Februari 2022
Susanna Pettersson, överintendent, resonerar kring frågor om museernas och universitetens roll i samhället och om vikten av samverkan mellan näringsliv, kulturinstitutioner, myndigheter och civilsamhälle.
I början av året fick jag möjlighet att presentera mina tankar kring universitets roll i samhället i samband med Helsingfors universitets Ledarskapsarena. Ett av mina huvudargument var (och är), att för att kunna arbeta innovativt och effektivt måste man satsa på övergripande relationer med samhällets olika aktörer; universitet, näringsliv, myndigheter och civilsamhälle. Pratar man ungefär samma språk, är det lätt att hitta gemensam grund för samverkan.
Vad betyder detta i praktiken? För universitet är det relevans och akademisk frihet som gäller. Att forskningens roll i samhället ses som avgörande. Utan universitet har samhället ingen kunskap om historia, inga förutsättningar att analysera nuläget och inga möjligheter att förstå framtiden. Utan akademisk forskning kan man säga adjö till nya idéer, tillväxt och samhällsutveckling.
Institutioner som museer arbetar parallellt med universiteten. Vetenskap, konst och design, arkitektur, dans, musik, teater och litteratur speglas i olika museisamlingar runtom i världen. De utgör arenor för identitetsskapandet. Och de är plattformar för sociala möten och innovationer. Inte minst därför är det ytterst viktigt att samhällets olika aktörer har en öppen och framtidsorienterad inställning till de kulturella värdena.
András Szántó har i boken The Future of Museum: 28 Dialogues (Hatje Cantz 2020), reflekterat kring museernas roll i samhället genom att, mitt under pandemin, intervjua museichefer världen över. ”The goal was to investigate the future at a time when we where sitting still”, säger författaren och påminner om att museerna behöver skapa nya strategier och anpassa sig till nya omständigheter – vilket vi nu också sett och själva upplevt.
Frågorna kring diversitet, socialt ansvar, strategier, teknologi och samarbete med olika aktörer har varit på agendan sedan länge. Museerna som motvikt till dagens 24/7 samhälle, hur museerna kan erbjuda meditativa upplevelser och möjligheter som ett alternativ till den digitala världens informationsflöde. Jämlikhet, ekologi, biodiversitet, det lokala vs det globala och frågor kring ”de-westernization”, diskuteras alltmer.
Även Donatien Grau tar upp samma tematik i sin bok, Living Museums, Conversations with Leading Museum Directors (Hatje Cantz 2020) där han delar in 10 intervjuer kring tre teman: kunskapsmuseum, politiskt museum och museum i den globala världen. Medan Szántó tar pulsen genom att intervjua nutida museichefer, har Grau träffat tidigare museichefer för bland annat Louvren, Tate, Metropolitan Art Museum, Victoria & Albert Museum och Guggenheim. Att läsa böckerna parallellt erbjuder en utmärkt möjlighet att reflektera över den tid som gått och samtidigt skapat förutsättningar för det som är aktuellt just nu och utgör en grund för framtiden.
Vill man få ett mer praktiskt perspektiv på museiprofessionen och dagens olika utmaningar är det värt att titta på Museum Studies. Bridging Theory in Practice, som Nina Robbins, Suzie Thomas, Minna Tuominen och Anna Wessman tillsammans redigerat (ICOFOM, 2021). Boken representerar det nordiska perspektivet på högaktuella ämnen såsom museologi, museiprofession, ledarskap, samlingarnas utveckling, publiken, museernas identitet samt etiska frågor.
Gemensamt för ovan nämnda publikationer är att alla verkar eniga om att museernas styrka ligger i möjligheten att kunna erbjuda unika upplevelser med riktiga föremål. Det fysiska museet kommer att finnas kvar. Det är mycket som pågår, det är mycket som museerna måste ta ställning till. Men samtidigt är kärnan stark. Museerna är där för oss; för att vi ska kunna ladda våra batterier och bli inspirerade. Det är platser där vi kan andas fritt.
//Susanna Pettersson, Överintendent Nationalmuseum