Nationalmuseum förvärvar skulptur av Alice Nordin

Publicerad 2021-01-13

Nationalmuseum har förvärvat en skulptur gjord av konstnären Alice Nordin. Den är i patinerad gips och föreställer en kvinna som stödjer ansiktet i sina knäppta händer. Efterforskningar som museet har gjort visar att det sannolikt handlar om skulpturen Ett minne från 1904.

Ögonen är slutna, men ansiktet uppåtvänt och öppet för känslointryck. Stilen ligger nära den smak för symbolism och Art nouveau som låg i tiden, där drömska sinnesuttryck och mjuka linjer var centrala komponenter. Den förvärvade skulpturen är gjord av Alice Nordin (1871–1948) och museet har kommit fram till att det sannolikt är Ett minne som hon skapade 1904. Modellen uppger hon själv vara konstnären Gerda Nordling, som var en vän till familjen.

Minnet ifråga kan föras tillbaka både till ett tidigare skapat verk och ett möte. Mötet var det som ägde rum mellan henne och Hugo Alfvén (1872–1960) i Paris våren 1898. Hon var den begåvade skulptören som fått kunglig medalj vid Konstakademien i Stockholm, han den unge kompositören som också var i Frankrike på akademistipendium för studier. Under några månader upplevde de två en intensiv kärlekshistoria. Nordin skrev om den, för henne, smärtsamma brytningen i sin dagbok. Mötet resulterade i en kvinnobyst med samma form och uttryck: blundande och med huvudet bakåt, som i en lyssnande gest. Skulpturen fick namnet Andante Patetico efter den långsamma tredje satsen i Alfvéns violinsonat Op. 1, som han uruppfört vid en egen soaré i Stockholm ett par år tidigare. Den ligger till grund för Ett minne som hon sedan skapade 1904 och finns idag på Kulturen i Lund.

1911 hade Nordin en stor separatutställning på Konstnärshuset (den första för en kvinnlig skulptör) och både Andante Patetico och Ett minne visades tillsammans med ett fyrtiotal andra skulpturer. Vid denna tid var hon omåttligt populär och 3 000 besökare kom och såg hennes utställning. I sin verksförteckning, nedtecknad på ålderns höst, skrev hon om denna period: ”Nu har jag fått ett erkänt namn, ganska gott om pengar och tidvis lugn i min oroliga själ, och i några lyckliga ögonblick också tillfredsställelse för det hungriga hjärtat (vilket naturligtvis ej kan ha någon längre varaktighet).”

Att uttrycka känslor i konsten var något som ofta framhölls i den samtida konstkritiken gällande kvinnliga konstnärer. Nordin blev beundrad för sin ”lyriska känsla” och hon förstod också själv vikten av att skapa och verka utifrån denna kvinnliga sfär för att vinna acceptans, hon var skulptören som följde sina känslor. Men samtidigt var hennes konstnärskap så mycket mer än det – hon var nyskapande både i form och uttryck och i sitt professionella och personliga liv var hon påfallande modern. Hon började sin bana som elev på Tekniska skolan och fortsatte därefter till Konstakademien. Där fick hon både hertigliga och kungliga medaljen, vilket möjliggjorde för vidare studier i Paris. Åren som följde förde Nordin en närmast nomadisk tillvaro i Europa och deltog i alla större utställningar från år 1900. Kvinnotidskriften Idun publicerade hennes reseberättelser vilket bidrog till hennes stora popularitet. En annan anledning till hennes genomslag var samarbetena med Herman Bergmans konstgjuteri, Böhlmarks lampfabrik och Gustavsbergs porslinsfabrik som mångfaldigade hennes skulpturer i brons och parian. 1905 blev Nordin i en omröstning i Idun korad till Sveriges främsta kvinnliga konstnär.

I museets samlingar finns idag ett 20-tal verk av Alice Nordin, främst skulpturer i marmor eller gjuten brons men även figuriner i parian tillverkade vid Gustavsbergs porslinsfabrik. Flera av dem är viktiga förvärv som gjorts på senare tid inför utställningen Kvinnliga skulptörer som planeras till våren 2022. Nationalmuseum har inga statliga medel att förvärva design, konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Förvärvet har möjliggjorts genom Rurik Öbergs donationsmedel.

Inventarienummer:

Alice Nordin, Ett minne, 1904. Patinerad gips. NM Sk 2395.