Förberedelse av Frans Snyders Stilleben med villebråd inför utställningen om Carl Gustaf Tessin i Paris 2016.

Bevarande

I Nationalmuseums uppdrag ingår att vårda och bevara museets samlingar så att även framtidens generationer kan ta del av det gemensamma kulturarvet. Uppdraget innebär också att samlingarna ska göras tillgängliga för allmänheten, bland annat genom att visas i utställningar. Utmaningen för museets konservatorer och konsthanterare är att hitta en balans mellan de båda uppdragen.

En viktig del i konservatorernas och konsthanterarnas arbete handlar om förebyggande åtgärder: att se till att föremålen i samlingarna förvaras, hanteras och visas på ett sådant sätt att de inte skadas och att nedbrytningen minimeras. Att se till att föremålens närmiljö – ljus, temperatur och luftfuktighet - är den bästa möjliga. Allt för att ge besökarna i museet en så bra upplevelse av konsten som möjligt, samtidigt som föremålen ges en framtid.

Aktiv konservering

Föremålen, allt från en 1600-tals målning i olja till en skål av plast från 1960-talet, påverkas och förändras med tiden. Material bleks eller mörknar, gulnar, torkar eller vittrar sönder. Det kan hända att färg flagar eller att det uppstår ett hål eller en reva. Konservatorernas roll är att förstå och begränsa de här förändringarna.

Med kunskap om och erfarenhet av olika material och tillverkningsmetoder kan en behandling skräddarsys för ett enskilt föremål. Några arbetsmoment är att avsyna och bedöma tillstånd, fortsätta med rengöring och vid behov konservering av eventuell skada. Nästa steg är att ta ställning till tidigare åtgärder: ska till exempel gamla övermålningar eller gulnad fernissa tas bort?

I samband med den aktiva konserveringen av föremålen ingår också dokumentation av tekniker och material. Uppgifter som kan användas för forskning, kataloger och utställningar.

I Nationalmuseums konserveringsateljéer vårdas konst på papper, porträttminiatyrer, måleri, ramar, möbler, skulptur samt design- och konsthantverksföremål.


Skulpturen Venus och Amor i terrakotta av Erik Gustaf Göthe daterad 1822 rengörs med en inpackning. Inpackningen av latex innehåller en mindre mängd ammoniak och tensid för att bryta ned det översta skiktet av smuts och fett. "Masken" appliceras med pensel och får sedan torka in några minuter innan den försiktigt avlägsnas. Metoden upprepas 2-4 gånger beroende på mängden smuts som ackumulerats på ytan.

Konservator Charlotta Bylund och konstnär Ulla Forsell diskuterar vilket lim som använts i Forsells verk, skålen Spjutskål
Brännförgylld akantusbård, delvis rengjord, på sockeln till ett bordsur i museets samlingar

Rapport från dokumentationskonferens

Dokumentationen är ett av konservatorns viktigaste verktyg. Men hur dokumenterar konservatorer? Och vad? Och varför? Vilka historier kan dokumentationen berätta, idag och i framtiden? Under två dagar, 6–7 december 2018, arrangerade Nationalmuseum en konferens för att ge konservatorer och andra med anknytning till fältet möjlighet att diskutera de här frågorna.

Här kan du läsa mer om konferensen och ta del av information om vilka frågor som diskuterades, vilka som talade och om vad med mera.

Du kan också lyssna på podden Det var en gång, som handlar om kulturarvet sett ur en konservators ögon. Klicka här för att komma till podden. Länken öppnas i nytt fönster.