landskapsmåleri med ett mörkare stråk, kännetecknat av karga klippor, knotiga träd och raviner som han befolkade med legoknektar, rövare och eremiter. Under 1700-talet tillkom varianter med betoning av lekfullhet och rollspel i skuggiga parklandskap av konstnärer som Antoine Watteau och Jean-Baptiste Pater. Det klassiska, Italien-baserade landskapsmåleriet fick en renässans under början av 1800-talet, men vid mitten av seklet började kopplingen mellan natur och nation betonas mer. Konstnärerna borde inte söka skönheten i Sydeuropa utan skildra det egna landets natur, som ett led i byggandet av den nationella identiteten. Det blev början till en nationalromantisk landskapskonst som länge har präglat synen på skönhet i naturen.
Hinterlands, i samarbete med Färgfabriken
De mer idébaserade diskussionerna kring människa och landskap fördjupades i några mindre rum i utställningen genom ett samarbete med Färgfabriken. Utställningen lämnade här Arkadien för att undersöka det industrialiserade samhällets relation till naturen på temat hinterland. Ett antal verk ur Nationalmuseums samlingar av konstnärer som Prins Eugen, Axel Sjöberg och Anna Boberg diskuterades och visades utifrån samtida diskussioner om naturresurser, urbanisering och klimatfrågor. Här visades också bilder av fotografen Suvra Kanti Das från Bangladesh.
Inlån av berömda konstverk
Tillsammans med de verk från Nationalmuseums samlingar som visades i utställningen lånades ett antal kända konstverk in från museer som Dulwich Picture Gallery, Hamburger Kunsthalle, National Gallery, London, Nivaagaards Malerisamling, Moderna Museet, The Earl of Leicester and the Trustees of the Holkham Estate och The Eastnor Castle Collection. I utställningen visades också en nyupptäckt tidig målning av Claude Lorrain, Landskap med lantlig dans, som finns i Svenska Akademiens ägo.
