Vilken är de nationella institutionernas roll i dagens samhälle? Vilka är de behov de svarar på och varför? Sådana frågor lyftes fram redan i slutet av 1990-talet. Museolog Peter van Mensch var en av de skarpaste kritikerna som fick det europeiska museifältet – eller åtminstone en del av det - att tänka på de gamla strukturerna från en ny synvinkel.
Samtidigt började det storma med olika artiklar, böcker och avhandlingar som tog itu med museernas roll och betydelse. Ett av de viktigaste europeiska projekten, Eunamus (European National Museums), leddes av Peter Aronsson vid Linköpings universitet och hade ett ambitiöst mål: att granska och skriva de nationella museernas historia i Europa. http://www.ep.liu.se/eunamus/
Det är fortfarande viktigt. Jag är en stor vän av historien, men tittar samtidigt på olika signaler angående framtiden. Utan förståelse för det som har skett, går det nämligen inte att fatta beslut om nutiden eller planera framåt. Man måste känna sina ideologiska och operativa rötter oavsett var man arbetar. Detsamma gäller inte enbart minnesorganisationer som museer, arkiv och bibliotek utan alla företag. Man måste kunna svara på frågorna såsom varför organisationen grundades och till vilket behov? Vad är det ideologiska syftet?
Historien skapar också grunden för argumentation. Det behöver jag, till exempel, varenda dag. Jag måste känna till museernas historia i Europa för att kunna placera Nationalmuseum på kartan. Grundandet av Nationalmuseum 1792 betyder att det faktiskt är ett av de äldsta museerna i Europa. Ashmolean Museum i Oxford grundades 1683, Uffizierna i Florens öppnades för allmänheten 1765 och Louvren i Paris 1793, men de flesta museerna är 1800-talets och upplysningens gemensamma barn. Men det är viktigt också för att berätta vart Nationalmuseum är på väg och varför.
*
De nationella museiorganisationerna måste förtjäna sin plats genom att vara relevanta i dagens samhälle. Relevansen, i sin tur, kan tolkas på många olika sätt. Självklart har man uppdraget att bevara, forska och ställa ut samlingarna, som i Nationalmuseums fall är helt fantastiska. Mest synligt blir det genom olika aktiviteter och sättet att använda rösten, museets röst.
Uppleva och dela. Nationalmuseum har omfattande och rika samlingar, mer än 700 000 konstverk och designobjekt. Uppdraget är att museet ska vara Sveriges konst- och designmuseum. Samlingarna visas på 14 olika visningsplatser såsom Läckö slott och Gripsholm, Jamtli i Östersund och Nationalmuseum på Blasieholmen. Dessutom går det att besöka samlingarna via appen som innehåller allt vad vi visar i samlingspresentationerna (mer än 5 000 verk!) – en underbar resurs för alla som vill ta en titt på samlingen före eller efter besöket. Samlingen växer med privata medel, det vill säga donationer och nyförvärv som kan göras tack vare avkastningar från privata fonder. För ett museum är det viktigt att kunna berätta hur man arbetar med materialet och gör det tillgängligt. Den digitala potentialen ligger i att dela ut allt som man bara kan med CC0-licens.
Forska, ifrågasätta, debattera. Nationalmuseum har ett stort forskningsansvar. Man måste kunna satsa på forskningsprojekt tillsammans med inhemska och utländska universitet och enskilda forskare. Forskarplatser för unga akademiker behövs inte enbart på Nationalmuseum utan också på alla andra nordiska och baltiska nationalgallerier och museer. Man måste kunna ifrågasätta, ställa frågor, skapa utrymme för olika diskussioner om konst.
Skapa och ställa ut. Hur väljer man vilka utställningar som ska visas? Det är en fråga som jag får svara på väldigt ofta och av goda skäl. Jag brukar klargöra processen genom att påminna om vissa grundvarianter: man måste bygga ett balanserat program utefter tidslinjen, fundera på om det ska vara tematiska utställningar eller monografier, svenska eller internationella konstnärer, kvinnliga eller manliga, kända eller okända osv. Alla utställningar måste ha en länk till forskningen. Det är viktigt att kunna ta positiva risker, även på nationella institutioner, och trots att alla aktiviteter det vill säga utställningar, publikationer, evenemang och pedagogiska program måste kunna finansieras genom kassaflödet. Det är nämligen så att statsanslaget täcker de fasta kostnaderna till största delen men allt annat måste tjänas in.
Meningsfulla möten. Utan publiken, besökaren, skulle ett museum vara ett magasin. Det är bara IRL, det vill säga ”in real life” som autentiska konstverk eller designobjekt och föremål blir till liv. När barnen kom in på Nationalmuseum som våra första hedersgäster, hjälpte de att ”titta på” allt som hade varit borta så länge. Besökarens blick är det som behövs. Nu och i framtiden.
Helhetsupplevelse. Nationalmuseum är ett museum för alla. Allt som museet gör har en roll och en betydelse. Det är viktigt att satsa på service, på allt från restaurang till museishop. Om utställningarna är kanonbra men kaffet smakar diskvatten, blir upplevelsen… dålig.
*
Jag tror på kulturens och humanismens värde och ser Nationalmuseum som en plattform för värdediskussioner, en plats för olika upplevelser och en källa för ny information. Men också som en plats där man bara kan vara. Vila. Titta. Rikta blicken. Och njuta och koppla av.
Dr. Susanna Pettersson, överintendent, docent